Sedan ett par år tillbaka har ett festande utan dess like brakat loss bland våra vänner. Våra sociala kalendrar är därför, om möjligt, mer nedklottrade än våra jobbkalendrar. Början av sommaren överträffade allt och till slut insåg vi att vi måste ta semester från semestern om vi överhuvudtaget skulle orka börja jobba igen.
En resa till Dubrovnik bokades hastigt och lustigt – här skulle det vilas. Men så hände det. Ett resemagasin damp ned i brevlådan och lägligt nog med den ett resereportage från Dubrovnik. – Hurra, skrek vi. Vilken sanslös tur! Ingen av oss hade varit i Dubrovnik tidigare så det här var ju helt perfekt. Reportaget packades ned tillsammans med böckerna och sedan stack vi iväg.
Första dagen: Vi träffar ett jättetrevligt par från Oslo som är i Kroatien för ett bröllop. De tar tacksamt emot restaurangtips från vårt resereportage.
Andra dagen: Vi börjar beta av restaurangerna – vissa måste bokas och en svettig receptionist på hotellet får uppdraget att sy ihop våra restaurangbesök.
Tredje dagen: Vi träffar ett jättetrevligt engelskt par som bor i Holland. De blir också väldigt intresserade av vår restaurang- och barguide och vi delar generöst med oss. De undrar om vi inte kan åka tillbaka till Dubrovnik någon gång tillsammans.
Fjärde dagen: Det går bra nu. Flera av de fantastiska matställena är avbockade och vissa kommer att besökas igen innan resan är slut.
Femte dagen: Vi börjar fundera på om man inte borde ta och åka tillbaka hit redan i oktober?
Sjätte dagen: Vi träffar ett nyanlänt jättetrevligt par från Manchester, som blir så glada över att få fotografera av vår – numera – nästan söndertrasade reseguide. Och jo – nästa gång vi kommer till Manchester måste vi ringa dem så att de kan guida oss runt i stan.
Sjunde dagen: Vi provar oss igenom ett större antal lokala viner på en häftig bar (ja, den fanns med i guiden) och lär känna den jättetrevlige sommelieren. Hit måste vi ju tillbaka!
Åttonde dagen: Efter en underbar dag med båttur, bad i grottor, kul restaurangbesök på en liten ö och sight seeing hittar vi en två veckors övergiven kattunge. Jag lindar in den i en handduk och tar med den till hotellet. Den måste naturligtvis räddas. Hela personalen engageras och till slut hittar man en kvinna som låter den flytta hem till henne. Puh.
Nionde dagen: Vi träffar ett fantastiskt par i form av en kypare och en restaurangchef på Dubrovniks högst belägna restaurang utan hiss (97 trappsteg räknade vi till). Båda två vill hälsa på i Sverige!
Tionde dagen: Vi träffar två jättetrevliga par från New York och blir bjudna på drinkar. De ska vidare till Monte Negro och bilder börjar dyka upp i våra mobiler. De tycker att vi borde komma och hälsa på i New York.
Elfte dagen: Hålet i väggen! Den mest makalösa bar man kan tänka sig kommer man till genom att gå igenom ett litet hål i en vägg. På andra sidan spelas musik och baren breder ut sig i flera etager längs den brant lutande klippväggen. Havet ligger nedanför. När man blir badsugen kastar man sig bara utför klipporna. Vi pratar inte med en enda människa.
Tolfte dagen: Dags att åka hem! På flygplatsen träffar vi två jättetrevliga tjejer från Lissabon, som tycker att vi måste komma och hälsa på i höst. Vi får också ett fantastiskt tips på ett hotell i Namibia. Dit borde man kanske åka?
Så blev det med den semestern från semestern. Det känns underbart att få börja jobba igen.
Åsa Scharin