Bild: Hep Stars anno 1967
Det hände sig vid den tiden, det vill säga, en fredag i slutet av februari 1967. Jag tror mig ha ringat in tidsangivelsen hyfsat. Jag har nämligen fortfarande i min ägo ett fräsigt armbandsur med kvadratisk urtavla, självuppdragande till och med, av märket Certina. Ingraverat på klockans baksida står mina initialer, samt den 1/4 1967. Alltså den datum jag konfirmerades.
…Vad nu konfirmationen skulle vara bra för? Alltså förutom att jag fick en dyr klocka (390 pix på den tiden) och en hel del kontanter. Ja och så blommor förstås, men dom har jag inte kvar …faktiskt inte kontanterna heller.
Jag kommer även ihåg att jag blev av med gipset, som jag hade runt foten och upp till knäet, på fredagen innan konfirmationen som var dagen efter. Men åter till den där andra fredagen, alltså i slutet på februari 1967. Jag och mina vänner Björn Lindborg och Bengt Ottosson skulle gå på popkonsert på Sommarlust för att lyssna på ett av den tidens stora svenska popband. Nämligen The Hep Stars. Vi var 14 bast och ämnade cykla från Söder till Sommarlust vid andra änden av staden. Sadlarna på våra tre cyklar var inför kvällens ”speciella ändamål” upphissade till max.
Syftet med sadelgrejen var, att då vi anlände till Sommarlust, skulle vi i vanlig ordning ställa våra cyklar invid det ljusgrå planket på framsidan, strax till höger om kiosken som låg vid entrén. Alltså vid baksidan av byggnaden som innefattade Konsum och OK-macken som låg där då. Planen var naturligtvis att ”planka” in på Sommarlust. Vi hade vid tidigare besök på noterat att vakterna oftast inte patrullerade innanför planket på framsidan av Sommarlust. Förmodligen för att Folke Isaksson och ledningen resonerade som så att ingen var väl så jävla pantad att han skulle planka in på framsidan, eftersom folk, från och till, rörde sig strax utanför. Men betänk att tidpunkten, både på året och den aktuella kvällen gjorde att vi var väl skyddade av att det redan mörknat.
Planen var alltså att då cyklarna väl var låsta och stod något sånär stabilt ställde vi oss på våra sadlar för utan minsta ljud, till att börja med, sticka upp nyllena med ögonen strax ovanför planket. Och då vi under fem, tio sekunder inte kunde skönja någon som rörde sig i skuggorna i den mycket svagt upplysta delen av parken, svingade vi oss över planket och damp ned på gräsmattan, för att snabbt kura ihop oss bakom buskarna. Där avvaktade vi någon, eller möjligen några minuter tills kusten var klar. Sedan gick man snabbt fram och beblandade sig med de besökare som hade betalat och var på väg in från entrén mot ingången till den stora salongen.
Detta var alltså den sedvanliga planen. Men under just denna fredag var vi ännu inte där. Jag skulle först cykla till Lärarhögskolan (tidigare kallad för Seminariet). En skola som låg strax intill Länsstyrelsen och gamla Sporthallen. Morsan var lokalvårdare på den tiden och som alla andra vardagar städade hon översta våningen på Lärarhögskolan. Jag skulle besöka morsan för att vigga henne på en tia till ”inträdet på Sommarlust”. Vilket inte alls stämde. Tian sparades naturligtvis för inköp av nya LP-skivor, vilka på den tiden sprang loss på den icke helt oansenliga summan av typ 28 kronor hos Bobby på Eks Radio, eller hos bröderna på Lasses/Ågrens Musik.
Efter besöket hos morsan skulle jag snabbt cykla hem till Lindborg, där även Ottosson väntade. Jag var van vid att forcera nedför de breda trappstegen på Lärarhögskolan. Med rätt dojjor kunde man lätt ta fem, sex trappsteg i taget. Men denna afton var det visst läge att försöka med sju trappsteg, vilket visade sig vara en jäddra dålig idé. Jag trampade naturligtvis snett och stukade foten något alldeles förbannat. Fy faaan vad ont det gjorde. Men, det var naturligtvis ingen tid att förlora. Vi skulle ju kolla Hep Stars!
