Bild: IFK:s fotbollens framgångsrika A-lag som förlorade mot MFF i en ren seriefinal till allsvenskan 1931.
Har IFK Kristianstad kvalat till allsvenskan i fotboll mer än en gång?
Korta svaret: Bara ett kval, men därutöver en ren seriefinal till allsvenskan.
Långa svaret: Från hösten 1928 till våren 1932 hörde IFK hemma i fotbollens elitsammanhang, steget precis under allsvenskan. Mest framgångsrikt var IFK i division två-serien 1930-31 (spelades klokt nog höst-vår på den tiden) då tre lag slogs om seriesegern: Malmö FF, Drott från Halmstad och IFK Kristianstad.
Den 7 juni 1931 kunde man i Kristianstadsbladet läsa att ”Alla tiders största seriematch har Kristianstad i dag bakom sig”. Det som avsågs var toppmötet i division två mellan IFK Kristianstad och Malmö FF. Segraren skulle ta steget upp i allsvenskan.
Tidningen rapporterar att det denna dag verkligen var ”liv och rörelse vid den stora finalen på Kristianstads idrottsplats” inför 4000 fotbollsbitna åskådare. MFF vann och gick upp i allsvenskan. Kristianstadsbladet konstaterade efteråt att ”visserligen fanns det en gnista hopp, men den slocknade i fredags”. Genom förlusten stannade IFK kvar i division två.
Åren därefter gick det lite upp och ner för fotbollsgrabbarna i IFK med respass till lägre serier, men med återkomst med hyfsat jämna mellanrum i division två.
Knappt 30 år efter seriefinalen mot MFF var IFK på nytt nära allsvenskt avancemang. Nu stundade ett riktigt kval till allsvenskan 1960 tillsammans med IF Elfsborg, Örebro SK och IFK Luleå. Det rådde fotbollsfeber i Kristianstadstrakten och fotbollsgrabbarna hade under seriespelet hemma i division två lockat drygt 5000 åskådare per match och flera hundra nyfikna vid varje träning på gräsplanen på Söder. I seriematchen på hemmaplan mot Högadal den 7 juni 1960 kunde man räkna in 12 252 betalande på Idrottsplatsen.
När det var dags för kval var IFK dessvärre sällsynt hårt skadedrabbat och slutade sist i kvalserien. IF Elfsborg vann och gick upp i allsvenskan tillsammans med Örebro SK. Elfsborg, som vann mot IFK i kvalet, mönstrade ett imponerande starkt gäng, vilket också visade sig när man sedan vann allsvenskan direkt som nykomling 1961.
Avslutningsvis kan noteras att anrika IFK Kristianstad i fotboll, bildad 1899, aldrig fick fira sin 100-årsdag, utan slogs 1990 samman med Kristianstadsklubben Vilans BOIF för spel i division tre under namnet Kristianstads FF (även KBI var med i diskussionerna om sammanslagning men drog sig ur).
I dag finns inte Kristianstads FF kvar som fotbollsförening utan dagens efterföljare – grundad 2015 genom sammanslagning av Kristianstads FF och Kristianstads BoIS (i sin tur en sammanslagning av KIS och KBI) – stavas Kristianstads FC.
När revs de sista byggnaderna i Åhusparken och var hamnade den klassiska berg- och dalbanan?
Den 4 juni 2012 inleddes rivningen av de sista två byggnaderna, Folkets Hus och Lagunan, i forna Åhusparken (året innan hade bland annat den stora scenen rivits). Två månader senare fanns inga spår efter rivningen. Då hade på området såtts gräs, grusats stigar samt tillförts växlighet så att Åhusparken åter blivit park, men nu med betoningen på just park.
Den över 15 meter höga berg- och dalbanan i Åhusparken hade köpts in från Holland. Banan blev omtalad i hela landet efter att Hasse & Tage gjort en Lindemansketch om den efter att kommunens byggnadsnämnd först sagt nej till att Åhusparken skulle få anlägga en berg- och dalbana. Den monterades ner den 2 februari 2008 och forslades till Ölands djurpark, dit den sålts.
Vad vet man om krucifixet i Östra Vrams kyrka?
