Det var i Huaröd det började.
Det var här som prästapågen Georg Karlin kom hem över midsommarhelgen från studierna i Lund tillsammans med några studiekamrater och började samla allmoge- och bygdeobjekt. Året var 1882.
Tanken var först att man skulle ha rekvisita till lustspel i Lunds studentikosa värld. Men det växte snabbt till något helt annat.
Georg Karlin och hans vänners samlande blev embryot till det som idag är Kulturen i Lund, ett kvarterstort kulturhistoriskt museum, mitt i Lunds centrum, där fortfarande arvet från nordöstra Skåne har en framskjuten placering.
Den som tror att Kulturen idag bara är ett av många hembygdsmuseer tror helt fel. Även om museet bottnar i de ting som allmogesamlarna gav sig ut i hemmen och hämtade för framtida betraktare så är det inte bara 1800-tal som exponeras.
Ett av flera exempel är den tillfälliga utställningen 2 tjugotal som pågår fram till augusti 2027. Här jämför man det glada och uppsluppna mellankrigstiden med det nya millenniets tjugotal.
Det är roligt bara att se affischväggen med meddelanden om midsommarfester, vågade filmpremiärer och bilden av Josephine Baker i sin banandress.
Den sexuella frigörelsen, ifrågasättandet av könsrollerna och kvinnornas självständighet har klara paralleller mellan de båda decennierna, trots att seklet skiljer.
Men det började alltså fyrtio (eller hundrafyrtio) år tidigare. I Huaröd. Eller rättare sagt i Kilhult, några kilometer därifrån. Georg Karlin och hans vänner hade lånat 200 kronor av far prästen och gett sig ut på inköps- och tiggarstråt. Hos Ola Lundberg i Kilhult handlade man för fyrtio kronor, bland annat den silverbägare som blev museets allra första katalogiserade föremål, KM 1.
Sedan växte samlingen.
Publicisten Torgny Segerstedt lär ha kallat Karlin för en dunderkarl och tillskrivs det här citatet:
”… med hela sin lidelsefulla själ gick han upp i samlandet, räddande den dödsdömda kulturens skapelser (…) Med sitt gorm, sina gåpåartag och sin otämjda obändighet var han en bjässe.”
Han hade påbrå, Georg Karlin. Far, Lars Petter Johansson, var präst i Huaröd och gick allmänt under benämningen ”Starke prästen”. Han sägs personligen ha avstyrt slagsmål med de egna knytnävarna och hämtade själv de som sov ruset av sig istället för att komma till mässan.
Diana Winqvist, som guidade Journalen i Huaröds kyrka för något år sedan, sade också att Georg Karlin kanske inte alltid var så populär i Huarödstrakten då han gick husesyn där han kom åt och tiggde till sig föremål till den växande samlingen.
En annan historia berättar hur Karlin som chef för Kulturen så till den milda grad retade upp en av sina medarbetare, Axel Nilsson, att denne grep en yxa och tänkte ge sig på Karlin som tog till flykten och jagades runt husen inne på området. Karlin skrek:
– Axel, tänk på ditt dåliga hjärta!
Och fick svaret:
– Det ger jag jävelen i, för nu ska du min själ dö.
De lugnade emellertid ned sig och Axel Nilsson blev sedermera chef för Röhsska museet i Göteborg.
Ändå – idag är det Georg Karlin som blickar ut över foajén på Kulturen i en uttrycksfull byst utfärd av Vittskövlekonstnären Ivar Johnsson.
Det är inte bara enstaka föremål som exponeras på Kulturen. Hela interiörer är uppbyggda i de hus som flyttats till området från olika håll.
Ett av de första hus man ser efter entrén är prästgården i Västra Vram, Tollarp. Det är en vitkalkad stuga med stråtak och duvblå fönsterluckor. De låga buxbomshäckarna ringlar sig i labyrinter framför byggnaden, precis som i farmors trädgård.
Här är det uppdukat hos prosten Johan Bolmstedt i mitten av 1700-talet. Prosten själv sitter inom ram och téet är dukat med koppar från Kina. Klavikordet, en föregångare till pianot, är redo för kvällens musikstund och sängvärmarna ligger klara på sängen inför natten.
Huset byggdes kring 1755 och interiören sägs spegla hemmet som det såg ut 1768. Det återuppbyggdes i Lund 1927. Huset är ovanligt på det vis att det var det första som byggdes enligt nya statliga byggnormer som pekade ut hur prästgårdar skulle se ut. Från början var det dessutom knuttimrat och målat falurött.
Förutom att det flyttades i sin helhet från Västra Vram till Lund, så har det faktiskt också flyttats en gång inom Kulturens område. Då rullade man det helt sonika på plats!
Det ska finnas ett tittskåp i samlingarna som visar miljön i prästgården. Det tillverkades av Onkel Adam, skriftställaren och läkaren Carl Adam Wetterbergh som tillbringade en tid hos vänner i Västra Vram. Onkel Adam gav bland annat ut den första tidningen för barn, en föregångare till Kamratposten, som hette Linnea: tidning för barn.
Det finns flera utställningar om hur folk levde förr. I allmogehallen har några interiörer byggts upp, varav en speglar vanligt bondfolks liv i just Huaröd. Där ligger Linderödssvinet och trynar och hänger toaringen vid en stolpe mitt i köket. Utställningen heter också Häcken full.
Andra miljöer ser man i småländska fattigtorp, den lilla kyrkan och det finns också en intressant miljö som visar hur arbetarna i stan hade det.
Herrehuset har också en spännande bakgrund, då det är det hus som svensk gymnastiks fader, Per Henrik Ling, bodde i. Han var fäktmästare i Lund och utvecklade sin egen gymnastikmetod som spred sig som en löpeld över världen. Sommartid höll Per Henrik Ling kurser i Kristianstad.
Dessutom finns det Thomanderska huset här. Då pratar vi professorsbostad och är en bit upp på samhällsstegen. Johan Henrik Thomander flyttade hit till Lund och huset, som låg på Paradisgatan, hösten 1833 och familjen bodde kvar i sjutton år.
Thomander var prästson från Fjälkinge och blev en av tidens kulturpersonligheter. I matsalen är bordet dukat till festmåltid. Det kunde serveras soppa, aladåb, fågelpastej och kalvstek. Till dessert kräm eller sockerstruvor.
Kanske satt författaren Carl Jonas Love Almqvist vid bordet. Han var en av Thomanders vänner.
När Journalen besöker Kulturen är det tidigt i maj och få besökare. Det är vilsamt att slippa trängas och i lugn och ro kunna gå omkring, känna in miljöerna.
Det är ett brett urval av föremål som är utställda. Det finns en stor sektion med glasföremål från olika tider och ursprung. Det finns en vapenkällare där huggare, värjor och musköter berättar om mer våldsamma mänskliga drag. En bit handlar om Slaget vid Lund december 1676 då danskarna försökte återerövra det ockuperade Skåne.
Det blev ett förödande blodbad och uppskattningsvis 14 000 soldater dödades, cirka 70 procent av de deltagande styrkorna. Kristian V ledde danskarna mot döden och Karl XI svenskarna.
Det finns ett härligt lekrum i bottenplan av Allmogehallen där det är tillåtet att röra på sig om man har spring i benen. Här finns en lekutställning om H.C. Andersens sagovärld. En pedagogisk verkstad kompletterar för de kreativa yngsta.
Alldeles invid sagostojarnas rum finns helt nybyggda familjeutrymmen med barnvagnsparkering, toaletter, picknickbord och möjligheter värma mat.
Förbered ditt besök, kika in på: www.kulturen.com
Per Erik Tell