Heliga Trefaldighetskyrkan, mitt i Kristianstad, är alltid öppen under dagtid. En grupp amerikaner med rötter i trakten flanerar nyfiket kring samtidigt som några katolska sydeuropeiska besökare beundrar det magnifika templet.
Det är vanligt att danskar och tyskar tittar in.
– Det är en balansgång mellan att vara ett museum med stora kulturhistoriska värden och en levande och modern kyrka för alla och envar, säger Mika Hänninen som visar Journalen runt.
Inventarier som predikstol, altare och orgel från 1600-talet samsas med en barnhörna utrustad med såväl läsplattor som böcker, gosedjur och hemlig grotta. Allt utfört så att dess ursprungliga skick enkelt kan återställas.
Heliga Trefaldighetskyrkan är trots sin ålder en kyrka i tiden.
Om sex år fyller den 400 år men mycket av Christian IV:s ande lever ännu kvar i detta ett av Danmarks främste byggherres kanske ståtligaste verk i det som kallas Christian IV:s renässansstil.
Kristianstad grundades 1614 och åren som följde åderläts grannstäderna Vä och Åhus för att den nya staden skulle blomstra. 1617 beslutades om kyrkobygget och 1626 höll stadens förste präst Jörgen Christoffersen de första gudstjänsterna trots att invigningen skedde först i juni 1628.
Hans och Lorenz van Steenwinckel från Nederländerna lär vara arkitekterna bakom kyrkobygget. David Nyborg hette byggmästaren från Köge som fick ett inte helt enkelt uppdrag. Det lär stundtals gått hett till mellan timmermän och murare, där de förra dessutom gick ut i strejk. När David Nyborg avled 1619 tog Oluf Madssen över rollen som byggledare. Kyrkan byggdes på Allöns högsta punkt, blygsamma 4,5 meter över havsnivån.
För att finansiera den praktfulla kyrkan under en pressad dansk ekonomi fick alla kyrkor i Lunds och Roskilde stift bidra till nybygget med vardera en fjärdedel av sina respektive inkomster.
Tanken var att det skulle bli en domkyrka i ett helt nytt danskt stift som omfattade nordöstra Skåne och Blekinge.
Ljus och rymd är besökarens första intryck då man passerat glasdörrarna i entrén. Ljusinsläppet från de höga fönstren är stort. En bred gång fram mot predikstol och altare kantas av tolv enorma pelare i grå och rödskimrande granit. Några av dem är uthuggna i praktiskt taget ett stycke. Andra är sammanfogade och det finns markeringar som avslöjar monteringsanvisningarna. En av dem, längst fram i höger bänkrad, har Christian IV:s monogram graverat i foten. Det betraktas som grundpelaren. Skeppsbyggare från Köpenhamn deltog i resandet av mastodonterna.
– Gången är så bred att man kan köra in med häst och vagn och det har man säkert också gjort, berättar Mika Hänninen.
I taket över mittgången hänger en ljuskrona som 1645 skänktes av Ebbe Ulfeldt som också har sin grav i kyrkan tillsammans med hustrun Hedvig, dotter till Christian IV. De ligger i samma grav trots att Hedvig kallade maken ”ett förbannat kreatur” och rymde med en ung älskare.
Generalen och länsmannen Ebbe Ulfeldt såg inte några moraliska problem i att byta ut sitt danska medborgarskap mot ett svenskt efter freden i Roskilde 1658. Under skånska krigen 1677-79 blev han dessutom en ihärdig snapphanejägare.
Altaret är i samma stil och har samma ursprung som predikstol i svart granit från Belgien och vit marmor. Det är pelare och skickligt huggna statyer av de fyra evangelisterna, alla individuellt utförda. I altartavlans centrum finns instiftelseorden till nattvarden på latin och längst ned bakom det lilla krucifixet står orden ur dopbefallningen.
Predikstolen är utförd i svart granit med infällningar av vit och rödflammig italiensk marmor. Som brukligt pryds också den av de fyra evangelisterna Johannes, Markus, Matteus och Lukas. Inspirerat av italiensk design är nyckelorden prakt och makt.
Går man riktigt nära inpå predikstolen upptäcker man att det där med att rista in sitt namn har en lång historia. Många dåtidens selfiesar syns i den svarta stenen. En av de mer eleganta signaturerna tillhör Lorentz Kreüger och årtalet är 1665.
Lorentz Kreüger var lantmätare i Kristianstad län i slutet av 1600-talet och bland annat upphovsman till 1685 års karta över alunbruket vid Christinehof.
Baldakinen som hänger ovan predikstolen lär väga närapå ett ton. Det är svårt att förstå de ansträngningar som gjordes för att få predikstol och altare på plats. Hur de skeppades från Amsterdam till Åhus under brinnande krig och därefter stakades och drogs på pråm genom vattenriket till den nya fästningsstaden.
Heliga Trefaldighetskyrkan har varit en gravkyrka, men på senare tid har gravhällarna tagits bort från golvet och bara en handfull finns kvar, resta längs väggarna.
