Bild: Första hemmamatchen i div. 3 år 1975 mötte Djurröd Bromölla med exproffset Inge Danielsson.
Jag vill gärna veta historien om hur de obetydliga byaklubbarna Yngsjö och Djurröd blev bästa fotbollslag i kommunen. (Signaturen: ”Jag minns”)
Bakgrunden till Yngsjö IF:s framgångar var ett osannolikt framgångsrikt pojklag i slutet på 1970-talet som presterade på högsta Skånenivå. År 1979 låg laget risigt till i div. 6 och det krävdes föryngring, vilket innebar att innan seriens slut kom halva A-laget att bestå av spelare från detta pojklag, ett par av dem redan uttagna i Skånelaget. Merparten lämnade för spel i betydligt högre sammanhang, men flera av dem skulle med tiden återvända till moderklubben.
Tillsammans med dessa fotbollsskickliga hemvändare, sammanhållningen i klubben och allt uppoffrande styrelse- och supporterarbete, kom tränaren Christer Lindgren att bli bidragande orsak till att sagan om Yngsjö IF blev verklighet. Yngsjö IF gjorde en enastående resa från en anonym tillvaro i div. 6 till div. 2 på bara fem säsonger.
År 1989 återfanns A-laget i div. 3 där de slutade på tredje plats. Horna Fure hamnade på nedre halvan, Vilan Boif åkte ut medan IFK Kristianstad spelade i div. 4. Därmed blev Yngsjö plötsligt kommunens bästa lag. (Året efter, 1990, slogs Vilan och IFK samman och blev Kristianstads FF, samma gjorde Åhus IF och Horna Fure som blev Åhus Horna BK).
Framgångarna skulle fortsätta, mycket tack vare att sju spelare från det tidigare så framgångsrika pojklaget nu återfanns i Yngsjö IF för A-lagsspel 1990. Med dessa som stomme i div. 3 besegrade man på hemmaplan bland andra nybildade Kristianstads FF (från och med 2016 Kristianstads FC efter sammanslagning med Kristianstads Bois) med 3-2 efter 3-0 i halvlek inför 440 åskådare. Året slutade med avancemang för Yngsjö till div. 2 med absolut minsta möjliga marginal. Det gav eko i fotbolls-Sverige. Flera rikstäckande medier uppmärksammade bragden
Det första säsongen i div. 2 år 1991, med ett lag där mer än hälften av spelarna hade börjat sin fotbollsbana i klubbens pojklag, bjöd på flera spännande derbymatcher mot Åhus Horna BK. Yngsjö IF vann på bortaplan med 2-0 inför rekordpubliken 1152 personer medan det blev 0-0 på hemmaplan inför 704 åskådare. Mot ex-allsvenska Mjällby AIF förlorade Yngsjö knappt hemma med 1-0 inför imponerande 811 åskådare, det vill säga ungefär samma antal som det totala invånarantalet i byn.
Under sommaruppehållet gjorde Yngsjö osannolik succé genom att spela oavgjort i en träningsmatch mot de engelska fotbollsproffsen i storklubben Blackburn Rovers, vilket fick Kristianstadsbladet att basunera ut; ”att matchen slutade oavgjort var närmast osannolikt… ja, Yngsjö har något stort på gång”.
Upplägget vid denna tid var separata vår- och höstserier. Och visst hade Yngsjö något stort på gång! En bit in på hösten ledde faktiskt laget div. 2 (ja, ni läste rätt!) för att sedan slutligen hamna på 6.e plats. Aldrig någonsin tidigare hade denna förening, bildad i mars 1946, kunnat uppvisa större framgångar.
Laget höll sig kvar i div. 2. En starkt bärande del till klubbens framgångar fanns i det gifta paret Stig-Roland och Ann- Marie Olssons enorma engagemang för klubben. Den gedigna Yngsjö IF-eldsjälen Stig-Roland är ännu aktiv och har varit starkt engagerad i föreningen under mer än ett halvt århundrade. Hustrun var ordförande under klubbens storhetstid. Hon tillträdde när A-laget vann div. 4 år 1989, var ordförande fram till 1996, därefter 1998-2000 och 2009-2013, alltså i sammanlagt 16 år. Ann-Marie är den som utan konkurrens varit ordförande längst i Yngsjö IF och den mest framgångsrika alla kategorier.
