Bild: Den legendariske Sven Hansson (s) hade inte oförtjänt tilldelats smeknamnet Starke Sven, dels för sin politiska skicklighet och hårdförhet, dels för sin omvittnade muskelstyrka. När han lämnade kommunstyrelsen 1974 skrev lokaltidningen: ”Ofta i skottgluggen, uppskattad, kritiserad: fruktad debattör modell slugger. Råsoporna på den politiska arenan har duggat tätt, kanske för att Sven Hansson alltid säger vad han tycker i helt oförblommande ordalag”.
Hur såg majoritetsstyret ut i Kristianstad från andra världskriget till 80-talets början. Vilka år styrde Starke Sven kommunen och hur var han? (Albin).
Kristianstad var borgerligt styrt fram till krigsåret 1943. Då övertog socialdemokraterna styret och behöll det till 1954. Därefter blev det borgerligt fram till 1962, sedan socialdemokratiskt till 1966, borgerligt 1967-70, socialdemokratiskt 1971-73 och sedan åter borgerligt 1974-82. Valet 1982 gav åter socialdemokraterna makten. Socialdemokraten och ABK-grundaren Sven Hansson (kallad Starke Sven) satt som ordförande i Kristianstads stads drätselkammare 1961-1966 och kommunstyrelseordförande i den utvidgade kommunen 1967-1973. Det innebar att han även – beroende på kompetens – satt kvar som ordförande under borgerlig majoritet (1961-62 och 1967-70). Efter valet 1973 återkom de borgerliga till makten och för första gången gick man då också in för systemet med majoritetsrepresentanter på samtliga ordförandeposter. Det blev en annan Sven – centerns Sven-Georg Nilsson – som 1974 efterträdde Starke Sven. Sven-Georg Nilsson blev – efter att Kristianstads kommun efter en flerårsperiod fullbordat sammanslagningen med totalt tio kringliggande mindre kommuner, den nya storkommunen Kristianstads förste kommunstyrelseordförande.
När Starke Sven fyllde 60 år 1976 skrev reportern Gunnar Lindbom en krönika om honom i Sydsvenska Dagbladet, innehållande bland annat följande:
”Mycket tålde han att skällas på men mera hedras ändå… Hyllningen gäller Sven Hansson, även kallad Starke Sven, Hin Starke, Tyrannen i Lilla Paris, Sveriges meste kommunalpamp m.m, m.m. Kärt barn har många namn… Att han var karl för sin hatt, som i regel varit keps, har inte bestritts av någon… Det skulle inte vara sant om man sa att han gjorde sig omtyckt av alla. Men väl respekterad… Frän var han i debatten och hård i handhavandet av stadens affärer. Hans ställde stora krav på sig själv och ansåg sig därmed kunna ställa stora krav på sin omgivning. De kantiga maneren slipades dock av med åren…”.
När kom Arbetsförmedlingen till Kristianstad? (sign ”Fd arbetssökande”)
Sveriges offentliga arbetsförmedling för Kristianstads län inledde sin verksamhet i Kristianstad den 2 januari 1908. Myndigheten (eller anstalten som den då benämndes) inrymdes i en lokal vid Tivoligatan. Men någon rusning dit blev det inte. Mot slutet av månaden hade endast 21 manliga och sju kvinnliga arbetssökande sökt arbete där och endast nio arbetsgivare hade sökt arbetskraft genom den nyinrättade arbetsförmedlingen.
Söder om Yngsjö vid väg 118, norr om Åhuskärr, finns en vägskylt till “Kärrfästorna”. Ett lite lustigt namn. Vad står det för och vad betyder namnet?
(Bernt Strand).
Vi börjar med att bena ut bakgrunden till förledet ”Kärr” i Kärrfästorna. Områdena Åhuskärr, Kärrfästorna och Yngsjökärr bestod förr i tiden av just kärr. Periodvis svämmade dessa marker över och förvandlades, ännu långt in på 1800-talet, till en sjö där man seglade, rodde och fiskade. Genom omfattande kanalgrävningar dränerades markerna. I synnerhet efter grävandet av Segesholmskanalen på 1880-talet blev flera områden odlingsbara. Dessförinnan hade markerna kring nuvarande Kärrfästorna varit så sanka och oframkomliga, att det omöjliggjorde vägförbindelse till Yngsjö by. Så post och inköp fick istället ske i Vittskövle by, dit för övrigt nämnda vägskylt med Kärrfästorna visar. (I sammanhanget kan nämnas att jag om ett par nummer kommer att ha en helsidesartikel om just denna vattensjuka trakts intressanta historia under rubriken ”Tsunamin i Åhuskärr”).
Nu till efterledet ”fästorna”. Till en tidstypisk högmedeltida storgård hörde ett antal landbogårdar. De minsta varianterna benämndes ”fästor” och de som brukade dem kallades i Skåne för ”fästebönder”. Ordet finns belagt i danska dokument redan på 1300-talet. Adelsgodset i Vittskövle är ett av Skånes bäst bevarade renässansslott och har ägts av högadliga familjer alltsedan mitten av 1200-talet. Vid 1600-talets inledning lydde under slottet 50 gårdar enbart i byn Vittskövle, sju gårdar i andra delar av Vittskövle socken och ytterligare ett 60-tal gårdar i de kringliggande socknarna.
