I vapenhuset på Norra Åsums kyrka står originaldokumentet över vem som en gång byggde kyrkan. Budskapet är bokstavligen hugget i sten.
Det är en runsten.
– Det lär vara Skånes, kanske Sveriges, yngsta runsten, berättar Mika Hänninen, arkeolog som jobbar på Heliga Trefaldighets församling som kyrkan i Norra Åsum sorterar under.
ots att det står ristat i stenen att ärkebiskop Absalon byggde kyrkan tillsammans med Esbjörn Mule, så står det inget årtal. Absalon höll skåningarna i Herrens tukt och förmaning som ärkebiskop under 1177 till 1201. Troligen byggdes kyrkan mellan 1180 och 1190.
I översättning till modern svenska står det på stenen:
”Kristus, Marias son, hjälpte dem som byggt denna kyrka, ärkebiskop Absalon och Esbjörn Mule.”
Esbjörn Mule kan ha varit storman på någon nu försvunnen gård eller borg i närheten av kyrkan. Det finns en Esbjörn Mule i historien som till och med är släkt med biskop Absalon (farfars bror) och som levt från 1170 till 1232. Han ska också ha haft Bosjökloster och Sorö i Danmark.
Mika Hänninen har i en dansk biografi från 1781 letat fram uppgiften att runstenen i Norra Åsum rests av släktingar till Esbjörn Mule, som ”byggt och blivit begravd i Norra Åsums kyrka”.
När det gjordes arkeologiska utgrävningar i samband med att kyrkan fick ny golvvärme och golvet revs upp hittades en ekkista framför koret. I den låg ett skelett av en äldre man, invirad i tyg och med skor på fötterna. Skor av en typ som användes på 12- och 1300-talen.
– Var det kanske Esbjörn Mule, undrar Mika Hänninen.
Samtidigt säger danska källor att den Esbjörn Mule som var släkt med Absalon och vars farfar var hovstallmästare hos Valdemar den store begravdes i Sorö klosterkyrka i Danmark där också Absalon är begravd.
Absalon helgade kyrkan åt Frankrikes nationalhelgon St Denis, eller Dionysos. Denne är skyttarnas skyddshelgon och kan åkallas vid huvudvärk och rabies.
Kyrkan i Norra Åsum är stor. Inte minst det 20 meter höga tornet syns från vida kring. Tornet lär ha uppförts i samband med kyrkobygget, om än det delvis såg annorlunda ut. Trappstegsgavlarna har kommit till senare.
Kyrkan har annars kvar mycket av sitt ursprungliga utseende. Ett vapenhus på södersidan revs 1840 och ett nytt har byggts i väster. Fönster har sänkts och blivit större för att få mer ljus.
När man renoverade och byggde om kyrkor förr så var det för att modernisera. I modern tid handlar det istället om att lyfta fram de gamla kulturdetaljerna.
En sådan ovanlig detalj som plockats fram i Norra Åsums kyrka är den krage i sten som löper runt inre kyrkoväggen och som utgjorde sittplats för de som inte orkade eller kunde stå under gudstjänsten innan kyrkbänkarna kom på plats.
Dagens kyrkbänkar är uppvärmda. Rör från golvvärmen leds sinnrikt upp i bänkraderna och håller kyrkobesökarnas rumpor behagligt varma även under kalla julottor och midvintermässor.
Det finns inte mycket målningar som återerövrats men det finns spår efter att valven i korets innertak har varit dekorerade. Det var allt man lyckades plocka fram under renoveringar i början av 1970-talet. Flera valv och öppningar i väggarna sitter osymmetriskt och visar att kyrkan haft andra in- och utgångar.
Över entrén från vapenhuset finns en öppning som leder till ett rum en våning upp i tornet. Det är emporiet, eller som det ibland kallas: herrskapsläktaren.
Rummet är omkring 30 kvadratmeter och här satt de riktigt höga potentaterna under gudstjänst. Kanske ärkebiskopen själv, herrarna och familjerna från Lillö eller Härlövsborgen som båda ingick i kyrkans upptagningsområde.
I vapenhuset finns, alldeles till höger om runstenen, ett påkostat gravmonument för Jakob Trolle och hans son Börge, döda 1546 respektive 1571. Trolle var liksom Thott och Huitfeldt ägarsläkter på Lillö med stort inflytande i församlingen.
Kyrkan har två utbyggnader på norra sidan av långhuset som tillkom under 1400-talet. De byggdes just som gravkapell åt Lillös ägare. I dag är det istället sakristia och dopkapell och här står den dekorerade dopfunten som sägs vara jämngammal med kyrkan. Utsirade växtrankor på kuppan istället för figurer är tecken på att den fått sitt utseende av Maglehem-Vitabygruppen.
I en fönsternisch står en träfigur som föreställer biskop Absalon själv. Den införskaffades 1984 och har utförts av konstnären Eva Spångberg.
