Du har besvarat en fråga om eventuella kulsprutor på tak i Kristianstad under andra världskriget. Det lär även ha funnits en kanon placerad inne i staden. Hur präglades invånarnas vardag av kriget, i och omkring staden?
Svaret på den intressanta frågan frestar mig till att bli omfattande, men får av utrymmesskäl hållas relativt kort.
Rädslan var stor även bland invånarna i Kristianstad för att dras med i andra världskriget. Krigsrubrikerna lyste svarta i lokaltidningarna (vid tiden för krigets utbrott 1939 utgavs det fyra tidningar i staden: Christianstads Weckoblad, Kristianstads Läns Tidning, Kristianstads Läns Demokraten och Kristianstadsbladet). Hela staden präglades av intensiv militär aktivitet. Åtskilliga husägare förstärkte sina källare med grova upprättstående träpålar i naiv förhoppning om att de skulle stå emot bombanfall. När andra världskriget bröt ut 1939 fanns två regementen i centrala Kristianstad. Det var I6 (sedermera P6) och Wendes A3, det senare regementet kunde redan 1940 meddela att de kunnat tillgodose sitt behov av 3000 hästar, absoluta merparten tvångsinlösta från bondgårdarna i den omkringliggande bygden. En bataljon ur I6 ansvarade för bl a försvaret av området från Yngsjö by och söderut.
I garnisonsstaden Kristianstad rådde livlig militär aktivitet vid de två regementens depåer. Det organiserades krigsförband som utgick till sina beredskapsuppgifter, andra avlöstes och återvände för avrustning. A3 ansvarade för de militära vaktstyrkor som bevakade och skyddade viktiga stadsbyggnader och förråd.
Det fanns en flygsiren på Långebro, det hände att den ljöd, men då som falsklarm (vilket skapade panik bland invånarna som var övertygade om att nu anföll Tysken). Den första övningen någonsin med stridsvagnsförband på Näsby fält skedde i februari 1940. Vid Långebro tågstation fanns ett luftvärnsbatteri uppställt. Det rådde varubrist och alla tilldelades ransoneringskort. Staden var mörklagd, gatubelysningen släckt och för privatbostädernas fönster sattes särskilt mörkläggningspapper. Även de fåtaliga bilarna med gengasaggregat, som utgjordes av en panna som eldades med vedflis eller träkol och ibland drogs efter bilen i ett släp, körde med släckta lysen.
Kristianstadsborna fick med jämna mellanrum stifta bekantskap med beredskapsvardagen då övningar företogs runt husknutarna inne i centrala Kristianstad med rökgranater och skottsalvor. Min mamma, född 1927, har berättat hur hon om nätterna hemma i Lyngby vaknade av det karaktäristiska dova mullret från amerikanska ”Flygande fästningar” som hamnat ur kurs, eller skadats av luftvärn, efter bombangreppen mot Nazi-Tyskland. De flög då in över svenskt luftrum för att nödlanda. Så fort det hände sköt det svenska luftvärnet ”staniolremsor” för att vilseleda ifall det var fientliga plan. Mamma minns som vore det igår hur dessa ”remsor” lyste upp natten i strålkastarljusen. På närliggande Everöds flygplats (som låg under militären fram till 1969) fanns det fullt av svenska militära flygplan och ”flygare” var en vanlig syn i trakten.
Även vid Ripa, där det anlagts en militär flygplats 1939, startade och landade svenska militära flygplan. Men de amerikanska bombplan som hamnat ur kurs landade aldrig på Everöd eller Ripa, utan på Rinkaby. Totalt landade under andra världskriget 14 amerikanska bombplan med sina tio mans besättningar på Rinkaby flygfält.
Noterbart är att den ende svenske pilot som sköts ner över svenskt luftrum under andra världskriget var förlagd till militärflygfältet i Rinkaby, vid F10:s tredje division. Omkring lunchtid den 3 april 1945 rapporterade luftbevakningscentralen i Maglehem om tyskt fjärrspaningsplan över svensk luftrum. Det tyska planet befinner sig vid Åhus när den 22-årige flygfuriren Harry Nordlund beordras lyfta med sitt jaktflygplan. När planet lättar från banan är det tyska flygplanet synligt i luften från Rinkabyfältet. ”Tysken” hinns ifatt utanför Sölvesborg och Nordlund öppnar varningseld. Den krigserfarna tyska besättningen svarar direkt med eld och det svenska planet exploderar i luften. Harry Nordlund omkommer omedelbart. Nedskjutningen äger rum 32 dagar före krigsslutet. 50 år senare reses en minnessten över den fallne piloten på nedslagsplatsen vid Ynde rastplats invid E22 vid Sölvesborg.
”Hästregementet” Wendes kunde i april 1943 organisera det första helt motoriserade förbandet (VII. Motordivisionen), men de sista hästarna försvann inte från regementet förrän närmare 1950-talets mitt. I oktober 1943 nödlandade en tysk jaktpilot med sin Messerschmitt på Näsby. Piloten tillfångatogs och fördes till Kronohuset vid Stora Torg för förhör. Vid ett toalettbesök lyckades han rymma och höll sig gömd i flera timmar i Kronohuset innan han hittades och förhören återupptogs. Efter en månad i fångenskap utlämnades piloten till Tyskland.
