Debatten om butiksdöden i Kristianstads stadskärna blossar upp med jämna mellanrum. Men hur har det sett ut i ett långsiktigt historiskt perspektiv? Har inte stadskärnan alltid befunnit sig i förändring? Och åtminstone hittills alltid återhämtat sig. Eller? (Kjell A).
Tack för din intressanta fråga. Det är alltid beklagligt – känns i det nostalgiska inre – när anrika butiker tvingas slå igen. Samtidigt visar historien att koncept som samhällsutvecklingen sprungit förbi och inte längre fungerar, alltid har bytts ut mot något annat.
Kristianstads centrum fanns redan för 400 år sedan. Så låt oss ta avstamp där och då för belysning av centrumhandels upp – och nedgångar genom historien.
Kristianstad grundlades 1614 som köp- och fästningsstad, inklämd mellan 240 x 700 meter vallar. Men trots skattefrihet och andra förmåner ville folk inte flytta in till Allön. År 1622 fanns endast 49 husägare i en stad med 190 tomtplatser. Då vidtogs ytterligare åtgärder och stadskärnan lyfte sig och handeln började blomstra på 1630-talet. När Kristianstad skiftade nationalitet från danskt till svenskt 1658 fick det kortare negativa effekter på handeln, men den repade sig tämligen omgående.
På 1670-talet ockuperades staden i två år av danskarna med närmare 3000 danska soldater innanför fästningens vallar, som roffade åt sig allt av värde och handeln lamslogs. I den inneslutna staden dog människor dagligen av svält, sjukdomar eller av beskjutningen från de belägrade svenskarna. På kyrkogården fanns inte jord nog att täcka alla lik. Det tog årtionden för handeln att återhämtas, men det gick.
I början av 1700-talet, när Karl XII skördade stora segrar på kontinenten, tvingades Kristianstads borgare (handels- och köpmän) härbärgera och föda 100-tals bångstyriga ryska krigsfångar som ställde med stor oreda på Allön.
En tid efter Karl XII:s nederlag vid Poltava intog danskarna Kristianstad i januari 1710 och höll staden ockuperad i en månad. Köpmännen tvingades åter stå för fiendens mat, dryck och logi. Denna gång trängdes 1200 fiendesoldater samman innanför de trånga vallarna. Vid danskarnas avtåg tvingades de därtill betala skatt, annars skulle staden brinna. När hela summan inte kunde erläggas fördes stadens främsta köpmän bort i fångenskap till Danmark (där en av dem dog). Först när en enorm lösensumma betalats släpptes de fria. Det tog staden 50 år att betala av låneskulden, vilket tvingade fram nya handelskoncept för överlevnad och utveckling.
Omvandlat till nutid skulle det innebära att drygt 130 av stadens köpmän tvingas till främmande land medan resterande skuldsätter sig svårt ett halvt århundrade.
När stadsvallarna revs för mer bostäder och handel slog koleran till. Under två månader hösten 1857 dog var tionde invånare i Kristianstad, många av dem köpmän. Omvandlat till nutid: 4000 barn och vuxna avlider inom 60 dagar i centrala Kristianstad, 140 av dem köpmän. Det tog många år innan handeln repade sig, men tvingad till förändring gick det.
När de första bilarna sågs i stadens centrum i början av 1900-talet påstod köpmännen att de skrämde bort kunderna. I stadsfullmäktige lyftes frågan om att förbjuda all form av biltrafik i staden.
Under första världskriget 1914-18 rådde det periodvis hungersnöd i Sverige. I Kristianstad var livsmedelsbristen bland den värsta i landet. Det fanns familjer som svalt på Allön och missnöjet stegrades och demonstrationer utbröt. I Kristianstadsbladet rapporterades att folkilskan lett till att en hop hemmafruar stormat stadens bagerier och länsat dem på bröd tills hyllorna gapade tomma för att få mat på bordet. Rädslan var stor bland handelns folk för att plundringen skulle spridas och blod spillas.
Rivningshysterin under 50- och 60-talen, där merparten av stadskärnans gamla bebyggelse jämnades med marken tvingade många handlare att gå från specificerad småskalighet till större och bredare sortiment. Protester ljöd, men efter det gick också denna gång.
Handlarna bekymrade sig även när EPA öppnade sin första butik i stadskärnan 1938. Likaså när Domus öppnade sitt stora moderna varuhus 1965, vars exteriör ansågs anskrämligt ful och protesterna haglade. Men när Domusbyggnaden revs 50 år senare uppstod motsvarande nivå på protester för att byggnaden nu skulle falla offer för grävskopornas käftar.
En utredning 1975 slog fast att om inget gjordes skulle stadskärnan vara avfolkad en bit in på 1980-talet. Det slogs upp stort i lokaltidningen. I stället lyfte stadskärnan, där ett av framgångskoncepten var införandet av gågator i centrum 1984, trots starka protester.
