Kan man ha kultur i garderoben?
Ja, det är väl klart att man kan. Själv har jag satsat på garderobskultur de senaste tio åren och bytt ut alla trista plastgalgar för att just kunna få lite kultur till livs också då det är dags att byta skjorta.
På loppis gör man många fynd för bara någon krona.
Den roligaste och mest spännande av mina kulturgalgar är nog den från Hotel Nordland i Berlin. Det var ett klassiskt spionhotell i Östberlin under det kalla kriget där den ryska sekten spilldes i korridorernas heltäckningsmattor och doften av kubanska cigarrer satt djupt i gardiner och sängkläder.
Här satt dissidenten Wolf Biermann och pokulerade innan han fick utresevisum till väst, flyttade och tog med sig styvdottern Nina Hagen som blev punkikon.
Det var också på Hotell Nordland som författaren Hjalmar Bergman för sista gången hängde upp sin kavaj innan han dog i sviterna av ett hejdlöst supande.
Andra intressanta galgar i min garderob står det Riksdagen, Flygvapenintendenturen och Högfjällshotellet i Storlien på.
Den riktiga känslan för lokal kulturhistoria drabbar dock främst då man lyfter ut skjortan som hänger på en galge med texten Bertil Karlsson, Kristianstad, Tel. 292 på. Jag har ett par stycken Bertil Karlsson. Herrekipering. Herrkonfektion. Ord som inte längre används.
Däremot står det ingen adress och en googling på nätet ger heller inget resultat över var denne Bertil Karlssons herrekipering låg någonstans.
Konkurrenten Lindahls Herrekipering och herrkonfektion i Kristianstad hade Tel 635.
Holmérs i Kristianstad tyckte inte det var lönt att uppge telefonnumret, men skröt på galgen om att man hade såväl herr- som goss- och damkläder på repertoaren.
Att ge sig ut på internet och söka mer information om de här butikerna är en grannlaga uppgift. Jag finner en svag koppling till Kristianstad på ett släktforum för familjen Holmér, som ursprungligen kom från byn Holma i Virserum i Småland. Präster, sjökaptener och till och med en Palmeutredare, Hans Holmér. Det mer antyds än bekräftas att Holmér i Kristianstad var en gren av just den släkten.
Om Bertil Karlsson hittar jag ingenting. Inte heller om Lindahls.
När Wasa Kemiska beställde trägalgar med firmatryck och logga hade telefonabonnenterna blivit fler i Kristianstad. De fick ett fyrsiffrigt nummer – 3472.
Ytterligare en siffra fick Rülfs Ekiperingsaffär som man kunde ringa på 134 99. Att det finns en koppling till kommunens förre personaldirektör Leif Rülf är väl självklart, namnet är ovanligt, men mycket mer än så vet jag inte.
Från modernare tider har jag naturligtvis en som det rätt och slätt står Domus på. Domus i Kristianstad med sin stora och välsorterade klädavdelning är nog fortfarande starkt i minnet hos de flesta Kristianstadsbor.
Från utmarkerna noterar jag från garderoben Sandbergs Beklädnadsaffär i Glimåkra, Berndt E. Andgren i Sösdala och en hel rad andra som Ystads Beklädnadsmagasin, som inte heller längre finns kvar.
Från butiker som överlevt och fortfarande finns i Kristianstad har jag naturligtvis också en handfull.
Visst vore det roligt att få veta lite mer om någon av alla de här svunna butikerna. När inte internet räcker till brukar man få vända sig till verkligheten, och KristianstadJournalens läsare är en månghövdad skara som har minnen av både det ena och det andra.
Vill någon byta till sig en Bertil Karlsson är det bara att höra av sig. Gärna mot en Leonard Jansson eller Edouard Paulson, som lär vara ännu tidigare…
Per Erik Tell