Andra året i en högre serie är ofta det svåraste. Så blev det också för Yngsjö IF. I serien 1992 började det knackigt för att sedan fortsätta sämre. Laget förlorade det prestigefyllda derbyt borta mot Åhus Horna BK med 2-0 inför 1150 åskådare. När det sedan var dags för derbyt mot samma lag på hemmaplan återfanns Yngsjö sist i tabellen och det blev 1-1 inför ”endast” 340 åskådare. Det slutade också med att Yngsjö IF ramlade ur div. 2. Efter två år i trean blev det nedflyttning till lägre serier. Därefter har det gått lite upp och ner för Yngsjö A-lag. När föreningen nu i mars firar 70 år är det med A-laget i div. 6.
En liknande osannolik framgångsaga skapades i den lilla byn Djurröd, även om fotbollsklubben där fick nöja sig med två år i div. 3, jämfört med Yngsjö´s två år i div 2. Djurröds IK bildades1933 och styrdes i decennier av ”Mr Djurröd”, den legendariske Albin Hall som lade hela sin själ i klubbens väl och var mannen bakom dess storhetstid under 1970-talets mitt.
Det kan sägas ha inletts med invigningen av föreningens nya fotbollsplan 1965. Den brasilianska Rio-storklubben Flamengos egen vice president, den svenske Facitchefen och oförglömlige radiokommentatoren Gunnar ”Oj Oj” Göransson, hade sina släktrötter i Djurröd. På plats i Djurröd överlämnade han en originaluppsättning av Flamengos säregna matchställ – svartröda tvärrandiga tröjor och strumpor. På så vis fick Djurröds A-lag sin sedermera klassiska matchdräkt som de skulle komma att fira så stora triumfer i. Tanken var också att en känd skönhetsdrottning skulle göra avsparken till uppvisningsmatchen denna invigningsdag. Det var Maud Adams, sedermera världsberömd ”Bond-brud” (för övrigt den ende som varit ”Bond-brud” i två filmer samt statist i en tredje). Hon fick dock förhinder och ersattes i sista stund med prästens dotter i Everöd.
Djurröd vann div. 4 1974 för att de två följande åren spela i landets tredje högsta division. Till den första hemmamatchen i div. 3 år 1975 kom det 480 åskådare – imponerande med tanke på att det bara bodde omkring 100 personer i Djurröd. Motståndarlaget Bromölla med exproffset Inge Danielsson vann med 1-0.
Men alla väntade på matchen mot storebror IFK Kristianstad, som året innan ramlat ur div. 2 och nu spelade i samma serie som nykomlingen Djurröd. I potten låg äran om att bli kommunens bästa fotbollslag. Så inföll matchdagen, måndagen den 19 maj 1975. Platsen var anrika Kristianstads Idrottsplats som inramades av 837 betalande åskådare. Stämningen var elektrisk.
I halvlek stod det 0-0. Sedan satte Sven Tore Svensson 1-0 till Djurröd, Jan Nilsson utökade till 2-0 innan de svart-röd-tvärrandigas egen målspruta Kaj Nilsson utökade till 3-0. IFK:s reducerade i slutsekunderna till 1-3. Därmed stod lilla byn Djurröds fotbollsgrabbar plötsligt som kommunens bästa fotbollslag. En enastående bedrift.
När serien var färdigspelad återfanns Djurröds Kaj Nilsson på delad andra plats i skytteligan med imponerande 19 mål. Som grädde på moset vann laget detta år även den statusfyllda Gärdscupen och fanns faktiskt vid några tillfällen också med på stryktipskupongen tillsammans med allsvenska lag, vilket var oerhört stort på den tiden. (Även tidigare nämnda Yngsjö IF var under sin storhetstid med på stryktipset tillsammans med storlag som exempelvis AIK och IFK Göteborg och vann i likhet med Djurröd också Gärdscupen. Den första finalvinsten kom 1968 mot Tollarp med 4-2 inför närmare 1 500 åskådare. År 1971 blev det ny finalseger mot Ovesholm med 4-1 inför drygt 1000 åskådare).