Reformationens genomförande i Norra Åsum är exakt daterat. Den 16 november 1536 skrevs ett dokument där prästen lovar att stå bakom den nya kyrkoordningen.
Ett epitafium, en minnestavla, hänger på en norrvägg i långhuset. Den är uppsatt 1655 av Ingar Olufsdatter som var gift med såväl prästen Jörgen Jacobsen som Mogens Hansön under 1600-talets första hälft.
Predikstolen från 1600-talet är rikt utsmyckad och skulpterad och här finns både den gamla dörren och skyddet för trappan bevarad. På dörren hittar man Paulus och Petrus med symbolerna svärd respektive nycklar.
Mest känd av Norra Åsums präster är Bernhard Oelrich, som var kyrkoherde under övergångsperioden från danskt till svenskt. Han fanns i Norra Åsum och Skepparslövs församlingar 1651-1673.
Han har dock blivit mest berömd för att ha varit den förste chefen för Lunds universitet, före den mer meriterade biskopen Peder Winstrup, som dessutom var Oelrichs överordnade i stiftet. Han utsågs 1661 och var prokansler under tio år, samtidigt med att han uppehöll sin tjänst i Norra Åsum.
Winstrup och Oelrich var inte goda vänner. Tvärtom. Universitets första år var ett enda trätande. Oelrich anklagade Winstrup för högförräderi och fick själv stå till svars för att ha behandlat professorerna som slavar, ägnat sig åt dryckenskap, kortspel och ”obscent tal”. Han försvarades av en av professorerna som vittnade:
– Oelrichs dryckesvanor består i att han föredrar svagdricka med lite vin i på morgonen istället för brännvin.
Winstrup var dansk. Oelrich var född i Itzehoe i Tyskland och hade inga problem att byta från Fredrik III:s danska styre till Karl X Gustavs svenska. Det tros vara hans inverkan på drottning Hedvig Eleonora i Stockholm som gav honom chefspositionen i Lund. Efter tiden i Norra Åsum återvände Oelrich till Tyskland och Peder Winstrup blev prokansler i Lund.
Oelrich efterträddes i Norra Åsum först av tre svärsöner som i tur och ordning gift sig med dottern Katrina och sedan av sonen Johan Oelrich som var kyrkoherde i Norra Åsum 1600-talets sista två år.
Den tidiga prästlängden i Norra Åsum avhandlas i boken Staden vid Helgeå i en krönika av Christer Olofson.
Altaruppsatsen härrör från 1602. Här sitter fortfarande Christian IV:s och drottning Anna Catherines vapen. Det var annars vanligt att det byttes ut mot den svenske kungens namnchiffer efter ockupationen.
I dag saknar altartavlan bildmotiv. På mittavlan finns instiftelsetexten till nattvarden på danska och dess översättning till latin står på de båda sidotavlorna. Den tidigare altartavlan hänger istället i dopkapellet. Den föreställer Jesus under en måltid då han efter uppståndelsen sågs i byn Emmaus utanför Jerusalem. Kristianstadskonstnärinnan Emilia Lönblad har målat den.
Det finns ingen orgelläktare i kyrkan. Norr om triumfbågen som leder mot koret står istället den imponerande orgeln mitt i gudstjänstlokalen. Här finns också ett piano.
Alldeles till vänster i tornrummet hittar man den gamla kyrkokistan där alla dyrbarheter skulle bevaras. Den är från 1697 och det krävs tre nycklar för att öppna den. Prästen hade en av dem och de båda kyrkvärdarna de andra två.
Kistan har varit försvunnen flera gånger. När kontraktsprosten Georg Franzén gjorde vindsröjning i prästgården hittade han den där, putsade upp den och satte tillbaka den i kyrkan. Därpå har den en gång dessutom blivit stulen, men återfunnen.
Den innehåller idag inga värdesaker.
Mitt emot kistan finns dörren som leder upp i tornet. Först är det en trappa i gråsten som bevisar att tornet är jämnårigt med kyrkobyggnaden. När man kommer upp till emporievåningen blir det enkla trappor i trä. Blankslitna trappsteg med många år på nacken.
Klockorna är alltid imponerande. Mika Hänninen berättar att det är själaringning klockan tretton så vi bör göra ett snabbt besök. Det hade varit intressant att se en klockringning på nära håll men det hade troligen varit förödande för både hörsel och psyke.
Den ena av klockorna är gjuten under Gustav IV Adolfs olyckliga kungatid kring sekelskiftet 1800 då Johan Peter Orrberg var kyrkoherde. Den är omgjuten i Kristianstad av Johan H Fries. Det är trångt och svårt att komma runt för att se och läsa inskriptionerna på klockorna och klocka nummer två når jag inte.
Norra Åsum har en stor och välskött kyrkogård. Här vilar bland annat dragspelaren, dansmusikern och underhållaren Hakon Swärd och fotbollsspelaren Roy Nylander.
Per Erik Tell