Det vackra men samtidigt på många sätt märkliga krucifixet i Östra Vrams kyrka är från slutet av 1400-talet. Här framställs den skäggprydde Kristus med rak hållning, högburet huvud och öppet blickande ögon. Han är klädd i en lång förgylld livklädnad, bär handskar och sandaler och på huvudet en kungakrona. Det är en segrande Kristus som avviker starkt från den på 1400-talet vanliga uppfattningen av Jesus som den törnekrönte lidande frälsaren. Anledningen till det är att krucifixet är en avbildning av det berömda krucifixet i italienska Luca, som tillkom på 800-talet och ansågs ha en undergörande verkan och därför avbildades mycket flitigt. Ännu i slutet av 1400-talet kopierade kyrkornas träsnidare detta Lucca-krucifix, som enligt legenden snidats av Herren själv.
Kan du berätta om tidningspressens historia i Kristianstad innan gratistidningarnas framväxt?
Långt innan Kristianstads Journalen och andra gratistidningar existerade fanns det i Kristianstad enbart, men flera, betaltidningar som styrdes av profilstarka chefredaktörer. En hade slagits i amerikanska inbördeskriget. En annan drev samtidigt en ansjovisfabrik som sprängdes. En slutade som Sveriges äldsta man.
Christianstads Weckoblad (1810-40) var Kristianstads första tidning, utgiven av brodern till fästningens kommendant. Den gavs ut endast lördagar i formatet 12-17 centimeter utan illustrationer eller rubriker. Med tiden startades flera nya tidningar med utgivningsort Kristianstad.
I början av 1930-talet fanns ännu tidningar i staden som täckte hela den politiska skalan: Högerorganet Kristianstads Läns Tidning, frisinnade Kristianstadsbladet, s-märkta Kristianstads Läns Demokraten samt Kreml-trogna Sydsvenska Kuriren. Endast bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet) saknade eget organ.
Länsdemokraten hade under hela sin livstid en och samma chefredaktör, den profilstarke Nils Elowsson. Under sin levnad träffade Elowsson samtliga sju socialdemokratiska statsministrar. Vid sin bortgång 1999 var han Sveriges äldst levande man med sina drygt 109 år och endast två månader från att genomleva två sekelskiften.
Det fanns även flera andra färgstarka tidningsprofiler i Kristianstad, som Skånska Postens förste redaktör, militären Carl Gustaf Hjertman. Han skötte både sin militärtjänst och tidning samtidigt, var därtill sparbankskamrer och ägare av en ansjovisfabrik med fiskyngel från Helgeå som råmaterial. En dag råkade ett stort lager ansjovisburkar i jäsning och sprängdes i luften, varefter en av stadens konkurrenttidningar skadeglatt kunde konstatera, ”att en icke uteslutande angenäm doft spred sig över den lilla fina staden”.
En annan var C.L.J Staël von Holstein. Han deltog som officer i amerikanska inbördeskriget, flyttade därefter till Allön och startade här 1881 tidningen Södra Sverige. Men inom ett år var den satt i konkurs, Holstein försvann snabbt till Amerika för nya äventyr.
Länsdemokraten blev stadens siste konkurrent till Kristianstadsbladet, vars chefredaktör Sven Olofson emellertid ville vara ensam herre på tidningstäppan. Under Länsdemokratens 25-åriga levnad nämnde han aldrig (trots att debattglade Nils Elowsson gjorde allt för att reta honom) konkurrenten vid namn i sina spalter, förutom en gång 1957, då han författade Länsdemokratens dödsruna.
Så blev Bladet ensam tidning i staden, vars första nummer på fyra sidor utkommit den 20 september 1856. Då fanns det redan fyra tidningar i staden. Första året bestod upplagan av några hundra exemplar. Under tio år utkom den med två nummer i veckan, vilket utökades efterhand för att 1891 bli sexdagarstidning, vilket är fallet än i dag.
Tidningens namn ändrades flera gånger, men beteckningen Kristianstadsbladet har alltid funnits med. Annonser fanns med från början, den första med tvåfärgstryck redan 1891. Nio år senare publicerades den första aktuella redaktionella bilden, en omständlig procedur, då den först fick skickas med tåg till en klichéanstalt i Malmö eller Helsingborg. 1901 publicerades den första lokala bilden, visande stadens nya rådhus.
Bladets totala upplaga var i slutet på 1800-talet drygt 3000, 20 år senare drygt 11 000. År 1955 med drygt 20 000 i upplaga blev Bladet morgontidning, dessförinnan hade den utkommit som middagstidning. Flera av Bladets chefredaktörer har varit tidningen trogen i decennier. Sven Olofson var chefredaktör i 34 år, Anton Ljunggren i 44 år.
Kenth Olsson