I hela mitt liv har jag varit en ”leveransmaskin” som har känt mig lite skamsen om jag har skjutit upp något jag ska göra till nästa dag (eller till och med till efter lunch samma dag). Alla som känner mig vet att de oftast får svar inom tio sekunder efter att de skickat ett mail eller ett sms till mig.
Det är nya tider nu. Egentligen har inte mitt arbetsliv förändrats så väldigt mycket. Jag har jobbat hemifrån i flera år så det här med ”hemmakontor”, som är nytt och annorlunda för många, har varit min vardag länge. Men hela världen snurrar ju mycket, mycket långsammare nu, eller hur?
Därför har jag börjat knarka. Ja, du läste rätt. Jag knarkar – med gott samvete – fantastiska serier på Netflix. Vilken lycka! Att upptäcka en bra serie, inse att det finns fyra säsonger och bara kunna luta sig tillbaka i fåtöljen och börja titta. Utan att behöva känna ett uns dåligt samvete för att man slösar bort en massa värdefulla kvällar på trams. Jag bara älskar det…
Och en sak till: jag frossar i kontot ”Hemnetknarkarna” på Instagram. Det är bland det roligaste, galnaste och mest begåvade jag har sett. Vem som ligger bakom kontot har jag ingen aning om (kanske Hemnet…?), men för er som ännu inte upptäckt denna pärla säger jag bara: hugg omedelbart tag i mobilen, gå in på Instagram och börja följ dem! Jag utlovar gapskratt av gigantiska mått – ibland flera gånger om dagen. Mer än så säger jag inte.
Världen har som sagt blivit väldigt annorlunda på kort tid. I vårt umgänge har alltid middagsinbjudningarna blockerat kalendern i flera månader framåt. Likaså resorna. Vi har faktiskt ibland pratat om att vi har saknat möjligheten att göra något spontant med vännerna. Att bara ringa ett par timmar i förväg och fråga om vi inte ska ta en pizza tillsammans.
Det går alldeles utmärkt nuförtiden. Ingen har något inbokat. Fördelen med spontana träffar är också att man inte behöver bjuda på avancerade trerättersmiddagar, som tar en hel dag att tillreda. Ärligt talat – livet känns precis som när jag var barn och bara gick och ringde på hos någon kompis och frågade om vi skulle leka. Det har det aldrig gjort sedan dess. Förrän nu (skillnaden är bara att man måste hålla vederbörlig distans till sina kamrater).
Som barn tog man helt enkelt en dag i taget. Så måste vi försöka göra nu också. Och kanske borde vi leva lite mera på det sättet även när världen börjar snurra som vanligt igen?
För vi kan faktiskt inte påverka så mycket av det som händer i vår omvärld. Det kan vi inte nu och det har vi egentligen aldrig kunnat göra.
Själv ser jag faktiskt otroligt mycket fram emot en hel sommar i Sverige. Jag har ingen aning om vad vi kommer att göra eller var vi kommer att vara. Man kan så klart välja att vara frustrerad över detta. Eller – så väljer man att tycka att det är lite spännande att inte veta! Som när vi var barn och inte hade en aning om vad som skulle hända när vi slog upp ögonen på morgonen. Bara att vi ville leka…
P.S. För ordningens skull vill jag säga att jag är högst medveten om hur många hjältar vi har i Sverige just nu. Människor som inte har tid eller möjlighet att ägna sig åt lekar, tv-serier eller ens är säkra på att de kommer att få någon semester. De har min fulla respekt och djupa tacksamhet.
Åsa Scharin