Det finns människor som gör precis allting rätt (eller i alla fall vill låta påskina att de gör det). Och så finns det de där som struntar fullkomligt i konventionerna och gör lite som de själva vill. På Bromma flygplats stötte vi nyligen på ett härligt par från Östersund, som definitivt hör till den senare gruppen.
Vi satt och läste, drack Ramlösa och väntade på flyget som skulle ta oss till Kristianstad när två personer ”kraschade ner” vid vårt bord i baren. Inledningsvis blev det lite stökigt tyckte jag, som ville koncentrera mig på min bok. Det snubblades runt och bullrades med resväskor och paret dividerade inte bara om vad de skulle ha från baren utan också om vem av dem som skulle betala. Märk väl, på det positiva sättet, typ ”varför ska du nödvändigtvis betala, det kan väl lika gärna jag göra”.
Efter några minuters trasslande satt de i alla fall där med varsitt glas – han med en öl, hon med ett glas rosévin. Jag tittade besviket på min plastflaska med vatten och tänkte ”vad nu – är det ändå inte JAG som borde vara den som dricker rosévin på den här flygplatsen?”. Det kändes nästan som att jag hade blivit bestulen på något som tillhörde mig…
När man sitter så där vid samma bord kan man ju inte undgå att höra vad de andra säger och det blev ganska snart alldeles uppenbart att vi delade samma intressen – de pratade livligt om resor de gjort, vingårdar de besökt och tv-serier som de följde. Just denna dag var de synnerligen irriterade över att någon hockeymatch gjorde så att deckarserien ”Vera” tvingats flyttas till nästa söndag.
Då kände vi att vi faktiskt behövde lägga oss i konversationen. ”Vera” är nämligen en av höjdpunkterna på SVT just nu och en perfekt avslutning på en händelserik helg. Det ena gav det andra, vi fick massor av tips på andra bra tv-serier, förslag på spännande resmål i Europa och så småningom började vi närma oss varandra genom att ta reda på var vi bodde någonstans.
Mannen och kvinnan var bosatta i Östersund. Det var också dit de var på väg tillbaka till efter en helg i Stockholm.
Pojkvännen, som är påläst på det mesta, erinrade sig vattenkrisen i Östersund för drygt ett år sedan, som berodde på någon vattenförorening. Massor av människor blev sjuka och vi fick berättat för oss att många fortfarande inte har blivit helt återställda.
– Själv skulle jag aldrig i livet få för mig att dricka vatten från kranen, förklarade kvinnan för mig. Jag tittade på henne en stund medan jag försökte föreställa mig hur man skulle hantera detta på bästa sätt? Jag vet ju att man i England alltid filtrerar vattnet från kranen innan man dricker det och såg för mig att man nu tvingades hantera det på något liknande sätt i Östersund, vilket jag också förhörde mig om. – Näe, sa kvinnan, det där har jag aldrig brytt mig om. Jag dricker inte vatten överhuvudtaget, det finns ju vin!
När vi kom hem till Kristianstad några timmar senare och jag skulle börja duka upp för middagen fick jag syn på servetten, som vår gode vän och granne, Nikolas Larsson, sprang över till mig med för några veckor sedan – var han hade fått den ifrån har jag ingen aning om. – Jag tänkte på dig när jag såg den, förklarade Nikolas, så jag var tvungen att ta med den och ge den till dig. På servetten står det: ”Save water and drink Champagne”.
Vi hade ju lite dåligt med vatten här hemma förra sommaren kom jag precis på. Så var och en får väl dra sitt strå till stacken. Alla sätt är bra utom de dåliga…
Åsa Scharin