Vi svenskar är internationella och är nyfikna på andra kulturer och det är både spännande och bra. Men på ett område borde vi faktiskt bli lite mer svenska, nämligen när det gäller maten vi stoppar i oss. Bortsett från det uppenbara – att det är bra för miljön med kortare frakter, att vi har bättre djurhållning än i de flesta andra länder och att svenskproducerade/odlade råvaror faktiskt håller genomgående mycket hög klass – så handlar det också om mer övergripande saker.
I förra numret var jag argsint över det bristande svenska försvaret och nu har fler förstått att vi måste se över detta. Vi vill ju inte tro att det kommer att bli krig i Sverige, men fråga vem som helst som minns andra världskriget – det var ont om mat även här, fast vi inte var indragna i kriget.
Poängen? Om Sveriges gränser av någon anledning skulle stängas så skulle det vara tomt på hyllorna i livsmedelsbutikerna inom två veckor. Maximalt. Så stor är andelen importerade varor som vi äter idag. Det är med andra ord en trygghet att vara självförsörjande på livsmedel.
Men då har vi problemet att många svenska livsmedel är dyrare än de importerade. Och är det dyrare så struntar många i att handla svenskt. Att det är dyrare beror på många saker – tillgång och efterfrågan är en sak, en annan att vi just producerar och odlar på bättre sätt än många andra. Våra djur får mindre antibiotika och våra grönsaker är mindre besprutade. Det kostar. Man kan enkelt uttrycka det på samma sätt som med allt annat: ”Du får exakt vad du betalar för”.
Tolv danskar har dött av bakterien listeria i ett utbrott som pågår just nu och smittan har hittats hos ett danskt charkuteri. Ni minns kanske de gånger man i Sverige har dragit tillbaka partier av till exempel dålig köttfärs? Det har aldrig varit någon högkvalitativ köttfärs, alltid den billigaste. Med andra ord: Du får exakt vad du betalar för.
Varför folk tycker att denna regel inte ska vara tillämplig på just mat övergår mitt förstånd. Jag hör redan hur några av er muttrar, ”det är inte alla som har råd att köpa svenskt kött”. Sant. Men om man handlar lite smart, så är det fler än man tror. För det finns nämligen ännu en variabel i resonemanget och det är att det inte är bra att äta så mycket rött kött som vi gör nuförtiden.
När jag var liten var köttet på tallriken bara en liten del – merparten av måltiden bestod av potatis och grönsaker. Detta har ändrat sig för att kött har blivit billigare. Och eftersom det är billigare är det som sagt sämre. Enkel matematik. Det är nu det blir riktigt fiffigt. Här i Kristianstad har man exempelvis börjat odla baljväxter och det är både nyttigt och förhållandevis billigt att äta bönor och ärtor.
Om man skippar köttet några gånger i veckan och istället äter grönsaker, så har man plötsligt råd att köpa svenskt kött lite då och då, eller hur? Det skulle kunna bli så här: Vi köper svenska grönsaker som gör att våra bönder kan producera mera, vilket gör att priserna går ner. Detta innebär också att fler bönder kan livnära sig på sina jordbruk, vilket i sin tur gör att vi förhoppningsvis kan bli självförsörjande på livsmedel så småningom. Vi äter mindre mängd kött – men bättre! Detta är bra för våra kroppar och de djur vi äter har levt ett bättre liv.
Jag älskar resonemang där alla vinner.
Åsa Scharin