Bild: Kopparstick av kejsar Maximilian I utfört av Henrik Oldeland (1642). Finns i konstsamling i Dresden.
Varför Lussi Abrahamsdotter hade hamnat hos översten Henrik Oldeland på Ryedals säteri på Lister framgår inte hos historietecknarna. Kanske var hon bara piga. Oavsett vilken anledning, om hon bodde där emot sin egen vilja eller ej, så blev det adelsmannens fall att han hyste henne.
Påvel Jönsson från Gualöv var nämligen fast besluten att hämta hem sin fästmö. Han tog därför far, Jöns Nilsson, och två andra karlar från Sölvesborg som gode män och vittnen, med sig för uppdraget och begav sig till Ryedal.
Beväpnad med både långbössa, pistol och täljkniv blev Påvel nervös och sköt ett skott mot översten så fort denne kom ut på gården. Skottet gick rakt genom armen och in i kroppen på översten, som dog knappt en vecka senare av sina skador.
Det var den 28 januari 1656 och såväl Skåne som Blekinge tillhörde ännu Danmark.
Påvel blev förskräckt över det inträffade och efter skottet karvade han in sin ursäkt i dörren till huset. Enligt rättegångsprotokollet från Göta Hovrätt i Jönköping ristade Påvel in att det som hade hänt hade hänt emot hans vilja och uppsåt. Först därefter gick han in i huset och hämtade ut Lussi Abrahamsdotter under pistolhot.
Det finns i hovrättsdomen bara antydningar till varför Lussi Abrahamsdotter befann sig på Ryedals gård. Hovrätten skriver att det är obevisat att salig översten (…) kunnat haft andra billiga orsaker, efter att han var hennes husbonde, eller som klaganden, överstens änka, Sophie Markdanner, föregiver, att avhandla om hennes barns avvittrande innan dess hon skulle träda i annat gifte.
Vad detta betyder i klartext är svårt att reda ut. Det är lätt att tänka tanken att överste Henrik Oldeland hade gjort den unga Lussi Abrahamsdotter gravid och därför tagit henne till gården. Det var inte ovanligt under den här tiden att adelsmän tog sig friheter gentemot kvinnor bland folket. Det är emellertid ingenting vi kan säga med säkerhet utan bara spekulationer.
Henrik Oldeland var född på godset Trellerup på Fyn 1615. När han var 38 år gammal gifte han sig med sin femton år yngre syssling, Sophie Markdanner. Hon var dotter till Fredrik Markdanner, vilkens far Caspar i sin tur var oäkta son till den danske kungen Christian III. När Fredrik Markdanner dog 1635 lämnade han en del gods i Skåneland efter sig och de tre döttrarna fick gårdarna på Listerlandet. Sophie köpte och bytte till sig av de andra och blev själv ägare till Ryedal, Agerum och Rävaryd. Totalt omfattande sju gårdar och tre gatehus.
Henrik Oldeland gjorde alltså ett gott parti då han gifte sig 1653 med Sophie Markdanner. Två år efter giftermålet flyttade de till Ryedal.
Henrik Oldeland tog värvning och blev kavallerikapten i Glückstadt i Holstein 1644 men fick avsked efter freden i Brömsebro året därpå. Han fortsatte i krigstjänst i utlandet och befordrades till överste innan han i samband med giftermålet med Sophie Markdanner stannade kvar i Danmark.
Innan han tog värvning hade hans håg stått till konsten. Han reste som ung till universitetet i Leiden i Holland och studerade konst. Bland annat är det troligt att han studerade den samtida Rembrandt. Efter att ha fått mer pengar av sin far fortsatte han till Italien och Padova, Venedig och Genua där han fick ytterligare inspiration för sitt måleri.
I dag finns bara ett fåtal verk kvar av Henrik Oldeland. I ett danskt konstlexikon skriver man om Oldelands färdigheter att han visar inflytande dels av Rembrandt och dels av Rubens men att kvaliteten på hans konst inte höjer sig särskilt mycket över amatörstadiet även om det finns en viss intensitet i hans personteckningar. Särskilt mycket av hans konst finns heller inte bevarat. Ett självporträtt finns i en samling i Wien och i Dresdens konstsamlingar finns ett porträtt, ett kopparstick, av den tyskromerske kejsaren Maximilian I.
Henrik Oldelands tid på Ryedal blev alltså knappt ettårig. I januari 1656 kom Påvel Jönsson, Jöns Nilsson och de båda gode männen Tage Brämer och Nils Påvelsen till gården för att hämta Lussi Abrahamsdotter.
