När gjordes Ravlundaheden/Haväng till militärt övningsfält och vad hände med de som var bosatta där?
Bilder från Regionmuseet Skåne
I början av 1940-talet fanns det tre byar på Ravlundaheden: Knäbäck, Killehusen och Kyrkokullen. De två sistnämnda belägna någon kilometer syd-sydväst om det större och mera kända Knäbäck. Killehusen utgjordes av tio gårdar och Kyrkokullen av åtta hus. Efter ett riksdagsbeslut 1943 inlöstes ett 750 hektar stort område på Ravlundaheden som skjutfält. Knäbäck låg i norr och hamnade inledningsvis utanför den militära riskzonen. Men Kyrkokullen tömdes på bybor redan 1943 och de åtta husen revs. Det dröjde till våren 1944 innan den siste torparen hade lämnat Killehusen, vars gårdar därefter låg öde ett par år. Sedan brände militären ner dem och använde ruinerna som övningsobjekt för stridsvagnar och kanoner.
Riksdagen beslutade 1955 om inlösen av ytterligare 715 hektar av Ravlundaheden som skjutfält. Nu kunde inget rädda Knäbäck, som året därpå utplånades och alltså till slut rönte samma öde som de två andra byarna. Med Knäbäck försvann den sista byn på Haväng.
Av Knäbäck och Kyrkokullen finns idag inga spår kvar. Efter Killehusen minner endast ett par grundstenar efter ett svinstall, halvt dolda av sly och buskar, samt några partier stengärden som visar den forna bygränsen. Allt annat är borta.
En i vår släkt, född 1886, skrev in sig på Kristianstads nation i Lund för studier i början av 1900-talet. Vad var det för avgifter för den tidens studier? (Assar K)
Enligt Kristianstads Nations stadgar från 1908, bör vara ungefär vid denna tid din släkting skrev in sig, var inskrivningsavgiften 7 kronor, varv 3 kronor gick till Skånska nationernas bibliotek, 50 öre till kuratorn samt återstoden till nationens kassa. Därtill betalades en terminsavgift till Akademiska föreningen på 12 kronor (i dag motsvarande drygt 620 kronor) samt andra avgifter, t ex 2 kronor för utfärdandet av nationsbetyg och 50 öre för stipendieansökan.
Jag har hört talas om ett spektakulärt bankrån som skedde i Hanaskog i mitten på 70-talet. Vad hände?
Mitt på dagen den 3 juli 1975 försökte tre maskerade och beväpnade personer råna sparbanken i Hanaskog. Men, som Kristianstadsbladet skrev dagen därpå, ”Befolkningen i orten visade sig dock inte tolerera vare sig rån eller vilt skjutande i samhället”. Ett tiotal hanaskogsbor ingrep resolut mot rånarna, varav en blev nedskjuten och livsfarligt skadad. De lyckades rycka en säck innehållande 150 000 kronor från rånarna och förföljde sedan med fara för sina egna liv de flyende bankrånarna. Hanaskogsborna ringade in rånarna på en soptipp utanför samhället, där polisen till slut kunde omhänderta dem.
Vad blev det av ångfartyget Södern som från 1880-talet fram till 1930-talet gick i regelbunden fartygs- och styckegodstrafik mellan Åhus och Stockholm?
(”Åhusbo”)
Ångfartyget Södern gjorde på sina turer även instick till Blekingehamnarna på sin väg Åhus – Stockholm tur och retur. Ångfartyget såldes av redaren O. Em. Lundström i Karlshamn till en grekisk redare 1945 och skiftade då namn till Thira. Redan året efter, den 6 januari 1946, förliste hon i Engelska kanalen.
Räknas Tosteberga Bodar som ett fiskeläge?
Tosteberga Bodar räknas inte som ett traditonellt fiskeläge. Bodarna ligger vid en skyddad vik med en mindre hamn för både fiske- och fritidsbåtar. De öppna partierna vid hamnen används för torkning av garn. Men i motsats till fiskelägen har bodarna inte varit bebodda i någon större utsträckning. Fiskarna bodde kvar i Tosteberga by medan bodarna användes främst för förvaring av redskap.
Kristianstadsborna har alltid tyckt sig vara förmer än andra och det lär ha varit etter värre förr i tiden under stadens glansdagar som militär- och hovrättsstad. Har det alltid varit så? (Allan).
På 1860-talet berömde den uppburne skådespelaren Knut Almlöf Kristianstad för att vara ”staden med landets finaste publik”. Då uppvisade staden starkt markerade klasskillnader, dominerade av ämbetsmän, officerare och godsägaradel. Vad gällde stadsförvaltningen förblev Kristianstad en stad med tydliga sociala strukturer en bra bit in på 1900-talet och benämndes i folkmun ”knektarnas och juristernas stad”.
Guldsmidda uniformer, rikt ordensbehängda frackar och frasande sidenkreationer gjorde oscarsbaler och andra societetsmönstringar på Frimurarhotellet till ögonfägnande skådespel, där ett vitt streck på dansbanan markerade tillträde för olika klasser.