Jag lyckades trots otrolig smärta och en med en gång begynnande svullnad, cykla hem till Lindborg, vilken bodde på tredje våningen, ja jisses. När Lindborgs morsa fick se mig komma haltandes in, menade denna vänligt att det där kunde jag inte gå med, varvid hon propsade på att lägga om foten med ett bandage. Jag försökte så gott jag kunde att dölja smärtan och slätade över med att det nog endast var en lättare stukning. Så vi tre for iväg med våra cyklar. Men under cykelfärden blev jag tvungen att inse att jag absolut inte kunde ”hoppa in” på Sommarlust under rådande omständigheter. …Så jag blev tvungen att halta in via entrén, självklart en tia fattigare. Däremot lyckades Lindborg och Ottosson till fullo med uppdraget och vi förenades åter där inne.
Jag minns även den ursnygga donnan, med långt mörkt lockigt hår, Tori Palm har jag för mig att hon hette, vilken inviterade mig till en tryckare till kvällens dansband, efter att Hep Stars hade lirat. Men jag var helt enkelt tvungen att tacka nej, med hänvisning till min ”stukade” fot. Därefter minns jag inte mycket mer av den kvällen. Men på något sätt lyckades jag väl att ta mig hem på cykeln.
Men dagen efter, på lördagsmorgonen, skiftade foten i alla regnbågens färger. Jag kunde heller inte stödja på foten. Så farsgubben beslöt att vi nog måste uppsöka hospitalet. Efter röntgen konstaterades det att ett ben på utsidan av foten var brutet. Vilket inte förvånade med tanke på malören i trappan på Lärarhögskolan och när jag gränslade cykeln kvällen innan. Emellertid var foten då så pass svullen att farbror doktorn inte kunde lägga ett helt gips runt foten/benet. Så till att börja med fick jag en så kallad gipslagga i en vecka, vilken inte gick att gå med. Därefter gipsades foten/benet helt.
…Men vi skulle ju kolla The Hep Stars, ett ynka litet ben som havererat i en fot får naturligtvis inte sätta stopp för en så pass viktig musikhändelse!
…Möjligen om det varit båda fötterna…
Alexander Dahlquist
Dåvarande ”Popsnöre”
Svenne Hedlund minns Sommarlust med glädje
Svenne Hedlund är talför och trevlig när jag ringer upp honom snart 50 år efter deras konserter med Hep Stars på Sommarlust.
-Självklart minns jag Sommarlust, en mycket fin och välskött folkpark. Jag var där flera gånger med Hep Stars och sedan med Svenne & Lotta. Jag blev alltid väl bemött där och jag minns att det var väldigt mycket folk när vi lirade där.
-Jag minns också föreståndaren Folke Isaksson mycket väl. En arrangör av den gamla stammen. Ordning och reda.
Svenne minns också hur de fick order om att sköta sig ordentligt:
-Vår turnéledare Lennart ”Felle” Fernholm hade varit på Sommarlust tidigare med andra artister och han förmanade oss att vi skulle uppföra oss ordentligt, ta Folke i hand osv. Vi var ju kända för att vara ganska stökiga på scenen på den tiden, men det blev ändå som om vi fick ett godkännande av Folke och nästa gånga vi kom till Sommarlust så var det en verklig familjär stämning som vi kände varje gång vi kom dit. Både med Folke, men även med stället och personalen i övrigt. Som sagt et mycket välskött och välkänt ställe bland band och artister runt om i Sverige.
Tomas Tillberg
Fakta
Hep Stars är en svensk popgrupp som bildades 1963 av medlemmar har bland andra varit: Lennart Hegland, Christer Petterson, Svenne Hedlund och Benny Andersson.
Lördagen den 17 april 1965 får ses som ett historiskt datum i The Hep Stars karriär. Då lyckades de som enda svenska popband att för första gången placera tre låtar samtidigt på Tio i Topp-listan. Detta i en tid då brittisk popmusik fullständigt dominerade hitlistorna världen över.
Deras spektakulära TV- framträdande i programmet ”Drop In” med låten Cadillac den 23 mars 1965 banade väg för det efterlängtade genombrottet.