Midsommarafton. Svajande flaggor, blomsterkransar, dans kring stången, dragspel, sill, snaps, färskpotatis och svenska jordgubbar. Näst efter julafton är den svenska midsommaren årets mest traditionsfyllda helg. Det är då vi känner oss som allra mest svenska.
När debatten kring att göra Svenska flaggans dag till vår nationaldag gick som hetast undrade jag vad våra makthavare höll på med, på riktigt. Jag har firat Norges och Frankrikes nationaldagar på plats och har sett hur stolta invånarna är över sina länder på nationaldagen. De beter sig exakt som vi gör på midsommarafton, helt enkelt.
Det är många andra länder också som har så häftiga nationaldagsfiranden att folk gärna reser dit för att få vara med och fira. Ungefär som man åker till Sverige för att fira midsommar, typ. Om meningen med en nationaldag är att folket ska känna stolthet över sitt land och samhörighet med sina landsmän så borde självklart midsommarafton ha blivit vår nationaldag. Tyckte jag.
Sedan 6 juni blev vår nationaldag för exakt tio år sedan, har det ändå blivit lite bättre när det gäller firandet. Pojkvännen och jag blir till exempel sedan några år tillbaka bjudna på ett – numera – traditionsenligt firande hos goda vänner och i år sjöngs det till och med Du gamla du fria. Texten satt inte precis hundraprocentigt. Och den som föreslog att vi skulle sjunga den inledde med att fråga de andra om det verkligen var ok att sjunga en sådan pro fosterlandssång. Otroligt.
Vi svenskar brukar själva prata om Sverige som landet Lagom eller Mellanmjölkens land. Ungefär som om det vore skittråkigt. När man tänker närmare på det borde ju ingen ens vilja bo någonstans där det är så tråkigt som i Sverige. Men häromdagen läste jag en mycket intressant sammanställning över områden där Sverige särskiljer sig från de allra flesta länderna i världen. Kolla på det här:
- Vi ligger i världstopp när det gäller behandling av äldre.
- Vi har minst ojämlik distribution av inkomst.
- Sverige hör till de länder i världen som har flest forskare per miljon invånare.
- Vi ligger i topp bland länder där myndigheter är transparenta med information.
- Vi har bland den största globala konkurrenskraften i världen.
- Sverige är ett av de länder i världen som har störst andel landyta täckt av skog.
- Vi ligger i topp bland länder med lägst korruption.
- Sverige är bland de allra bästa länderna när det gäller pressfrihet.
- Vi är ett av topp fyra länder där befolkningen är lyckligast (tillsammans med Australien, Norge och Canada).
- Vi är ett av endast 22 länder som Storbritannien aldrig har invaderat (udda…).
Inget landet Lagom här, inte. Den här listan, som egentligen hade dubbelt så många punkter, började snabbt valsa runt i sociala media och jag såg kommentarer som ”wow, jag tror jag flyttar till Sverige direkt”, ”snälla, översätt den här listan till engelska – den kommer att göra succé”, och så vidare.
Sverige är fantastiskt och jag tycker att det är helt underbart att få bo och leva i en demokrati, i frihet och i trygghet. Jag är otroligt stolt över att vara svensk och att ha fått växa upp med en massa fina värderingar om bland annat människors och djurs värden och rättigheter. Under en massa år verkade dock nästan ingen i Sverige tycka att allt vi har var värt att försvara, vilket är anledningen till att exempelvis Putin, om han skulle vilja, idag skulle kunna invadera Sverige på några dagar. Den killen verkar inte dela våra uppfattningar om varken värden eller rättigheter, tyvärr. Det är faktiskt viktigt att tänka på.
När vi firar midsommar i morgon ska vi kanske till och med tänka någon extra minut på Putin, och alla andra ledare i världen som inte vill sina befolkningars väl. Det kanske gör att vi kan sjunga ”Du gamla du fria” med lite extra klappande hjärta. Och inse att Sverige, vår frihet och vår trygghet är unik i världen. Och väl värd att försvara.
Om nu någon hade tänkt något annat, menar jag bara. Glad midsommar!
Åsa Scharin