Min erfarenhet säger mig att det finns två typer av människor i Kristianstad med omnejd. Dels de som gnäller och säger att ”centrum håller på att dö och det händer aldrig något i Kristianstad”. Och så finns det de som har en mer positiv syn på stan. Som håller ögonen öppna för vad som är på gång. Som faktiskt är med på det som händer.
För det händer massor här!
Kanske är det lättare att lägga märke till allt positivt om man, som jag, inte är född och uppvuxen här. Själv är jag född i Västerås, har bott en massa år både i Oslo och Stockholm och gjort ett litet ”mellanspel” i Paris under ett par år. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig har bott i en bättre och roligare stad än Kristianstad.
Människorna är underbara – så roliga, lättsamma och trevliga. Den skånska mentaliteten slår den västmanländska (och den stockholmska) med hästlängder, kan jag säga. Nu generaliserar jag grovt, som ni förstår, men för mig är det ändå sant. Jag tror att det är så lätt att tänka att gräset är grönare på andra sidan och det är det väldigt sällan. Tro mig. Jag har provat det.
Ta Stockholm, exempelvis. Många jag känner tänker att i Stockholm, där händer det grejer och där är det roligt att vara. Jo, visst. Prova att åka tunnelbana trettio minuter (och då har man tur…) varje dag för att ta sig till och från jobbet. Eller försök få tag på en lägenhet. Och hur mycket utnyttjar man egentligen ”hela stan”? Inte mycket. Bor man på Söder så lever man på Söder. Och då blir det ju ungefär som att bo i Kristianstad. Fast mycket dyrare.
Med detta sagt vill jag citera en av mina väninnor här i stan, som säger så här: ”De som påstår att det inte händer något i Kristianstad läser inga tidningar och har noll koll”. Sug på den. Det öppnas nya restauranger och gamla godingar utvecklas, som Bar-B-Ko. Det kommer en massa häftiga artister till Kulturkvarteret, visas ruskigt bra filmer på Roxy (där man äter och dricker vin samtidigt som man kollar på film), och mycket, mycket annat. I skrivande stund har jag ännu inte varit på musikgudstjänsten i Heliga Trefaldighets kyrka där Irma Schultz ska sjunga. Men dit ska jag.
Skördefesten i Tivoliparken slog i år publikrekord och var fantastisk! Och i strålande solsken kunde vi, efter att ha gått runt och shoppat lokala godsaker, i sakta mak släntra bort till Flabben och ta en liten lunch. Där träffade vi förresten på några supertrevliga människor, som vi satt och pratade med ett par timmar.
En grej som vi tyvärr missade var Trädgården Festival i Tivoliparken i augusti. Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka nästa sommar – då ska vi dit! Så mycket positivt vi har hört om den! Massor av bra artister och inget bråk. Ett riktigt härligt initiativ av dem som driver Teaterbaren…
Det vi tack och lov inte missade var högskolans välkomstfest för de nya studenterna på Lilla Torg med bland andra DJ-duon Rebecca och Fiona som uppträdde. Vi hade bokat bord på restaurang Smacas uteservering och hade därför första parkettplatser. Halva stan var där kändes det som, och det var fullt även på La Cucina och pop-up restaurangen Deer Monky på andra sidan torget.
Vid bordet bredvid oss satt ett par i 70+ åldern (bara det var ju extra roligt). Precis innan konserten skulle börja gick en ung kvinnlig, utländska student runt på restaurangen och delade ut öronproppar till dem som ville ha. Vi tackade nej och det gjorde även paret vid bordet bredvid, men ur damen i paret slank: ”No, I don’t want earplugs, but do you have condoms…gummi helt enkelt?”
Tjejen höll bokstavligt talat på att rasa ihop, blev högröd i ansiktet och visste inte vart hon skulle ta vägen. För oss blev detta självklart den absoluta höjdpunkten på kvällen (sorry, Rebecca och Fiona). Och nej, detta hade inte (!) kunnat hända i Stockholm…