Bild: År 1810 uppförde den ryktbare N. J. Hervan vid Lilla Torg sitt ”palats” med pampig kolonnprydd balkong i antik stil. Det stora samtalsämnet i staden kretsade kring var han fått sin förmögenhet ifrån till sitt plötsliga lyxliv.
Var fick den excentriske Kristianstadsprofilen Nils Johan Hervan alla sina pengar ifrån? Vad vet man om honom och hans ”palats” vid Lilla Torg? undrar Jean Alexander Dahlquist.
Nils Johan Hervan är otvivelaktigt en av de färgstarkaste personligheterna i Kristianstads historia. Han föddes i staden 1774. Hantverkarsonen visade tidigt läshuvud, avlade juridikexamen i Lund, återvände hem och öppnade advokatbyrå.
I den rika anekdotfloran kring honom framträder bilden av en mycket intelligent och kvicktungad person med ett hävdelsebegär utöver det vanliga. Hans osannolika förmåga att göra sig ovän med folk, särskilt om de var av förnämare börd, gav honom rangen som stadens i särklass mest förargelseväckande person.
Hervan med familj hade i flera år hyrt en oansenlig bostad vid Lilla Torg när han en dag 1806 blir borgerlighetens främsta skvallerämne. Då plötsligt framträder han som en mycket rik man.
Han köper bostaden han hyrt och även andra som byggs om och till för stora summor. När allt står klart år 1810 består hans hem av fastigheter i flera våningar som omfattar hela tre fjärdedelar av kvarteret närmast öster om Lilla Torg. Framför allt fastighetens södra del mot torget drar till sig uppmärksamhet. På gavelns ovanvåning har han låtit uppföra en pampigt indragen balkong försedd med doriska stenpelare och ett mastigt järnstaket. Då det liknar ett klassiskt italienskt tempel blir det i folkmun Hervanska palatset.
I rask takt köper han guldur, oljemålningar, täckta hästdragna vagnar, en fullvuxen apa som sällskapsdjur och anställer tjänstestab med bland annat Kristianstads enda ”negerbetjänt” vid namn Pierre. Allt oftare uppträder Hervan i blå frack och när väderleken kräver det därtill en fårskinnsfodrad fotsida rock av ryskt snitt.
Ryktena om var Hervan fått alla sina pengar ifrån blir alltmer vildsinta. Sant är att han var god vän med den beryktade mystikern och internationella äventyraren Carl Adolf Boheman. Enligt traditionen skall Boheman ha hjälpt Axel von Fersen att arrangera det franska kungaparets misslyckade flykt undan franska revolutionen och då kommit över drottning Marie Antoinettes juvelskrin. Det viskades om att Boheman delat med sig av juvelerna till Hervan.
Ett annat rykte påstod att Hervan i egenskap av förvaltare och god man genom juridiskt trixande tillförskansat sig enorma tillgångar ur förmögnas dödsbon. Någon sa sig ha hört att pengarna istället kom från den gåtfulla Illuminatiorden.
Motsatt Hervanska palatset, andra sidan Lilla Torg, låg landshövdingens residens. Vid ett tillfälle anordnas där en nobel fest för en känd greve, tillika dubbad riddare. Hervan ogillar naturligtvis både landshövdingen och greven. Dagen för festen klär Hervan in sin kolonnprydda balkong i tyg, sätter ut ett bord med röd duk och kandelabrar. Nyfikna samlas nedanför på torget och undrar vad som står på.
Då träder Hervan ut på balkongen med sin apa som är uppklädd med rött band om halsen. Apan hoppar upp på bordet och där låter Hervan högtidligt ”dubba” apan till riddare genom tre lätta slag med sitt svärd på djurets axel. Betjänten Pierre, instruerad av Hervan och för ändamålet utklädd till härold, ropar därefter med full hals: ”Leve den nye riddaren!”. Skådespelet orsakar stor munterhet hos den samlade folkmassan som skrattar och hurrar om vartannat.
Dagen därpå blir Hervan inkallad till en förnärmad landshövding som kräver förklaring. En upprymd Hervan svarar att den enda han drivit med var apan och det har ingen annan med att göra än möjligtvis apan själv. Landshövdingen anmäler utan framgång händelsen till polisen.
Den ryktbare Hervan fortsätter sitt excentriska leverne fram till 1839 då han går ur tiden, 65 år gammal. Bouppteckningen efter honom visade att ryktena om hans ofattbara förmögenhet var starkt överdrivna. Varken juveler, guld eller pengakistor påträffades i gömmorna. Interiört visade sig Hervanska palatset vara ett ordinärt välbärgat borgarhem med för den tiden sedvanligt möblemang. Hemligheten om var han fått alla pengar ifrån följde, till mångas förtret, med honom i graven.
