När kungen av Rock n’ roll hette Kal P Dal…

Året är 1978 och jag fyllde 10 år. I födelsedagspresent fick jag en kassettbandspelare och ett kassettband med Malmöbaserade Kal P Dal.
Albumet med titel ”Till Mossan!” slog ner som en bomb hos mig och inget skulle bli sig likt efter det.
Jag blev helt knockad av denna urkraft som på något vis talade till mig på ett sätt som fortfarande har en underbart upplyftande påverkan på mig, 45 år senare.
Jag kan ännu minnas introduktionen av det första spåret:
Okay, okay, okay, tack ska ni ha, tack, tack, det är lynt, det är lynt…
Sen brakade det lös med ”Raka Rör”, ”Bara Rock n’ Roll”, ”Ålrajt / Rocka Maj”, ”Om Ja’ Va’ En Slashas / Jag Vill Leva Fri”, ”Karolin”, ”Tio I Topp, ”Blåa Sko’”, ”All Min Kärlek”, ”Jonnie”, ”SJ”, ”Kaddilack” och det hela avslutades med rockrökaren ”Tutti Frutti”.
Jag var genomsvettig; helt tagen. Snabbt, vänd och spola tillbaka bandet och tryck på ”play” igen…
Det dröjde ett tag innan jag faktiskt insåg att albumet var inspelat inför en livepublik. Det skulle visa sig att det nog var däri den mesta magin låg. Eftersom högt ärade Kalle inte direkt levererade något skönsång så var det just live som han skulle avnjutas och som han själv uttryckte det: ”På full patte”.
Det skulle visa sig att Kalle Pedal gjorde ett fantastiskt avtryck som en av Sveriges vassaste live-artister, trots sin korta, men dock intensiva livstid.

Carl Sven-Göran Ljunggren föddes i Arlöv den 28 januari 1949 och började som 12-åring intressera sig för musik och han fick också en gitarr av sin ”mossa” May-Britt, sin mor som han öppenhjärtligt visade sin kärlek till under hela sitt liv och alltså tillägnade sitt debutalbum.
Kalle brukade, i början på 1970-talet, hoppa in i pausen när andra musiker eller band spelade på olika klubbar i Malmötrakten. Bland annat var han flitig gäst hos Peps Persson och hans Blodsbandet vilket resulterade till slut i att Peps tog honom under sina vingar.
Bandet hade nog ganska lösa former till en början och det verkar inte vara förrän precis innan de skulle in i Malmöstudion Bellatrix i juli 1977 som bandet var format: förutom Kalle var det: Jo Jo Kamp (bas), Mårten Micro (gitarr), Janne Knuda (gitarr) och Bronco Nyman (trummor). Albumet producerades av Peps Persson och tekniker var den blivande Malmöartisten och musikern Dan Tillberg.
”Till Mossan” spelades in på enbart fem timmar och livepubliken som hörs på plattan var bandets vänner och bekanta som hade bjudits in för att få till den rätta stämningen.
Fotografierna på konvolutet och innerkonvolutet togs av den då 19-åriga Mats Bäcker, som vid denna tidpunkt gick en fotoutbildning i Malmö. Omslagsbilden togs på Kentucky Grill på Lilla Fiskargatan i Lund.
Albumet blev en försäljningssuccé.

Jag fick äran att se Kal P Dal de gånger han kom till Åhusparken, som låg bredvid mitt föräldrahem. Allra bäst var såklart första giget sommaren 1978, då han hade hela bandet med sig. Jag vill minnas att det kom en ordentlig regnskur, men vi var en del som troget stod kvar. Jag var såklart där med mina föräldrar och jag minns inte om de valde att skydda sig under tak. Men för mig fanns det inget väder i världens som skulle hindra mig från att se min idol.
Jag hade faktiskt haft närkontakt med kalle redan tidigare på eftermiddagen
Vi var ett gäng som bodde granne med Åhusparken som alltid hängde i parken på lördagseftermiddagarna när banden och artisterna anlände för att packa upp och soundchecka.
Jag minns att Kalle hade en frisbee, vilket jag aldrig hade sett, ännu mindre testat. Han lät mig prova ett kast och det bar sig inte bättre än att den frisbeen flög upp på taket till kioskbyggnaden som låg mellan utescenen och dansrotundan.
Blicksnabbt tog Kalle mig och lyfte upp mig så jag kunde nå frisbeen. Dessutom fick jag Kalle och pågarnas autografer, jag var stolt som en tupp.
Samma år, 1978, släpptes uppföljaren ”Gräd ente fassan!” för att följas av: ”Rock é nock” 1979, ”Svarta fåret” 1980 och ”Ente nu igen” 1983.
Även om jag anser att ”Gräd ente fassan!” är en nog så värdig uppföljare till debutalbumet så var det inget av de efterföljande albumen som blev den milstolpe och fick det genomslag som ”Till mossan!”.

Vi spolar fram till 29 september 2023. Kristianstads teater främsta raden. Jag är lite nervös. Min okända stolsgranne får syn på min Kal P Dal-tatuering strax ovanför armvecket på vänster arm. Jag skruvar på mig lite förläget och drar upp ärmen på tröjan lite till så han kan se ordentligt. Vi är ju där av samma anledning: filmen om Kal P Dal har kommit till Kristianstad. För en kväll visas filmen på teatern och salongen är proppfull.
Det visade sig att min nervositet var obefogad. Jag var orolig för att man skulle måla upp en bild av Kalle som inte skulle stämma med min bild av min barndomsidol. Men filmens skapare Stefan Källstigen och Dag Ösgård har gjort ett fantastiskt jobb med suveräna teckningar av Dick Qwarfort.

Kalle Pedal dör tragiskt 18 januari 1985 i Lund, blott 36 år, men hans minne verkar leva för evigt.
Jag hoppas innerligt att man får till ett fungerande distributionsavtal av filmen om Kal P Dal så att så många som möjligt kan se detta mästerverk, som enligt mig är ett ärligt, härligt och sannerligen ambitiöst porträtt av en era i Svensk rock n’ roll, där Malmö var huvudstaden och Kalle Pedal var kungen

Tomas Tillberg