Bild: Jeppa Olsson kallades Mög-Jeppa. Författaren Aris Fioretos har i sin roman Den siste greken inspirerats av det nordostskånska originalet och lite nödtorftigt dolt honom under pseudonymen Möga-Janne.
Mög-Jeppa, eller Jeppa Olsson som han hette, var ett original som byggde sitt alldeles egna kråkslott vid Råbelövssjön. Det hette Villa Naturen och var en särdeles egen byggnad.
I romanen Den siste greken (2009) av Aris Fioretos finns både Villa Naturen och dess skapare med. Jeppa Olsson har nödtorftigt maskerats till Möga-Janne.
”Mannen bar en slokande filthatt. Vid sidan om hårtestarna var den spetsiga näsan allt man kunde se av den del av kroppen där huvudet brukar sitta.”
Villa Naturen tornar upp sig för den grekiske invandraren Jannis Giorgiadis:
”Villans två delar förbands av en spång och tycktes uppförda plan- men inte tanklöst – organiskt och inkännande när nytt material hittats. Ömsom såg den ut att falla ihop, ömsom sköt den i höjden. På ett par ställen hade flyglar och torn byggts kring träd. Taket var av masonit och tjärpapp, här och var syntes burspråk, väggarna var roströda med kraftiga vita fogar.”
Jeppa Olsson var född i Degeberga 1877 och avled 83 år gammal 1960. Det sägs att han dog på Sankt Lars sjukhus i Lund. Jeppa var gårdskarl hos doktor Bruzelius på dennes gård i Österslöv och det var också där han uppförde Villa Naturen. Det tog 17 år. Jeppa var djupt religiös men kunde också ha ett häftigt humör.
Aris Fioretos har skrivit en invandrarroman. Den snirklande berättelsen inleds i princip 1822 när Atatürks turkiska trupper intar Smyrna (nu Izmir) och driver ut grekerna i det som blir det grekiska frihetskriget.
Därefter följer den rapsodiskt familjerna Georgiadis och Kezdoglou från den grekiska byn Áno Potamiá till nordostskåne och jobb på Iföfabriken som gör sanitetsporslin i Bromölla.
Aris Fioretos säger i ett förord att boken grundas på ett manuskript och ett register över personer som lämnade sitt hemland för att starta på nytt. En encyklopedi över utlandsgreker som bosatte sig över hela världen, från Toronto till Plovdiv, från Salisbury till Tirana. Till Bromölla.
Verket uppges ha getts ut och kompletterats ett antal gånger, fram till 1969.
Fioretos hittar lådan med biografierna och registerkorten, faller i någon sorts ömhetssvallande trance inför bilder på ishockeyspelarna i Tollarps IK med sina ”överdimensionerade tröjor och snusfärgade spottloskor…”.
Fioretos bygger sin roman utifrån det han läser och det han själv upplevt. Han finner till och med att han själv finns med i kartoteket, som en Anton Florinos.
Det är lätt att tro att det skulle finnas en historisk förlaga till historien om kartoteket och personerna. Det gör det inte. Det är en helt i genom fiktiv berättelse.
Första delen handlar om det fattiga livet i Grekland efter katastrofen i Smyrna. Den andra delen om hur gästarbetarna etablerar sig i Sverige. Det är här de nordostskånska referenserna ger extra intresse för en lokalhistoriskt intresserad läsare.
Oavsett att det som händer inte följer den historiskt exakta verkligheten så är är såväl grekernas uttåg ur Smyrna 1822 som Mög-Jeppas Villa Naturen i allra högsta grad ovedersägliga historiska faktum.
Fattiga grekiska bymiljöer växlar med krocketspel på gräsmattan utanför familjen Florinos läkarvilla i Balslöv, vilket inte är svårt att spåra till en mix av Balsby och Österslöv.
Här i Balslöv träffar den unge invandraren Jannis svenskarna. En del av personnaget i berättelsen är med största sannolikhet helt uppdiktat, men kanske kan man med lokalhistoriska ögon hitta verkliga förebilder till:
- Elvira Gudmundsson, lärarinna och cyklist, kallad fröken Gud av skolbarn och föräldrar.
- Lanthandlare Sven Nelson med bakelitglasögon och vågigt hår.
- Gerda Nyberg, änka efter skrothandlaren.
- Den konstnärligt lagde smeden Tore Ollén, storebror till Janne Ollén, som går under smeknamnet Möga-Janne.
- Ado von Reppe, friherre, kirurg och ordförande i Balslövs Idrottssällskap.
Och en hel del andra.
Det är en ömsint skildring av inte bara byborna utan också inkännande av invandrarna och då i första hand Jannis Georgiadis. Bokens sammanhållande figur, som i förlaget Norstedts presentation ser ut så här:
”… leende, muskulös och med Robert Mitchum-grop i hakan. En vinterdag 1967 kliver han in på den kirurgiska mottagningen i Kristianstad, och blir kvar i Sverige. Vi f¨år träffa honom som plattfotad son och drömsk herde, som byggherre, make och far, men även som bilist på E70 utanför Zagreb en blytung novembereftermiddag.”
I förlagets katalog beskrivs boken som en bok om ”äventyrliga hjärtan, en skildring av migrationens lycka och förbannelse, om löften, längtan och sparvars vingdarr.”
Det är naturligtvis invandrarens kamp att erövra ett nytt språk, en ny plats för tillvaron som griper läsaren mest. Det första ord han lär sig är flytväst. Nästa lurifax.
Samtidigt är det beskrivningarna av mötena med Mög-Jeppa som ger lokal krydda åt boken.
”… samtliga invånare tycks sova, till och med ägaren till Villa Naturen som stoppat tidningspapper innanför kläderna och nu vilar invirad i en trasmatta som i en kokong.”
Bokens överraskande slut får ni själv läsa er fram till. Aris Fioretos är född i Göteborg 1960, samma år som Mög-Jeppa gick ur tiden, men har växt upp i Lund. Han har fått en rad internationella litterära priser och sitter med i den tyska Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung i Darmstadt.
Boken Den siste greken nominerades 2009 till Augustpriset.
Per Erik Tell
Läs själv:
Fioretos, Aris: Den siste greken (2009)