Hervanska palatset revs 1963. På platsen uppfördes det nuvarande sju våningar höga Framtidens Hus.
Stad på danska heter ”by” och ort/ställe ”sted”. Varför döpte då Christian IV sin stad till Christianstad och inte det mer korrekta Christiansby eller Christiansted? (Undrande Rotarian)
När Christian IV den 22 maj 1614 utfärdade sitt fundationsbrev för grundandet av en stad på Allön hade han ännu inte bestämt sig för stadens namn. I fundationsbrevet talas om en ”kiöbsted” och/eller ”byen” på Allön. I ett brev året därpå – den 5 juni 1615 – utfärdat som en förordning på Hammar, tillkännager Christian IV för första gången att hans ”kiöbsted” på Allön framöver ska ”hafva kaldit Christianstad”. Kan det här helt enkelt handla om en felskrivning för det mer på danska språket korrekta ”Christiansted”?
Låt oss undersöka hur Christian stavade namnet i de brev som följde. I exempelvis det kungliga brev som utfärdades den 25 april 1617, vari Åhus stadsprivilegier överflyttades till kungens nya stad på Allön, omnämns stadens namn vid sju tillfällen. Samtliga stavas ”Christianstad”.
I kungens privilegiebrev till den nya staden, utfärdat den 15 mars 1622, omnämns stadens namn inte mindre än tolv gånger. Samtliga med stavningen ”Christianstad”. Så att Christian IV verkligen döpte sin nyuppförda, kombinerade köp- och fästningsstad på Allön till just Christianstad får anses klarlagt.
Enligt språkexperter vid Lunds universitet var tyska ett vanligt samtalsspråk vid denna tid, framförallt mellan köpmän i Danmark, och att Christian IV (som behärskade det tyska språket flytande i såväl tal som skrift) därför valde det tyska ordet ”stadt” för stad – inte det danska ”by” eller ”stedt” – som efterled i det namn han tilldelade staden. Och då blev det Christianstad.
När anlades vägen från Yngsjö by till stranden vid Yngsjö Havsbad? (Inga)
Sommaren 1935 invigdes en farbar väg ner till vattnet vid Yngsjö Havsbad. Då fanns där ytterst få stugor. Med vägens tillkomst blev förutsättningarna andra för boende. Det fick bland andra Trävaruhandlaren Artur Svensson i Everöd att ta tillfället i akt och i Kristianstadsbladet samma sommar annonsera om tomter till salu för 30-50 öre kvadratmetern. Han saluförde även sommarstugor med ett rum och kök som kunde levereras färdiga på en vecka. För intresserade var det bara att telefonera ”9524”.
Jag vill veta lite om Åhusparken. När slogs publikrekord, när fick man utmärkelsen Årets Folkpark, när öppnades La Mer och Piraten? (R.K.).
Utmärkelsen ”Årets Folkpark” tilldelades Åhusparken 1977 (parkens tidigare ordförande, Herman Nilsson hade redan 1973 blivit vald till årets ”Folkparks-Gubbe”) och 1989 sattes nytt publikrekord med 9 386 betalande då Orup kom på besök. Vinterdansen återupptogs i Åhusparken 1968, då under namnet La Mer, som sedan fortsatte i en ny byggnad som stod färdig 1972 under namnet Piraten.
Det har varit strul med handeln på Lilla Torg i Kristianstad. Hur länge har det pågått handel på stadens torg? (Eskil)
Det har funnits torghandel så länge staden med dess torg har existerat. Och i perioder under dessa omkring 400 år har det också livligt diskuterats regelverk kring denna handel, även förbud. I oktober 1903 skriver exempelvis Kristianstadsbladet om att avseende ”Stora Torg liksom på Lilla Torg i en icke avlägsen framtid kommer att rengöras från allt vad krämeri heter”.
Krogar har det funnits gott om i Kristianstad men har det även funnits så kallade absolutistvärdshus? (R).
Ja, det har det. Under en tid på 1800-talet fanns fullmäktigebeslut på att det skulle finnas lika många nykterhetsvärdshus som krogar för en någon sorts balanserad välmenings skull. I april 1876 beslutade fullmäktige att ”de 12 utskänkningsställen och de lika många nykterhetswärdshus, som enligt fullmäktiges beslut få finnas i staden, skola alla så förläggas att ingång till lokalen icke enbart finnes från smalgata”.
Kenth Olsson