”Mariakyrkan i Åhus har en ganska komplicerad byggnadshistoria.”
Så skriver Svenska kyrkan själv i sin presentation av S:ta Maria kyrka i Åhus på sin websida. Det är snarast en underdrift. Kyrkobyggnaden är om- och tillbyggd vid så många tillfällen att det är svårt att veta exakt vad som varit och vad som är.
Norrsidan är inte lik södersidan. Det finns påbyggnader, utbytta fönster och stängda gångar, till och med tunnlar, som ingen vet vart de lett. Ett spännande virrvarr genom seklernas arkitektur.
Vad man däremot vet är att den stora kyrkan byggdes för en blomstrande och livaktig stad som på väg att etableras borde blivit en av de viktigaste i Skåne om inte Kristian IV fått för sig att bygga en fästning någon mil uppströms Helge å.
Byggherre sägs vara biskop Eskil, Absalons företrädare. Ett ansikte i sten i vapenhuset alldeles till höger om entrén är ett porträtt av Eskil, som gjorts till en grann karl, väsensskild från de demoner som fogats in i fasaden alldeles ovanför den yttre ingången till kyrkan.
Eskil var ärkebiskop i Lund från 1137 till 1177 då han avgick, for till Frankrike och gick i kloster. Det är ett rimligt antagande att kyrkan grundlades i mitten eller senare delen av 1100-talet.
Exteriört är Mariakyrkan en upptäcktsresa som levandegör och sätter färg på en medeltid vi gärna ser som grå och torftig.
Kyrkovaktmästare Jörgen Fasth som guidar Journalen i kyrkan pekar ut kvinnornas ingång. Den är igensatt sedan många år, men spåren i den norra fasaden är tydliga.
Det som idag ser ut som en röd tegelkyrka byggdes en gång i kraftfull gråsten. De äldsta resterna syns ännu i delar av långhusets väggar och den östra gaveln.
Genom seklerna byggde man till med tegel. Ett nytt, större kor med utvidgad triumfbåge, valv slogs och långhuset delades in i två skepp med tre kraftiga pelare i mitten. Sakristia byggdes i norr, vapenhus i söder. Tornet kom till på 1400-talet och 1510 invigdes det så kallade skomakarekapellet bredvid vapenhuset.
Det finns ingen symmetri. Ingen sida är den motsatta lik. På södersidan finns förutom utbyggnader också vitkalkade murar som står ut vinkelrätt från kyrkan.
– Det har sannolikt en gång varit rum i själva kyrkobyggnaden, säger Jörgen Fasth.
I ett hörn finns en halvcirkelformad murad, knappt meter hög och nu igensatt, öppning. Kanske en ingång till en trappa upp. Kanske till någon av tunnlarna som sägs löpa från kyrkan i Åhus.
Historikern Kenth Olsson berättar och ger liv åt tiden i sin bok Åhus och Yngsjötraktens historia där han synar flera av de märkliga detaljerna kring kyrkan.
I kyrktornets bottenvåning finns en arkad med två spetsbågade ingångar. En från norr och en från söder. Kenth Olsson tror att de mycket ovanliga öppningarna har tillkommit för att leda den medeltida trafiken till och från torget under tiden tornet byggdes på 1400-talet och Norregatan spärrades av på grund av bygget.
Strax öster om tornet finns också ett ovanligt fönster, någon meter från marknivå. Olsson tror att det handlar om ett fönster som tagits upp ut mot torget och marknaden. Torget var betydligt större och livligare då än nu.
En handelslucka där den katolska samtidens prästerskap handlade med ljus, helgonbilder, kanske reliker och välsignelser för sjuka, pestsmittade och andra syndare som inte fick tillträde till kyrkan.
Jörgen Fasth är inte lika säker på fönstrets funktion.
Tornet idag har ett för medeltida skånska kyrkor ganska vanligt utseende med trappstegsgavlar och ett spetsigt tak. Fram till den 4 augusti 1865 fanns det också en hög smal spira som gjorde tornet 104 alnar högt och ett givet landmärke för sjöfarten i Hanöbukten.
Då slog blixten ned!
Nya Dagligt Allehanda den 12 augusti 1865:
”Åhus kyrkas tornspira blef den 4 dennes kl 3/4 10 af blixten antänd. Af det 104 alnar höga tornet med sin spira af trä återstår nu endast den af tegel murade stommen, till en höjd af omkring 50 alnar. De tre nära nedsmälta klockorna jemte tornuret nedföllo genom de brinnande bjelklagren på tornhvalfvet utan att genombryta detsamma. Kyrkan är så tillvida oskadad…”
Däremot konstaterar tidningen att brinnande bjälkar föll på omkringliggande byggnader och tre hus brann ned. Ett ihållande regn bidrog till släckningen. Brandsprutan nådde inte brandhärden.
Nya Dagligt Allehanda som citerat Skånska Posten om branden konstaterar med ett måhända klumpigt ordval att ”Anblicken af det brinnande tornet lärer hafva varit stortartad.” Tidningen befarar också att om inte tornet återfår sin gamla höjd blir följden en mängd strandningar på kusten närmast Åhus.