En är en minnessten över den siste danske kommendanten i fästningen innan svenskarna tog över Skåne. Han hette Steffen Timme och dog den 17 februari 1658. Nio dagar senare skrevs fredsdokumenten under i Roskilde. Döden befriade honom från nesan att kapitulera.
Det finns minnestavlor, epitafier, över bland annat Kristianstads på sin tid rikaste man, Mads Lavesen och hans familj. Hustrun Gertrud Lavesen Zachrisdotter har skänkt verket och finns själv avbildad på tavlan liksom alla elva barnen. Fem av barnen var döda och utmärks med blomsterkrans runt huvudet, klädda i vita dräkter.
Även Jörgen Christoffersen, kyrkans förste präst, har fått sitt familjeporträtt i ett epitafium i kyrkan.
Det sitter en tavla över norra porten som föreställer den förlorade sonens återkomst. Den är målad och skänkt av konstnären Carl August Tholander (1828-1910), själv född i Kristianstad. Tholander gjorde karriär inom militärmusiken innan måleriet tog överhand och han utbildade sig i Köpenhamn. Som konstlärare verkade han sedan i Åbo och 38 år i Moskva. Många av hans verk, främst porträttmåleri, finns på Nationalmuseum och museer i Finland och Ryssland. Han återvände till och avled i Kristianstad.
Den svarta graniten går igen i ett helt modernt dopkapell med ett mindre altare och en stilfull dopfunt i diabas från Göinge. Båda är designade av Märta Wachtmeister och utförda av Åke Ovesen och Ewe Nilsson. Dopkapellet invigdes 2002.
Praktfullt utsirad, skulptursmyckad, förgylld och färgrik är den magnifika orgelfasaden i kyrkan. Den är original från 1631 och Johan Lorentz heter den berömde orgelbyggaren.
Själva orgeln stammar från 1960-talet men för en handfull år sedan drogs ett ambitiöst projekt igång för att återställa orgeln till 1631 års skick.
– Vi vill ha en klang i orgeln som harmonierar med det man ser, den fantastiska fasaden, säger organisten Kalle Engquist, som hoppas att den nygamla orgeln kan invigas till kyrkans 400 års-jubileum 2028.
Bland kyrkans skatter finns en rad silverföremål. Äldst är en nattvardskalk från 1601, tillverkad av Hans Clausen i Vä. Nästan lika gammal är den gamle kommendanten Steffen Timmes vinkanna som kyrkan fick i samband med Timmes död 1658.
Här finns också en flera kilo tung illustrerad Bibel från Christian IV:s tid, tryckt i Köpenhamn 1633.
Dessutom ligger det i skattkammaren ett fat från mitten av 1600-talet med en alldeles speciell historia. Fatet är tillverkad av August Drentwett i Augsburg och ägdes av den polske kungen Stanislaus Leczynski som efter Karl XII:s nederlag vid Poltava gick i landsflykt och hamnade i Kristianstad. Stanislaus hade det knapert och lämnade silverfatet i pant för hyran. Hans värd Nils Olsson Holm skänkte det senare till kyrkan.
Motivet är ett kärlekspar med en naken kvinna och ansågs så vågat att prästerna beslöt använda det som mullfat vid begravningar och låta jorden dölja nakenheten.
Heliga Trefaldighetskyrkan stod klar 1628 men torn och spira som det ser ut idag fick den inte förrän 1866. Pengarna tog slut. På 1860-talet sålde man det gamla blytaket och ersatte det med ett tak i skiffer. Det blev pengar över till torn och spira men taket blåste ned, läckte och alltihop fick saneras 1981 då kyrkan fick nytt blytak.
Totalt sägs det att kyrktaket har bly som sammanlagt väger 135 ton. Taket på tornet är koppar.
Trappan upp till organistens arbetsrum och vidare till klockorna är en smal spiraltrappa med höga trappsteg. Det tar på lårmusklerna att stega uppför. Det är 29 trappsteg till organisten, 73 till vinden och 118 till klockorna. Journalen går hela vägen upp och ser de tre klockorna som hänger där.
Storklockan är från 300-årsjubileet 1928 medan de båda andra klockorna båda stammar från 1684 och klockgjutaren Abraham Palmberg i Kristianstad.
Bänkarna i kyrkan har snickaren Hans Kock snidat. Varje rad har sin särskild dekoration vid gaveln. Det är änglar och demoner och några heraldiska motiv. Bänkarna stammar från 1631 och då kan man sitta en stund och fundera över alla som suttit där, lyssnat på prästen och orgeln, sjungit och bett. Här har danske kungen Christian IV suttit, grevar och baroner och den svenske kommendanten Erik Dahlbergh.
I början av 1990-talet hungerstrejkade ett 40-tal statslösa palestinska flyktingar i kyrkan i protest mot ett utvisningsbeslut, gryningspyromanen försökte sätta eld på predikstolen i oktober 2003 och känd över hela världen blev Trefaldighetskyrkan i Kristianstad 2016 när den förvrängda nyheten om bajsande och onanerande EU-migranter i kyrkbänkarna kablades ut av nättroll i Makedonien.
Per Erik Tell