Som under alla storgårdar fanns det fästebönder även under Vittskövle gods. Fästebonden arrenderade en liten gård med mark av slottsherren och hade arbetsplikt gentemot denne. Dels skulle fästebonden göra ett bestämt antal dagsverken om året, dels leverera vissa produkter. Dagsverkena bestod av insatser på åker och äng, i trädgård och ladugård, i dikning, vedhuggning, underhåll av hägnader och körslor av olika slag. De varor man hade att leverera kunde vara säd, mjölk, ägg, bär och garn. Det fanns de som kunde ha skyldighet att arbeta upp till tre dagar per vecka på godset.
Fästeböndernas små gårdar – fästorna – låg utspridda i en vid omkrets runt godset, både inom och utanför sockengränsen. Ett antal låg dock koncentrerade till kärrmarkerna inom det område som, av just den anledningen, började benämnas Kärrfästorna redan på medeltiden
Vad hände den franske drottningens lekkamrat Jonas Otters från Kristianstad? (Elna).
Du avser med all sannolikhet Kristianstadssonen Johan Otter och hans helt osannolika koppling till prinsessan Maria, mångårig drottning av Frankrike. Men vi tar allt från början: Johan föddes den 23 oktober 1707 i Kristianstad. Fadern dog då han var tre år. Modern ingick nytt äktenskap med en tysk handelsman i staden. Tidigt visade Johan prov på sällsynt klokt läshuvud, i synnerhet känslan för språk väckte omgivningens förundran.
När han är fyra år anländer celebra gäster till Kristianstad. Då bosätter sig, på Karl XII:s initiativ, den landsflyktige polske kungen Stanislaus Leczinsky med familj och hov i ett av stadens förnämsta hus. Kungafamiljens förehavanden följs med stor nyfikenhet av stadens invånare och vid upprepade tillfällen kan Johan Otter följa det kungliga hästekipagets framfart på stadens gator.
I oktober 1714, efter drygt tre år, lämnar familjen Leczinsky den lilla staden på Allön. Om den nu sjuårige Johan Otter följer deras avfärd är okänt, men ödet skall många år senare – på ett alldeles fantastiskt sätt – föra honom samman med familjens ena dotter; den fyra år äldre prinsessan Maria, som efter sina år i Kristianstad talar en god, dialektalt präglad skånska.
Tio år senare lämnar 17-årige Johan Otter sitt Kristianstad och skriver in sig vid Lunds universitet. Efter fyra års studier konverterar han till katolicismen, avreser till Frankrike för studier i Ruen, där han för övrigt lär sig flera nya språk. Här stannar han i tre år innan han på nytt bryter upp. Reser till Paris och påbörjar studier i orientaliska språk vid berömda Sorbonne.
Ytterligare ett par år senare behärskar han tio främmande språk och ryktet om det svenska språkgeniet sprids i Paris. En av Frankrikes mäktigaste män, kardinal Fleury – med ett enormt inflytande över landets styrelse som ansvarig för den unge Ludvig XV:s utbildning och uppfostran – imponeras av den briljante svensken och anställer honom.
Johan Otter utnämns 1734 till något av fransk handelsattaché och kardinal Fleury skickar honom på långresa till Turkiet och Persien. Han blir borta i drygt tio år, besöker och utforskar flera länder och ett antal städer. Till Paris återvänder han 1744, utses två år senare till professor i arabiska och 1748 publiceras hans livsverk, den banbrytande reseskildringen ”Voyage en Turquie et en Perse”, som med ens gör Johan Otter till en europeisk berömdhet. Samma år väljs han in i Franska Akademin.
Det som tagit sin början i Kristianstad vid 1700-talets inledning – sagan om den lille Kristianstadspojken Johan – får sin epilog skriven fyra decennier senare, när den internationellt uppburne vetenskapsmannen Otter återser den Maria som samtida med honom bott i Kristianstad som landsflyktig liten prinsessa, men nu som drottning av Frankrike (i sammanlagt 43 år!) väcker omgivningens förundran i de finaste av Paris salonger i det hon för samtal på utmärkt skånska – sannolikt fortfarande med Kristianstadsdialekt – med den berömde språkforskaren av Franska Akademin. Hur besynnerligt och förunderligt är inte det vi ibland benämner ödet.
Samtidigt är vi aldrig mer än summan av vår barndom. Och inte ens på berömmelsens absoluta höjder glömmer Johan Otter sitt ursprung och sin uppväxt i Kristianstad. Hans tankar är ofta hos modern Catharina. Året efter inträdet i akademin insjuknar han och på sin dödsbädd uttrycker han stor oro för modern, som på ålderns höst lever ensam i små omständigheter i Kristianstad efter styvfaderns död.
Johan Otter ger upp andan den 26 september 1749. Hans sista tankar ägnas modern i Kristianstad. I Franska Akademin hålls ett lysande äreminne över honom: ”… kärleksfull och alldeles ur stånd att hata, på en gång belevad och okonstlad…”.
Hösten 2007 inföll 300-årsjubileet av Johan Otters födelse. Något som gick helt oförmärkt förbi i hans födelsestad Kristianstad.
Kenth Olsson