Eftersom det jag kommer att skriva om kan kännas väldigt otäckt om man är lite känslig så vill jag inleda med ett varningens ord – fortsätt inte läsa!
Jag ringde upp chefredaktören och meddelade att nästa krönika skulle ägnas åt något genuint tramsigt – jag är nämligen så trött på allt elände som står i tidningarna nuförtiden så jag kan spy – och då hade inte ens det fruktansvärda i Paris inträffat. Det var bara allmänt bedrövligt alltihop.
Därför tyckte jag alltså att vi skulle behöva muntras upp med lite trams. Det tramsigaste jag kunde komma att tänka på var ”ollning”, vilket jag meddelade chefredaktören. Han svarade: – Ollning är inte trams, det är konst på hög nivå. Jag gissar att en hel del läsare (av dem som är kvar efter min varning) inte vet vad ordet betyder. Det visste nämligen inte jag heller för några år sedan.
Det var Pojkvännen som avslöjade att detta helt och hållet manliga fenomen existerar. Håll i er nu, alla kvinnor – ”ollning” är något som företrädesvis små pojkar ägnar sig åt för att chikanera sina flickkamrater. De vidrör med sina små könsorgan något som vi flickor senare kommer att ta i, exempelvis dörrhandtaget till gymnastiksalen. Sedan står de och smyger på oss för att se när vi på detta infama sätt helt ovetandes tvingas beröra deras snoppar.
Lögn? Det skulle man gärna vilja tro men efter att mycket noggrant ha intervjuat flera av mina manliga kamrater kan jag konstatera att det tyvärr måste vara sant. Självklart ringde jag också min pappa för att få lite stöd. Jag ville bara inte tro att han någonsin hade ”ollat” någonting. Det hade han så klart inte heller. Min pappa är en mycket seriös man. Även om han är död.
Konklusionen är att de flesta flickor vid något tillfälle i livet har blivit ollade utan att veta om det – som ni förstår är just själva ovetskapen en viktig del av konceptet. Sedan går de små pojkarna och fnittrar åt detta – i evighet. Det finns män som utan vidare kan räkna upp vilka flickor de ollade i högstadiet. Tro mig, jag vet.
Trots att fenomenet ollning definitivt tillhör kategorin ”sådant som jag önskar att jag aldrig hade fått reda på” menar jag ändå att jag genom att berätta bidrar till någon sorts ordning och rättvisa i livet. Man kunde tänka sig att männen skulle bli generade när deras hemlighet avslöjas för oss kvinnor men det är inte min erfarenhet. De är, även som vuxna, barnsligt förtjusta över att få berätta om sina otäcka eskapader.
Om det nu enbart hade varit pojkstreck, så kunde vi kvinnor kanske känna oss ganska lugna – i alla fall vi som har passerat femton år. Men det är nu det blir riktigt tramsigt, förstår ni. En del pojkar växer inte upp utan fortsätter med dessa barnsligheter även i vuxen ålder.
Beviset för det är en av vännerna som under en herrmiddag han arrangerade hade ollat en hel Chili con carne. När middagen var avslutad reste sig värden upp och berättade vad han hade gjort och sammanfattade det hela med orden: – Och detta, mina herrar, innebär att ni nu alla har smakat min…
Med det får det vara bra för den här gången. Det kan bli för våldsamt även för den mest luttrade, eller hur? Jag tackar ändå för möjligheten till denna synnerligen tramsiga krönika. Nästa gång ska jag vara mer seriös.
Åsa Scharin