På en höjd på gränsen mellan de tyska delstaterna Thüringen och Hessen i mellersta Tyskland ligger Point Alpha. En stilla och lugn plats med en grandios utsikt över omlandet.
Det är tyst och stilla utom då en och annan bil passerar några hundra meter längre ned på väg mellan småstäderna Rasdorf och Geisa.
Det är svårt att förstå att det här för bara några decennier sedan var ett av Europas farligaste område. Här gick den tungt beväpnade skiljelinjen mellan DDR och Förbundsrepubliken Tyskland. Om ett tredje världskrig skulle komma befarades det bryta ut just här.
Nu har det blivit Hoppets väg.
I dag är Point Alpha ett av Tysklands många Gedenkstätten, minnesplatser, där historien bevarats men där fokus idag ligger på fred och den tyska återföreningen.
En av flera vandringsleder genom Tyskland går just här, längs den gamla gränsen, och man traskar uppför backarna på östtyska betongvägar som för inte särskilt länge sedan patrullerades av DDR:s volkspolizei, som noga bevakade gränsen. Ett vakttorn finns bevarat, några ryskspråkiga gränsbommar, liksom stycken av det höga och rakbladsvassa staket som skulle se till att medborgarna i det kommunistiska DDR inte lämnade landet.
Vid samma bord
Utanför museet som byggts praktiskt taget mitt på gränsen kan man sitta ned vid ett stort träbord som omfamnas av sittplatser, var och en med de16 tyska delstaternas namn. En symbol för att alla nu sitter vid samma bord. En stor platta visar väderstrecken och förkunnar: För det tyska fosterlandet i enighet, rättvisa och frihet. Några meter norr om snurrar sakta en skruvad skulptur runt, runt med inskriptionen fred på flera språk.
De första åren bevakades gränsen enbart av väst- respektive östtysk polis men ganska snart insåg man det strategiska värdet och amerikansk militär ställdes mot sovjetisk.
Staden Geisa var Warszawapaktens västligaste utpost. Här stod sovjetiskt pansar redo att omedelbart kunna rycka in i Västtyskland, genom det som amerikanerna kallade the Fulda gap. Det var den korridor genom bergen som man förmodade att Sovjetunionen skulle begagna sig av för att snabbt kunna ta sig till Frankfurt, Västeuropas finansiella centrum, och vidare mot Rhen och Frankrike.
Napoleons invasionsrutt
Det var en känd port mellan öst och väst och en invasionsrutt som redan Napoleon I hade använt i sitt ryska fälttåg.
Under decennier på 1900-talets andra hälft var detta Europas mest militariserade område. Båda sidor stod beredda att använda kärnvapen. Sovjet för att kunna bana sig väg genom terrängen och USA för att stoppa dem. Så var till exempel amerikanerna utrustade med nukleära landminor, femtusen gånger kraftigare än ordinära minor.
Fulda, ett tjugotal kilometer i sydväst, en idag ganska lugn liten stad med omkring 60 000 invånare, skulle ha blivit fullkomligt ödelagt om kriget kommit här. Terrorbalansen vägde som tyngst på några backar kring Fulda.
När östblocket föll sönder i början av 1990-talet och amerikanerna lämnade Point Alpha, detta vakttorn mot den röda faran, förföll också byggnader och annat. Paradoxalt nog var det myndigheterna i Thüringen, på östra sidan, som först ville att platsen skulle bli ett monument över den ofrihetens tid som varit.
Hoppets väg mot fred och frihet
Detta skulle bli symbolen för ett Europa i fred och frihet.
Numera delas det ut ett Point Alpha-pris av stiftelsen som driver minnesplatsen i Tyskland. Så skilda storheter som Lech Walesa, Helmuth Kohl och George Bush, den äldre, har tagit emot priset.
Följer man den gamla gränsvägen västerut hamnar man på Hoppets Väg. Det är en serie på 14 skulpturer i skrot som visar Jesu lidande väg, från domen av Pontius Pilatus till dörrarna som leder till återuppståndelsen.
Verken har utförts av den tyske konstnären Ulrich Barnickel, som föddes och växte upp i DDR men fick utresetillstånd och bosatte sig i just Fulda 1985.
Tanken är att konsten ska inspirera besökarna att tänka på sina egna steg mot frihet och lättnad i svåra ögonblick, att få dem att reflektera över sådant som varit och som aldrig får hända igen.
Hoppets Väg stod klar 2010 på tjugoårsjubileet av den fredliga revolution som banade vägen för Tysklands enande.
Per Erik Tell