År 1994 försvann två militärregementen (P6 och A3) från Kristianstad med 700 arbetstillfällen och tusentals värnpliktiga, vilket drabbade handeln med kraft. Det krävde nya koncept som inte grundades på det bestående, vilket medförde att stadskärnan överlevde även detta dråpslag.
Oro för stadskärnans kommers aktualiserades också när Högskolan Kristianstad vid samma tidpunkt lämnade centrum för det avvecklade militära P6-området 1994, men oron var obefogad (och nu återkommer Högskolan till stadskärnan, se nästa läsarfråga).
Galleria Boulevard öppnade första etappen i centrala Kristianstad 2013, den andra 2015 (där Domushuset tidigare låg). Etableringen möttes efterhand av omfattande protester, inte minst från butiksägare i stadskärnan som befarade en bred ”butiksdöd”. Och den i mångas ögon anskrämliga ”öststatsliknande betonglådan”, som sträcker sig utmed Östra Boulevardens ena långsida, har också blivit synonymt med butiksutarmningen i närliggande stadskärna. Det är svårt att argumentera emot. Men stadskärnan lever.
Nya protester med likartad innebörd uppstod när handelsområdet C4 Shopping öppnade i Hammar utanför Kristianstad 2017. Att även denna etablering påverkat handeln i stadskärnan märkbart negativt råder det väl inte heller någon större oenighet om. Men stadskärnan lever.
Kristianstads stadskärna har historiskt också övervunnit betydligt större och mer fasansfulla utmaningar än Galleria Boulevard och C4 Shopping under sin drygt 400-åriga historia. Med det i beaktande talar åtskilligt för att centrum överlever även framöver, om än stöpt i annan form, med annan inriktning och annat utbud i en annorlunda kontext. Med fundamentet i nya koncept som är kompatibla med samhällsutvecklingen och därtill rådande efterfrågan.
Att så blir fallet tyder som sagt stadskärnans imponerande överlevnad genom ständig förändringsbenägenhet sedan begynnelsen 1614.
I den meningen är stadskärnans butiksägare de stora hjältarna!
Stadskärnan lever!
Nu ska Högskolan flytta in till stadskärnan i Kristianstad. Men den har legat där tidigare och jag är intresserad av varför högskolan vid första tillfället hamnade inne i Kristianstad och hur länge den fanns i centrum. (Gerd O).
Du har rätt i att Högskolan Kristianstad tidigare låg inne i Kristianstads centrum och kan därför betrakta det som en återflytt till sitt ursprung. För det första, med anledning av den tidigare läsarfrågan om stadskärnans utveckling, så är Kristianstads kommuns (genom ABK) köp av sorgebarnet Galleria Boulevard ett mycket positivt tillskott till stadskärnans utveckling.
Om vi sätter på lokalhistoriska glasögon avslöjar dessa att diskussioner om etablering av, och en byggnad till, statlig utbildning i centrala Kristianstad är långt ifrån ny. Första förslagen framfördes redan på 1800-talet. Lärarutbildning startade i Kristianstad 1835, småskollärarutbildning 1874 och folkskoleseminarium 1947.
När riksdagen 1967 beslutade om en ny lärarhögskoleorganisation hamnade denna för Kristianstads del i centrala lokaler. Staden utlyste en arkitekttävling 1969 där det vinnande förslaget föreslog byggandet av en helt ny lärarhögskola.
År 1975 beslutade riksdagen att en enhet inom den nya högskolan skulle förläggas till Kristianstad, vilken kom på plats i centrum 1977, men blev snabbt trångbodd. Kommunen och högskolan bildade då en gemensam arbetsgrupp där tankar åter ventilerades på en nybyggd högskola i stadens centrum.
Efter att högskolan i decennier legat granne med just det område där den nya högskolan nu kommer att uppföras, blev det flytt utanför centrum. Det var efter P6- regementets avveckling 1994 som riksdagen beslutade att flytta högskolan till kasernområdet på Näsby.
Endast ett par år efter lokaliseringen på P6-området hade högskolan vuxit sig större än vad Lunds universitet var 1950. Den positiva utvecklingen har fortsatt och Högskolan Kristianstad är i dag en eftertraktad läroanstalt med utbildningar av hög kvalité.
Nu har platsen för en högskola i centrum äntligen landat. Att få högskolan tillbaka till samma centrala område där den till väsentliga delar en gång fanns, men i nya moderna byggnader (där Galleria Boulevard nu finns), kommer – förutom mervärden för högskolan och dess studenter – tveklöst att också öka stadens attraktivitet i allmänhet och stadskärnans utveckling i synnerhet.
Stadskärnan lever!
Kenth Olsson