En tid evakuerades barnen i stadens skolor ut till landsbygden. Någon skola omvandlades till militär utbildningsanstalt. Längs stranden i Åhus, Yngsjö och söderut drogs milsvids taggtrådshinder, ”Spanska ryttare” placerades ut liksom andra stridsvagnshinder. Per Albin-linjens värn blev alltfler längs Hanöbukten. Enbart åren 1939-40 byggdes det mer än 1000 betongvärn av olika typ längs Skånekusten, vilka än i dag minner om en orolig tid när världen stod i brand. I vår trakt var det fokus på förhindrande av ett fientligt anfall mot framför allt hamnen i Åhus, som var starkt bevakad.
Bo Lindwall undrar om det har gjorts någon DNA-analys på skelettet efter Barumskvinnan som levde för 9.000 år sedan och om det i så fall finns några nu levande i trakten som har släktskap med henne?
Barumskvinnan hittades av drängen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken nära Oppmannasjöns strand i Kiaby socken, strax nordost om Kristianstad. Vid graven där Sveriges äldsta skelett hittades finns i dag en minnessten uppsatt med texten: ”Här gravsattes den forntida fiskarkvinnan från Barum”.
Arkeologen Folke Hansen grävde ut graven den 2 juni 1939. Eftersom man fann jakt- och fiskeredskap i graven, och skelettet var svårt att könsbestämma, trodde man länge att fyndet var skelettet av en man som dog när han var 40–50 år gammal och han beskrevs i decennier som ”Fiskaren från Barum”. Efter ett mordfall 1970 som ledde till nya resultat om spår på skelettet efter barnafödslar, kunde osteologen Nils-Gustaf Gejvall konstatera att skelettet kom från en kvinna som hade fött 10 – 12 barn. Nyheten innebar att det plötsligt handlade om en kvinna och moder som var både jägare och fiskare.
Det initierade en diskussion bland arkeologer om att den flinteggade benspetsen inte var en gravgåva utan istället det vapen som dödade henne. Den slutsatsen anser merparten forskare i dag vara alltför löst grundat. Inte minst det faktum att spetsen var hel och oskadad talar starkt för att det är en gravgåva.
År 1996 gjordes nya omfattande undersökningar av Barumskvinnans skelett. Hon befanns nu vara ca 9.000 år gammal, dog mellan 7 010 och 6 540 f.Kr., vilket gjorde henne till ett av Sveriges äldsta bevarade kvinnoskelett. Historiska Museet hade döpt henne till Bäckaskogskvinnan och höll envist fast vid denna benämning, vilket ledde till en strid med den lokala opinionen och Villands Hembygdsförening, som förordade den mera korrekta benämningen Barumskvinnan. De sistnämnda gick till slut vinnande ur namnstriden. Men det var först våren 2016 som Historiska museet gav med sig fullt ut och ändrade det officiella namnet till Barumskvinnan, betraktad som en av museets främsta klenoder och den svenska arkeologins ”Omslagsflicka”.
Bo Lindwall undrar i sitt mejl till mig om Barumskvinnans välbevarade skelett har varit föremål för någon DNA-analys och om det i så fall finns några nu levande i trakten som har släktskap med henne? ”Om man räknar med 3 generationer per århundrade”, skriver Lindwall, ”så skulle det vara cirka 270 generationer mellan henne och nu levande människor”. Svaret är att det så sent som 2016 utfördes en provtagning för DNA-analys på Barumskvinnan inom ramen för det så kallade Atlas-projektet vid Stockholms universitet, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet.
Ansvarig för provtagningen var professor Jan Storå, som meddelar att analysen inte är slutförd och på grund av materialets karaktär kan han inte uttala sig om något preliminärt. Barumskvinnan ingår i en större studie varav många individer ännu återstår att analysera. Allt analysarbete bedöms vara klart i slutet på detta år.
Hur lång var den första Långebro och hur lång är nuvarande Långebro?
En av de första sakerna Christian IV tog itu med, sedan han bestämt sig för Allön som anläggningsplats för sin nya fästning, var att bygga en landförbindelse över de sanka markerna västerut. Arbetet inleds i slutet av 1613. Bron uppförs helt i träkonstruktion och står färdig i juli 1616. Enligt kungens egna anteckningar mäter den drygt 470 meter. Av den anledningen kallas den Långebro. Den ursprungliga bron landade något söder om nuvarande Långebro på fästningssidan. Långebro blir arvenamnet även för senare tiders broar på platsen, fram till dagens relativt korta bro på cirka 63 meter. (Långebro byggdes om från att ha varit en träbro till en järnbro 1861, järnbron byggdes i sin tur om till en stålbro 1932). Med hänsyn till den tänkta trafiken på Helgeån lät Christian IV bygga Långebro förhållandevis hög, vilket fick Carl von Linné efter sitt besök i staden 1749 att felaktigt omnämna bron som ”Högabro”.
Vilket år uppträdde The Who i Kristianstad?
The Who uppträdde på Sommarlusts utescen söndagen den 7 maj 1967.
Har Hovby haft skola?
Småskolan i Hovby avvecklades 1957 och eleverna överfördes till skolan i Åsum. Det kan noteras att antalet elever på skolan vid nedläggningen var fyra (4).
När lämnade regementsstaben för A3 Kronohuset vid Stora Torg?
Sommaren 1946 flyttade Wendes från tre olika kaserner inne i Kristianstad till nybyggda och moderna kaserner och utbildningsbyggnader ute i Norra Åsum. Regementsstaben fick dock stanna kvar till 1953 innan de kunde flytta ut till ett nybyggt kanslihus i Norra Åsum.
När övergick Wendes artilleriregemente från gasbelysning till elbelysning?
Riksdagen beviljade arméförvaltningen 50 000 kronor för att under första halvåret 1923 påbörja elektrifieringen av Wendes kaserner.
Kenth Olsson