Interiört har kyrkan smakfullt lyckats blanda historiska rikedomar som den snidade altartavlan och predikstolen från 1600-talet med strama kyrkbänkar från 1900-talets början och en barnhörna utrustad helt efter 2000-talets idéer.
Kyrkbänkarna kom till i samband med den stora renoveringen som leddes 1905 av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. De har snickrats av Åhusföretaget Åhmans.
Utanför bänkraden står en extra stol. Den är design Blå station och Börge Lindau har också formgett den strikta talarstolen som idag används istället för predikstolen.
– Talrullen döpte Börge Lindau den till, säger Jörgen Fasth.
Åhusföretag och lokala konstnärer är väl representerade i den moderna utsmyckningen av kyrkan. Även Ateljé Lyktan och Åhus Glashytta har bidragit.
– Det är i mycket förre kyrkoherden Erland Stibers förtjänst. Han var envis med att kyrkan skulle ge utrymme åt de lokala företagen, säger Jörgen Fasth.
Predikstolen är från 1609 och i samma rika stil den baldakin som hänger över dopfunten. En anonym och enkel dopfunt däremot som troligen stammar från 1100-talet.
Mästaren Christoffer Kjellsson i Lund utförde 1636 det oerhört rikt smyckade och snidade altarskåpet som i mitten har en scen av nattvarden med Kristus och apostlarna. Längre ned i kyrkan finns ytterligare ett altarskåp. Det lär vara ett tyskt arbete från 1400-talet och motivet består av de tre Mariorna med sina barn. Jungfru Maria omges av sin svägerska, Kleopa’s hustru Maria, och Maria Salome, som ibland pekas ut som Jungfru Marias syster.
Skåpet är allt som finns kvar av den försvunna kyrkan i Elleköpinge, en ort några kilometer nordväst om Åhus som helt upphört att existera.
Än mer spektakulär är kanske den svartlackerade nyckel som hänger i taket. Den har hängt där i mer än 500 år nu och även botanikprofessorn Carl von Linné noterade den på sin skånska resa 1749.
Prosten Carl Starck (1787-1852) skriver om hur de katolska bilderna skulle rensas ur kyrkan i samband med reformationen på 1530-talet. En gammal gumma försökte förhindra aktionen genom ett eget mirakel dagen efter att hon slaktat ett ungdjur.
”…(hon) lät bestänka Bilderna med blodet av det slagtade kreaturet, och infann sig i kyrkan, för att inbilla folket att de gråtit blod, eller att bloden blifvit utprässad af dem, af idel harm att de skulle borttagas.”
Gumman greps och straffades och nyckeln hamnade i taket. Allom till varnagel. Där har den hängt sedan dess.
Ett votivskepp, en fullriggare med det passande namnet Martin Luther hänger längst ned i kyrkorummet.
Tre stora fyrkantiga pelare står mitt i kyrkan och bär upp taket. På någon av dem finns rester av målningar. Kanske ännu mer intressant är det klotter i runskrift som finns på pelaren längst bort från koret.
Kenth Olsson misstänker att runorna härrör från 1300-talet då dominikanerklostrets lärjungar undervisades i kyrkan. En professor som ska ha tytt texten ville inte berätta vad det stod. Det var tydligen mest runda ord.
Det finns egentligen bara fragmentariska målningar kvar på väggarna som målats över, restaurerats och målats över igen. I koret finns en målning av Kristus som världsdomare.
Jörgen Fasth låser upp till den smala spiraltrappan som leder upp i tornet. Den har ett annorlunda räcke som består av en brandslang. Skulle det värsta än en gång inträffa ska räddningstjänsten vara bättre förberedd än på 1800-talet.
På en av de första våningarna i tornet finns ett smärre museum. Här ligger bland annat den gamla stupstocken som missdådare och andra kunde hamna i. Huvud, armar och kanske också benen låstes fast och där satt man i väntan på rannsakan.
Här finns också rester av den herrskapsläktare för stormän och rikare familjer som fanns längst ned i kyrkan. Rikt dekorerade med färggranna målningar och familjenamn. Även dörrarna som ledde till läktaren finns kvar. Här kan man också se den toppspira som blixten slog ned i 1865.
I tornet hänger de två klockorna som ringer till mässa. Grunden till de båda klockorna utgörs av de som förstördes i samband med branden. De skickades iväg, göts om och sattes upp på nytt när tornet renoverats.
Tornet lär ha använts av lotsen i Åhus som utkikstorn och även idag är utsikten bedårande däruppifrån. En klar dag ser man Stenshuvud i söder och Hörbymasten i sydväst.
En rad gamla gravstenar finns runt kyrkan. Den ovanligaste är nog trots allt handelsskepparen Måns Mauritsson och hans hustru Helena Sjöströms. Enligt stenens gravering blev Mauritsson 101 år och Helena 133. Läser man barnens födelseår var frun en osannolik supermamma då hon hade fyllt 95 år när yngsta dottern föddes.
Mauritsson och hans hustru föddes i början av 1700-talet. Vilket bara bevisar att Tryckfels-Nisse är minst 200 år.
Per Erik Tell