Det är 50 år sedan Kristianstads kommun skapades genom att 10 omkringliggande kommuner anslöts till Kristianstad. Men protesterna skallade högt, framför allt i Tollarp och Degeberga, som medvetet valde att tömma sina kommunkassor inför tvångsanslutningen.
Vid 1962 års kommunblocksreform delas riket in i omkring 300 kommunblock, motsvarande ungefär de större tätorterna med omland. Tanken med det är att det frivilligt ska genomföras nya kommunala sammanläggningar. Men motståndet växer sig stort runt om i landet, vilket tvingar riksdagen 1969 besluta om att sammanläggningarna ska vara genomförda senast 1974, vare sig kommunerna vill det eller inte. Med andra ord är det tvångsanslutning som gäller.
Kommunal trestegsraket
Inom Kristianstads kommunblock visar det sig snabbt att de flesta kommuner ställer sig negativa till att införlivas med ”storebror” Kristianstads stad. Gärds härads kommuner försöker desperat bilda en egen kommun, men det går om intet då Vä kräver att få bli centralort, vilka övriga inte accepterar.
Det beslutas att i Kristianstadstrakten ska sammanläggningsprocessen ske genom en kommunal trestegsraket under åren 1967 till 1974.
Steg ett
Det första steget sker utan större komplikationer, dels då tanken på en Gärds härads-kommun gått i stöpet, dels bedömningen eller snarare förhoppningen om att ett tidigt deltagande kan medföra större inflytande.
Det hela celebreras på nyårsafton 1966 med ett festligt arrangemang på rådhuset i Kristianstad, dit samtliga ledamöter i de fem fullmäktigesamlingarna inbjudits. Det är ett historiskt ögonblick i det att nu blir Stor-Kristianstad till, samtidigt som fyra närliggande storkommuner försvinner. De fyra avsuttna fullmäktigeordförandena, Raoul Hamilton i Araslöv, Emil Ranefjord i Nosaby, Hjalmar Svensson i Träne och Sven Georg Nilsson i Vä, överlämnar sina ordförandeklubbor till ordföranden i Kristianstads nya fullmäktige, Ragnar Grönwall. Den sistnämnde försäkrar att han inte på något sätt betraktar de nedlagda ordförandeklubborna som ett tecken på underkastelse, utan på lojalitet mot den nya staden.
Den 1 januari 1967 ansluter sig alltså Araslöv, Nosaby, Träne och Vä kommuner utan märkbart gny med Kristianstads stad. (Även Knislinge önskade ansluta, men då sa regeringen blankt nej).
Steg två
I steg två är det emellertid med påtaglig vånda som Everöds, Fjälkinge och Åhus kommuner ansluter till gemenskapen den 1 januari 1971. Sammanläggningen har föregåtts av åtskilliga möten. Everöds styrande politiker deklarerar tidigt att skörden går före möten i rådhuset med ”storebror” Kristianstad: ”Blir det finevär så kommer vi inte, men rajnar det så kommer vi”.
Samtidigt går även Kristianstads stad i graven, då begreppet stad nu avskaffas som förvaltningsenhet och ersätts med begreppet kommun. I lokaltidningen utropas: ”Staden är död, leve kommunen!”
Precis som vid steg 1 sker klubböverlämning, högstämda tal med middag och stärkande dryck. Kristianstads kommuns nye fullmäktigeordförande Klas Olsson mottar klubborna, som överlämnas av de avsuttna ordförandena: Ragnar Grönwall i Kristianstads stad, Algot B Andersson i Everöd, Sten Wintzell i Fjälkinge och David Hultgren i Åhus.
Steg tre
Inför det tredje och sista steget återstår de mest motsträviga kommunerna: Oppmanna-Vånga, Degeberga och Tollarp. De två sistnämnda uppvaktar regeringen 1973 och begär som sista desperat åtgärd att få bilda en egen kommun, men förvägras detta av regeringen. Det blir sålunda under tydligt motstånd och viss bitterhet de tre kommunerna tvingas ge upp sin självständighet den 1 januari 1974.
Trots all motvillighet vankas det även nyårsafton 1973 fest på rådhuset i Kristianstad. Som nyvald ordförande i den slutgiltigt bildade Kristianstads kommun överlämnar under protest den avsuttne ordföranden Thage Persson (M) i Tollarps kommuns ordförandeklubban till sig själv. Samtidigt tar han emot Degebergas, Oppmanna-Vångas och Kristianstads klubbor av Anton Ljunggren, Torsten Nilsson och Klas Olsson.
Tömda kommunkassor
En månad innan anslutningen informerar Degeberga kommun att deras kassa var helt tom, så Kristianstad måste rycka ut och betala lönerna till deras anställda. En annan kommun överlämnar det lilla som är kvar i sin kassa i en cigarrlåda. Flera kommuner har medvetet haft som strategi inför sammanläggningen att så långt möjligt tömma sina kommunkassor. De spenderar frisk åren före uppgåendet i storkommunen med byggen av bland annat nya skolor, daghem, idrottshallar och simbassänger. Ett antal affärstransaktioner visar sig enbart vila på muntliga handslag mellan kommun och utförare och där det enbart hanterades kontanta medel.
Elva kommuner blir en
Den 1 januari 1974 blir så 11 kommuner en. Därmed blir nya Kristianstads kommun 22 gånger större i omfång och Skånes till ytan största kommun med 24 tätorter, flest i landet (vilket gäller än i dag).
På nyårsafton ska den nya kommunen firas in med ett praktfullt fyrverkeri. Det hela får dock avbrytas efter ett par minuter då de som tänder på raketerna blivit alltför berusade. Enligt ett rykte misstänks personer från en av motståndarkommunerna bjudit de fyrverkeriansvariga på hembränt som en sista protestaktion.
Men när väl vardagen träder i kraft uppstår ganska omgående en konstruktiv samförståndsanda och med facit i hand blir sammanläggningen genomgående positiv.
Invånarantalet mer
än fördubblas
Staden Kristianstads invånarantal är år 1800 omkring 2400, år 1850 cirka 5100 och år 1900 cirka 10 000. Det tar alltså ungefär 50 år åt gången för en fördubbling, vilket slås med råge genom kommunsammanläggningen 1967-1974 då kommunens invånarantal på några år mer än fördubblas, från knappt 30 000 till drygt 67 000. Antalet fullmäktigeledamöter däremot minskar i Kristianstadstrakten från flera hundra till drygt 70, numera 65.
Knappt 40 år senare föreslår Helén Fritzon och Karl-Erik Innala, dåvarande tongivande socialdemokrater i Kristianstad respektive Östra Göinge, en ny kommunsammanläggning, nu av kommunerna Kristianstad, Östra Göinge och Bromölla. Förslaget, som presenteras i en debattartikel i Kristianstadsbladet 2012, får ett svalt mottagande och självdör ganska omgående.
Nuvarande kommunstyre
Efter valet 2022 har Kristianstads kommun ett majoritetsstyre bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Moderaterna Camilla Palm och Bo Silverbern upprätthåller posterna som kommunstyrelsens ordförande respektive ordförande i kommunfullmäktige.
Någon ny kommunsammanläggning finns i dag inte på agendan.
Kenth Olsson
Lokalhistoriker