I Göta Hovrätts dom från 1661 står det att de var beväpnade med allehanda gevär, i synnerhet med långbössor och pistoler. Det sägs vidare att översten inte var avog på något vis, utan fägnade sina besökare väl. Likväl lät Påvel Jönsson omedelbart bössan tala då översten steg ut på gården.
Det sägs vidare att Jöns Nilsson borde ha avstyrt dådet, men trots det hade han också varit beväpnad och följt sonen på dennes härnadståg.
I dansk historieskrivning, Danmarks adels årsbok, kallas det att Oldeland blev ”skjaelmsvis skudt” på sin gård.
En dansk domstol bestående av femton män bestämde att såväl Påvel Jönsson skulle läggas på stegel och hjul och hans far Jöns Nilsson halshuggas och förklaras för fredlös.
När domen överklagades beslutade landstinget i Blekinge under landsdomaren Willum Thomesen att endast Påvel Jönsson skulle mista livet. Han skulle dessutom endast halshuggas och inte läggas på stegel och hjul. Att steglas och läggas på hjul innebar att man misshandlades svårt, ben och armar krossades och så lades man upp för att vara andra till varning. Ofta skedde dock detta, av någon sorts barmhärtighet, efter halshuggningen. Jöns Nilsson frikändes helt av Willum Thomesen.
Även detta överklagades av fru Sophie Markdanner, Oldelands änka, och det intressanta nu är att Skåneland hade blivit svenskt och när rättegången togs upp på nytt var det Göta Hovrätt som skulle döma. Under de första åren efter Sveriges annektering av Skåne gällde fortfarande i hög grad dansk lag. Svensk lag infördes successivt i de ockuperade områdena.
Det var också svensk lag som Sophie Markdanner hoppades på när hon överklagade Blekinge landstings mildrade dom.
Göta Hovrätt i Jönköping dömde 12 november 1661 enligt den ursprungliga femtonmannadomen över Påvel Jönsson. Jöns Nilsson förklarades däremot för fredlös och skulle utvisas ur riket till dess han nått förlikning med målsäganden. Dessutom skulle Jöns Nilsson betala 200 daler i silvermynt och landsdomaren Thomesen, som friade Jöns Nilsson, erkände att han gjort fel och dömdes dessutom till 140 daler silver till hovrätten för kostnader i samband med rättegången.
Vid sökning på internet finns en sida om 41 avrättade på Lister och där finns Påvel Jönssons namn med.
Däremot lär varken Påvel Jönsson eller hans far ha avrättats. De fångades aldrig in, medverkade inte vid någon av rättegångarna, och det finns inga spår av var de tog vägen.
Henrik Oldelands kropp fördes till Danmark, till Kongsted kyrka på Själland, en bit söder om Köge, där han begravdes. Varför han begravdes vid den kyrkan är också ett historiskt frågetecken. Det går inte att finna någon koppling till den trakten varken från hans eller hans hustrus släkt.
Författaren Hans Milton i Sölvesborg som skrivit historien om mordet på Ryedal i tidskriften Saxo 1990 vet inte heller varför Oldeland fördes till just Kongsted kyrka för att bli begravd där, men tror att färden skedde till havs, från någon av hamnarna på Lister, eller från Pukavik.
Under ett besök vid Kongstedt kyrka söker jag efter en gravsten eller något minne av den mördade adelsmannen. Det finns inte, men får senare sin förklaring. Kyrkan stammar från 11-1200-talen, men blev fullständigt ombyggd i sengotisk stil på 1450-talet. Det finns massor av vackra takmålningar i kyrkan. men 1868 rasade delar av kyrkan samman och då fördes elva kistor ut från kyrkan och flyttades till Östra Egede kyrka, någon kilometer bort där de grävdes ned. Först senare hittade man minnesplattor som visade att en av de som förts bort och begravts på nytt utan att graven märktes ut var Henrik Oldeland.
Henrik Oldeland och Sophie Markdanner fick tre döttrar, varav den yngsta föddes ett halvår efter mordet.
Sophie Markdanner bodde tidvis i Kristianstad till sin död 1677 och Hans Milton skriver att den yngsta dottern, Hedvig Oldeland, tog över Ryedals gård, gifte sig med gårdinspektorn och skrivaren vid pottaskebruket i Hålabäck, Richard Broomé. Denne följde Karl XII på hans krigståg till Polen där han dog i Krakow 1702. Det är som man säger, en annan historia.
Per Erik Tell
Källor: Hans Milton ur Saxo 1990, Göta Hovrätt domar 1661 (volym BVA:23), Informationsblad från Kongsted kirke, Staatliches kunstsammlung Dresden, uppsats Lunds Universitet om Göta Hovrätts förhållande till och behandling av de skånska målen 1660-1680.