Det är den starke prästen som satt färg på Huaröds kyrka. Han hette Lars Petter Johansson och det berättas hur han gav sig ut bland torp och stugor och bokstavligen hämtade folk till söndagens mässa.
Han var inte rädd för att ta sig en sup och när det var marknadsdags inleddes aldrig marknaden förrän prästen fått hålla sitt förmaningstal till marknadsbesökarna:
– Jag kommer icke att lägga fingrarna emellan utan slagskämparna skall jag med Guds hjälp tukta och de av Eder, som en gång av mig blivit tuktade, kunna gärna varna de otuktade.
Det är sonsonen Torkel Karlin som skrivit boken Starke prästen i Huaröd och även om det är en påhittad bygderoman så lär den ha åtskilligt av verkligheten bakom sig. I boken heter prästen Per Johansson.
Huaröds kyrka har anor från 1200-talet men har byggts om så många gånger att inte mycket finns kvar från tidig medeltid. Egentligen bara dopfunten i sandsten.
Församlingspedagogen Diana Winqvist guidar Journalen i kyrkan. Hon berättar om de olika ombyggnaderna som skett i kyrkan och totalt förändrat dess utseende. Hon döljer inte att hon inte är lika nöjd med alla förändringar.
Under 1700-talets senare hälft och 1800-talet byggdes kyrkan ut i flera omgångar och 1883 kom det nuvarande tornet till. Innan dess fanns det under en kortare tid ett klocktorn som ersatt en separat klockstapel ute på kyrkogården.
Kyrkan blev större och bredare med fler platser. Under 1800-talet växte Sverige så det knakade. Även i det som idag kallas glesbygd. Nästa århundrade skulle allt moderniseras.
– Framförallt var 1900-talet de stora förstörelsernas tidevarv, säger hon. Då försvann mycket av det gamla.
Gamla väggmålningar skrapades bort och kalkades över. Det var 1930. De stora förändringarna i kyrkan gjordes tjugo år senare, mellan 1951 och 1954. Koret byggdes om och fick en alldeles rak avgränsning, ett korskrank, eller en rak altarring om man kan kalla det så.
Allting har dock inte varit av ondo. Istället för den altartavla som är så vanlig i kyrkorna har Huaröds kyrka en väggmålning i koret som utfördes av Pär Siegård 1953 och betraktas som en av hans främsta fresker. Då ska man veta att nordvästskåningen Pär Siegård är en etablerad konstnär vars verk inte är billiga på konstauktioner.
– Det är en tavla i Huaröds färger, säger Diana Winqvist, som själv tycker om målningen.
Eller som förre museichefen Thorsten Andersson uttryckt det ”koloristiskt hans mest klangfulla verk”.
Den föreställer uppståndelsen. Golgata skymtar i bakgrunden och konstnären har gett den palestinska miljön tydliga impulser av Linderödsåsens gran- och bokskogar, öppna ängar och bergknallar.
Den tidigare och mer traditionella altartavlan med de tolv lärjungarna flyttades ut och placerades i sakristian. I sakristian ligger också en bibel uppslagen. Den har skänkts till kyrkan i Huaröd av Georg Karlin till minne av hans pappas, Lars Petter Johanssons, 100-årsdag som också var femtioårsjubileum för när denne tillträdde som kyrkoherde i Huaröd.
Karlin var starke prästens son men har gjort sig mest känd för att ha grundat hembygdsmuseet Kulturen i Lund, ett av Sveriges mest kända museer med stora skånska samlingar.
– Karlin var väl inte alltid populär i Huaröd. Han tiggde sig till ganska mycket saker till museet här i trakterna, säger Diana Winqvist.
Det finns ändå en stolthet över att Huaröd är väl representerat i Kulturens samlingar och kyrkan i Huaröd ligger på Karlins väg. Namnet Karlin ska Georg ha tagit då han vurmade för Karl XII och karolinerna.
Innanför altarskranket ligger en matta. Dess ovala form visar formen på altarringen innan det nuvarande raka skranket installerades.
Det är praktiskt taget bara dopfunten, till vänster om koret, som avslöjar att Huaröds kyrka har anor från 1200-talet. Ett förgyllt fat täcker numera den gamla kuppan.
Predikstolen från 1687 är rikt smyckad, förgylld och skulpterad med bilder från Bibelns nya testamente. Mellan bilderna står apostlarna Lukas, Johannes, Markus och Matteus på parad. Men trappan upp till predikstolen är från 1950-talets renovering. Strikt, rak och enkel misspryder den inte utan passar väl in med den gamla predikstolen.
