Vem av alla som uppträtt på Sommarlust i Kristianstad har dragit mest publik vid en enstaka spelning? Nu menar jag inte på Sommarlust utan totalt var det nu har varit någonstans.
På numera saligt insomnade Sommarlust kom genom åren ett antal mer eller mindre berömdheter att uppträda som sedermera lockade stor publik på andra platser inom och utanför Sveriges gränser.
Rod Steward uppträdde på Sommarlust lördagen den 27 mars 1968 som sångare i bandet ”Jeff Beck Group”. När bandet höll på att rigga inför uppträdet kunde den fotbollstokige skotten tillsammans med Jeff Beck inte låta bli att lira boll en stund med några kvartersgrabbar. Kvällen för spelningen var det knökfullt på Sommarlust. Rod Steward är en av dem som lockat mest folk till Sommarlust, men även den som dragit i särklass flest människor till ett och samma uppträde någonsin. Det skedde 26 år efter Sommarlustspelningen och platsen var Copacabanastranden i Rio de Janeiro, Brasilien.
Här gav Rod Steward 1994 en gratiskonsert inför drygt fyra miljoner åskådare enligt Guiness World Records, vilket gör det till världens största folksamling på en konsert någonsin. Men eftersom det var på nyårsafton och det då alltid är fullt med firande människor på Copacabana ses det inte som en renodlad konsertsiffra, utan han fick endast tillgodoräkna sig 1,2 miljoner som åskådare. Men inte desto mindre är skotten Rod, som spelade boll på Sommarlust bakgård i Kristianstad 1968, den som gett en konsert inför flest människor i historien.
Att Christian IV inte döpte staden på Allön i samband med fundationsbrevet 22 maj 1614, kan det bero på att staden i själva verket är uppkallad efter hans son?
Att staden inte döptes samtidigt som dess tillkomst berodde sannolikt på att Christian IV hade full upp – just avslutat ett längre krig med Sverige, planerade byggande av flera nya städer samt, inte minst, blivit blixtförälskad i en mångårigt yngre dam som upptog mycket av hans kraft och tid. Dessutom hade han förmodligen inte heller bestämt sig definitivt för dopnamnet. Namnvalet var nämligen långt ifrån självklart då han 15 år tidigare redan hade uppkallat en nyanlagd, ganska närliggande, stad efter sig själv; Kristianopel i Blekinge.
Så när han den 22 maj 1614 utfärdade fundationsbrevet för sin stad på Allön stod det endast ”kiøbstedt” och ”byen” i dokumentet. Men när Christian IV året därpå återvände till Allön stannar han oväntat länge, nästan en hel vecka. Det ger honom god tid att fundera igenom namnfrågan. Men kungen tycks ändå haft svårt att bestämma sig. Det dröjer nämligen till besökets sista dag, den 5 juni 1615, innan Christian IV på Hammarhus utfärdar den förordning som officiellt för första gången avslöjar att hans stad på Allön ska ”… hauffe kalditt Christianstad…”.
Det finns en historisk uppgift om att Christian IV, efter att 1599 ha uppkallat Kristianopel efter sig själv, skulle ha namngett staden på Allön efter sin son, den ständigt alkoholdoftande prins Christian. Han var född 1603 och valdes 1608 till Danmarks tronföljare, men hans enorma förkärlek till flaskan drev honom i en för tidig död. Han överlevde inte ens fadern. Enligt historieskrivningen söp han ihjäl sig. Han avled 1647 vid 44 års ålder. Men det framstår som orimligt att denna odåga skulle ha fått namnge Kristianstad, inte minst då kungen försåg stadsvapnet med sitt eget namnchiffer, C4. Så inget tyder på annat än att det är Christian IV som gett namn åt Kristianstad. Men han behövde hur som helt lång betänketid för det. Därefter kom han att uppkalla ytterligare nyanlagda städer efter sig själv.
När startade IFK Kristianstad med handboll och när upphörde utomhushandbollen?
IFK ”föddes” i Kristianstads högre allmänna läroverk, nuvarande Söderportgymnasiet, där Adolf Johnsson med vänner samlades och bildade IFK Kristianstad med första styrelsemötet den 7 november 1899.
När IFK bildades fanns inte handbollen på kartan. Inte ens det sportliga var i fokus. Huvudsyftet med föreningens tillkomst var att fostra alla medlemmar till att bli goda kamrater. IFK:s handbollssektion bildades formellt inte förrän 1930. Något år senare hade handboll, i brist på gymnastiksalar, lanserats utomhus på fotbollsplan. Då planen var alldeles för stor utökades antalet bollkastande spelare till 11. Precis som i fotboll. Lika spännande som fotboll blev det däremot långt ifrån. Inledningsvis talade missnöjda åskådare hånfullt om det som ”terränglöpning med boll”. Men åtminstone delar av IFK-publiken skulle ändra uppfattning i paritet med IFK:s framgångar i utomhushandbollen.
Första gången föreningen var med 1937 blev det förvisso förlust i DM-finalen (med 15-årige Evert Sjunnesson som debutant). Men redan året därpå inleddes den makalösa raden av DM-segrar. Totalt 16 titlar blev det åren 1938-1956. Av bara farten tog IFK även hem det första svenska mästerskapet i utomhushandboll 1941. Åtskilliga SM-slutspel förlades därefter till Kristianstads idrottsplats gräsplan. Åren 1940-55 spelades även sex utomhuslandskamper i Kristianstad. I en av de första besegrade Sverige Danmark med 8-4 inför 3 287 åskådare på idrottsplatsen, som fick se hela 12 mål! IFK spelade därtill ett antal uppvisningsmatcher mot utländska lag, inte sällan drog det ut på tiden och matcherna fick ibland avslutas under både åskväder och nattsvart himmel.
År 1961 avvecklades 11-mannahandbollen och det blev enbart tävlingsmatcher inomhus i hallar. En förändring knappast någon protesterade emot.
Kenth Olsson