En av traktens fotbollsprofiler, Jonny Lindström, har gått ur tiden.
När Alliansen innefotbollsturnering firade 50 år 2008 togs alla tiders Dream Team ut. Där var Jonny Lindström med. Tio år senare fick Bladets sportchef frågan om han hade något särskilt personligt minne från denna turnering som spelats varje år sedan 1958?
Han svarade: ”Jonny Lindström – en gång i tiden känd som Bladets snabbaste vaktmästare. Bohemen och Vinnösonen blev stor matchhjälte för Yngsjö IF genom att avgöra finalen upplagan 1992/93. Lindström vallade med sig själv och pangade därefter in segermålet mot IFK Hässleholm. Sen kysste han vandringspriset i bästa Björn Borg-stil.” Det fanns bara en Jonny Lindström.Tidigt blev han fruktad målskytt i moderklubben Vinnö, vilket inte minst jag själv smärtsamt erfor under andra halvan av 70-talet som målvakt i Yngsjö IF.
Så föll det sig att vi båda värvades samtidigt till Åhus IF 1982. Där utvecklade vi en nära vänskap. Jonny var erkänt social, välkomnande, livsglad och besatt en härlig humor.
Hans stil var oefterhärmlig och vi hade fantastiskt skoj. Första året i klubben tog han hem interna skytteligan och genom att vinna den igen 1984 (då blev det även delad förstaplats i seriens skytteliga) bidrog han till Åhus IF:s seger i såväl Willandscupen som i serien. Därmed tog klubben för första gången någonsin steget upp i landets tredje högsta serie (motsvarade nuvarande division 1).
Vi var båda studerande och sommaren 1989 välkomnade han mig att bo med honom i stugan på hans mammas hustomt i Åhus. På gräsmattan invid fixade vi till en minitennisbana. Jonny var ett bollgeni, behärskade de flesta racketsporter och jag fick storstryk varje gång.
Jonny hade vid denna tid börjat lira med Yngsjö IF och blev därmed delaktig i klubbens framgångssaga. Yngsjö IF blev kommunens bästa fotbollslag 1989, nådde division 2 säsongen 1991 och spelade samma år sensationellt oavgjort i en uppvisningsmatch mot engelska Blackburn med flera landslagsspelare. Ett par år senare vann Blackburn Premier League.
Jonny bodde flera år på söder i Kristianstad i en trea. Där lät han på eget bevåg riva en lång vägg så att han och bästa kompisen, tillika lagkamraten Affe Olsson fick yta att spela fotbollstennis inne i lägenheten om lördagarna innan det blev Frimus. Det berättas hur de boende i höghusen andra sidan vägen hade som lördagsnöje att följa dramat genom fönstren.
När Jonny sedan skulle flytta lyckades han övertyga ABK att det var en tvåa han hyrt, ingen trea, som hyresavtalet uppgav. Bara Jonny kunde komma undan med något sådant.
Förvisso hade han låtit det stå på standby i grundskolan, men alla visste att Jonny var utrustad med ett gott läshuvud. Detta lät han återaktivera då han med lätthet läste in gymnasiet, flyttade därefter till Lund och tog en universitetsexamen. Sedan bar det av till Göteborg och lärarjobb 1994. Blev lite fotbollsspel med Mossens BK men mest squash. Men fokus var nu annat: Han träffade Helena när han jobbade som lärare, de bildade familj och sedan kom sönerna, Adam och Torsten.
Livet igenom förblev Jonny en livsnjutare i positiv bemärkelse, njöt av det goda men lät det aldrig gå ut över det seriösa. På äldre dagar blev det också mycket golf. Vid sin bortgång uppbar han en tjänst som universitetslektor i matematik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Jonny Lindströms stund på jorden blev orättvist kort, 63 år. Vi är många som sörjer hans frånfälle och minns honom med värme i våra hjärtan. Jag tror hans ande också kommer att göra sig påmind bland de lövtunna bladen i lokalfotbollens Bibel och Chalmers akademiska läromedel.
Kenth Olsson