Nu till själva frågeställningen som jag väljer att inte närmare värdera. Jag nöjer mig i sammanhanget med att citera ur Albin Bolmstedts text ”Kristianstad under två decennier”, publicerad i Skåne årsbok 1923. Där inleder han sin krönika med: ”Det har blivit ett talesätt, att en främling har svårt att känna sig hemmastadd i Kristianstad. Lilla Paris är förnämt, bevars, och dess invånare stela och smått reserverade mot folk, som ej förmenas höra staden till, säges det. Nåja, sådant är ju rent individuellt, och vad som gäller för den ene, bör ej ovillkorligen gälla för den andre.”
Det citatet får också bli mitt diplomatiskt (kanske något fega) avvägda svar som lokalhistoriker.
Vad har hänt med ”Väktaren” på kyrktornets topp i Åhus? (Anna)
När kyrktornet i Åhus renoverades för en tid sedan fotodokumenterades ”väktaren” på södra tornets topp. Beroende på surt nedfall och det mjuka stenmaterialet, sannolikt sand- eller kalksten, konstaterades att huvudet var i ett bedrövligt skick. Förfallet har gått relativt snabbt de senaste 50 åren, det visar inte minst ett foto på ”väktaren” från 1969, då huvudet inte alls var så illa åtgånget av väder och vind.
Kyrkoherde Magnus Tyche berättar för mig att huvudet togs ner för att förhindra att den inom tid riskerade att rasa ner. ”Väktaren” tappade hakan vid nedmonteringen, men inget gick sönder utan de två delarna kunde fogas ihop igen.
Det har väckts tankar på att någon gång låta tillverka en kopia av ”väktaren” i sten eller keramiskt material. Varken riddarhuvuden eller lejon (förutom som Markussymbol) är så vanliga som kyrkoprydnader, påpekar Magnus. Han tror att ”väktaren” ursprungligen kan ha kommit från ett förnämt hem, möjligen ett biskopshus i staden Åhus och då tillsammans med de lejonfigurer som, illa åtgångna även de, pryder vapenhusets sydvägg.
De ansvariga funderar på lämpligast permanenta placering av originalhuvudet, som trots sitt nötta skick är riktigt vacker. Tornrummet fungerar inte för alla gravhällar runt väggarna. Idag står ”väktaren” utställd i Glaspaviljongen, men rätt plats måste ju ändå vara i kyrkan, menar kyrkoherde Magnus Tyche.
Vem hade hand om renhållningen av gatorna i Kristianstad för hundra år sen?
Stadens renhållningsbolag övertog gaturenhållningen 1915, dessförinnan hade den skötts via fattigvårdens engagemang, mot en ersättning av 8000 kronor per år.
Vilken funktion hade Oretorp en bit från Malteshols slott?
Oretorp, tillhörande Maltesholm, uppfördes omkring 1870 som änkesäte norr om slottet nedanför åsen och ritades av den kände arkitekten Helgo Zettervall.
Det har byggts en ny stor fin skola i Åhus. När byggdes de andra i samhället?
Invigningarna skedde för Gamla Rönnowskolan 1907, Nya Rönnowskolan 1953, Villaskolan 1969 och Yngsjö skola 1907. Avseende den gamla i dag rivna Sånnaskolan, så invigdes den 1972 och en de elever som började där vid öppningen var undertecknad. Den i dag nybyggda Sånnaskolan togs i bruk inför läsårsstarten i augusti 2020.
Hur många industriarbetare och fabriker fanns det i Kristianstad vid förra sekelskiftet?
Det fanns år 1900 enligt samtida dokument 41 fabriker i staden med ett sammanlagt tillverkningsvärde av 13,5 miljoner kronor (767 miljoner i dagens penningvärde). Detta år kunde Kristianstad räkna cirka 1000 industriarbetare.
Vem var S:t Kristofer i Djurröds kyrka?
I kyrkan fanns fram till 1400-talet en målning, som sträckte sig från golv till tak, av den helige Kristofer i helfigur. Enligt traditionen var kyrkobesökaren, den dagen han beskådade jättehelgonets bild, skyddad mot ond bråd död.
Har någon rysk/sovjetisk ambassadör gästat Kristianstad?
Den förste ryske ambassadör att anträda Kristianstads gator var Andreas Jacobvitj Chilkov, som på tsar Peters uppdrag ingick i Karl XII:s följe som i augusti 1700 stannade en tid på Allön. Därefter skulle det dröja 265 år, närmare bestämt till den 28 november 1965, då den sovjetiske ambassadören Nikolaj Belokhvostikov mottogs med pompa och ståt på Allön av stadens styrande med Starke-Sven i täten. På Stora Torg såg invånarna den blodröda sovjetflaggan vaja sida vid sida med den svenska blågula nationalflaggan och stadens egen Christian IV-flagga med kungens krönta namnchiffer (som året före vid stadens 350-årsjubileum upphöjts till stadsflagga). Sedan stundade högtidliga tal och lunch på Frimurarehotellet.
Hur många fullmäktigeledamöter fanns det i Kristianstadstrakten innan den stora kommunsammanslagningen?
Det var 35 kommuner som mer eller mindre frivilligt – i vissa fall högst motvilligt och efter årtiondens processer – slogs samman med det större Kristianstad och blev Skånes till ytan största kommun när allt stod klart 1974. I de 36 kommunerna fanns en gång närmare 900 fullmäktigeledamöter mot dagens 65 i Kristianstads kommunfullmäktige.
När kom de första sopbilarna i Kristianstad?
De kom 1925, men både hästar och bilar användes parallellt för renhållning till slutet av 1940-talet.
Kenth Olsson