Det första året i div. 3 slutade Djurröd på 9.e plats i tabellen. Det var en fullt godkänd placering med tanke på att Djurröds IK vid 3 tillfällen gjorde 3 mål eller fler utan att få poäng och vid 7 tillfällen förlorade med uddamålet. Ganska tidigt under det andra året i div. 3 stod det emellertid klart att Djurröd skulle åka ur och röna samma öde som Yngsjö 16 år senare, det vill säga åka ur andra året. Det blev sista plats i serien när den var slutspelad 1976.
Så förflöt 34 år. Det blev 2007 och klubbens A-lag tvingades dra sig ur seriespelet på grund av spelarbrist. Så förflöt ytterligare åtta år. Det blev 2015 och A-laget återuppstod igen med comeback i div. 7. Till mångas glädje skedde det i den klassisk röd- och svartrandiga Flamengo-dressen.
Varför hade så många spelare i Åhus IF säregna smeknamn förr i tiden? (Gunnar E).
Förr i tiden var det många i mindre samhällen och byar som hade identiska namn. För att särskilja dem fick de av omgivningen – med eller mot sin vilja – tilltalsnamn av något slag och som kunde vara mer eller mindre fantasifulla. Det gamla Åhus IF var inget undantag, snarare tvärtom! I det närmaste samtliga spelade lystrade till något smeknamn. En genomgång av några årtiondens A-lagsuppställningar med spelare och ledare renderar i en kanonad av följande smeknamn: Pajsningen, Lill-Gösta Japanen, Klockemagaren, Strulla, Jins, Netta, Knäcke, Snygg, Skepparn, Pyttan, Bill, Trillan, Kylle, Jojje, Fiffe, Bigge, Biffen, Skomagaren, Sluski, Kimpa, Lysmasken, Barre, Putte, Sotaren, Nanne, Skorpan, Kagan, Smulan, Lille-Bror, Skummis, Spättan, Gäddan, Sigge, Widing, Speedy, Slim och bröderna Hilmer.
Hur gick det då till när någon fick sitt smeknamn? Här följer några exempel: Jan Svensson var snabb och kvick och därför blev det ”Speedy”. Kalle Svensson arbetade som sotare och var inte sällan svart av sot, men här blev smeknamnet motsatsen ”Widing” efter viting. Sotare till yrket var också Ingemar Holmkvist, men i detta fall fanns inga omskrivningar, utan det blev rakt av ”Sotaren”.
För att skilja bröderna Nils, Bengt och Lars Andersson från andra bröderna Andersson fick de alla pappans förnamn ”Hilmer” som mellannamn (som blev till efternamn i vardagstalet). Aron Tillberg hade skomakeriet som yrke och fick ”Skomagaren” som tillnamn. För Folke Andersson, även han skomakare, blev det förvrängt till ”Skummis”. Stig Hartvig var stor och stark och för honom blev det ”Biffen”. Harry Grankvist fick sitt smeknamn ”Barre” av förledet i sitt efternamn.
I ungdomen liten, tanig och pyttig så mellannamnet för Gösta Dahl fick bli ”Pyttan”. För att särskilja Gösta Johansson från en annan Gösta blev han ”Lill”-Gösta, därtill ”Japanen” på grund av sin ettrighet efter de ettriga spelarna i Japans landslag i fotboll som gjorde succé 1936 i OS. Som yngst i brödraskaran fick Bror Persson heta ”Lille”-Bror (han kallades aldrig något annat och på hans gravsten finns också Lille-Bror graverat).
Slumpen avgjorde däremot målvaktsfantomen Gunnar Olssons smeknamn. Bakgrunden var en karikatyrteckning av Åhus IF där varje spelare fick attribut som anspelade på ”badortslaget”. Gunnar blev av en tillfällighet avporträtterad med en gädda i famnen och så blev det ”Gäddan”. Bröderna Lennarts och Bertils far drev bagerirörelse, vilket resulterade i smeknamnen Kagan” för den äldre och ”Smulan” för den yngre.
Kenth Olsson