När kyrkan genomgripande renoverades på 1950-talet lades också golvet om. Rester av de gamla murarna visade hur kyrkan ursprungligen såg ut med bland annat en portal i söder.
Arkeologiska undersökningar i samband med renoveringen gav fler ledtrådar. Bland annat förstod man att kyrkan haft tegelgolv och dessutom varit valvslagen, till skillnad från idag då innertaket är platt.
Det finns en del gravar i kyrkan. Stenarna som vittnar om dem är både slitna och svårlästa och de har troligen flyttats från sin ursprungliga plats då golvet lades om.
En av dem är ovanligt nog förärad en kvinna. Det är nämndemannahustrun Ingar Andersdotter i Flensma som fått en grav i kyrkan, bekostad av maken nämndemannen själv, Olla Mårtonsson.
En av de stenar som fortfarande är läsbar är över Jacob Wilhelm Rooth, född 1721 och död 1804. Hela Rooths liv finns sammanfattat på stenen. Han blev president vid Hovrätten i Åbo i det svenska Finland och sedermera borgmästare i Simrishamn.
För att bli ytterligare ihågkommen donerade Rooth 1790 en magnifik ljuskrona som hänger alldeles ovanför minnesstenen i kyrkans mittgång. Den är graverad med en text som förtydligar vem donatorn var och när: ”Då Gustaf III vår svenskars kung och magister Lieberath församlingens pastor…”
En annan inskription i kyrkan är mer svårförklarad. Det är på den lilla av de båda kyrkklockorna i tornet. Den latinska texten har översatts till den medeltida danska som talades i Skåne:
”Denne klokke er stöbt Guds ord till Aere, Gud give Åhus sognefolk ret at laere her hans Vers att synge, det vil I faae med Piibevaerkets Hjaelp og Vers. I Herrens Aar 1511 stöbt i Malmö.”
Jost Persen heter mannen som stöpt klockan. Varför i hela fridens namn hänger en klocka stöpt till Åhus kyrka i Huaröd? Författaren och historikern Kenth Olsson försöker sig på en förklaring i sin bok Åhus och Yngsjötraktens historia.
Han tror att klockan har en bakgrund som så kallad primklocka och har funnits i koret i Åhus kyrka. De användes till exempel när nattvardsvinet och brödet lyftes upp, eller efter reformationen för att kalla nattvardsgästerna fram till koret. Primklockorna försvann under 1800-talet och när Huaröds kyrka fick sitt torn 1883 tror Olsson att församlingen helt enkelt köpte klockan från Åhus där den inte längre användes. Lillklockan som kallas Mariaklockan är bara 64 centimeter hög. Storklockan stammar från 1665.
I kyrkans vapenhus, alldeles till vänster innanför entrén hänger en bronstavla. Det är en gåva från tacksamma artillerister på Kungliga Bergslagens regemente som låg förlagda i Huarödstrakten under andra världskrigets neutralitetsvakt. Daterad 1944.
Om den starke prästen Lars Petter Johansson fått en rejäl gravsten så är fallet det omvända med en annan av Huaröds kyrkoherdar. Anders Samuel Schartau var son till den kände prästen Henric Schartau i Lund som var förespråkare för en strikt gammalkyrklig ordning inom Svenska kyrkan. Hans doktrin ”schartauismen” fick sitt fäste framförallt i Västsverige.
Henric Schartaus lära har av någon betecknats som ”det stora allvaret”.
Sonen Anders Samuel Schartau gick i pappans fotspår och prästvigdes som 25-åring men har en CV med många luckor. Först 1832, tretton år efter prästvigningen listas hans första tjänstgöring och då som klockare i Västra Tommarp och Skegrie församling utanför Trelleborg. I oktober 1853 utses han till kyrkoherde i Huaröd och Svensköp men tillträder först 1855. Redan året därpå avlider han, 62 år gammal. Han hade troligen ingen enkel uppgift att leda församlingen i Huaröd. Var han ens välkommen?
I Skånska Telegrafen den 14 oktober 1853 konstateras att regeringen vid tillsättandet av Schartau för andra gången i rad i detta pastorat förbigått den kyrkoherdekandidat som församlingen enhälligt förordat.
Medan hans far står staty utanför Lunds domkyrka är minnesmärket över Anders Samuel en enkel plåtskylt alldeles invid den norra väggen av Huaröds kyrka.
Runt kyrkan finns en del äldre gravar. Den stora kyrkogården ligger tvärs över Karlins väg. Men det finns ytterligare en gammal kyrkogård på en höjd i centrala Huaröd, några hundratal meter norrut. Diana Winqvist tror att det mycket väl kan ha varit platsen för en gammal träkyrka innan den nuvarande byggdes på 1200-talet.
Per Erik Tell