Vad vet man om det ufo som iakttogs vid Everöd 1990 och som väckte stor uppmärksamhet i landets medier? Förresten, vad är ett ufo och hur såg Everöds-ufot ut? (Åke).
Människors upplevelser av oförklarliga fenomen på himlavalvet fick på 1950-taliet det amerikanska försvaret att börja benämna dem Unidentified Flying Object (UFO), på svenska: ufo. Det är alltså inte detsamma som flygande tefat, utan ett objekt som inte har kunnat ges en naturlig förklaring.
I begreppet ufo lägger dagens ufo-organisationer in att det som rapporterats måste ha undersökts på ett sådant sätt att alla tänkbara förklaringar ska kunna avföras. I praktiken innebär det att den som undersöker en rapport om ett ufo måste ha kunnat avfärda flygtrafik, astronomiska och meteorologiska fenomen samt när det gäller bilder effekter som uppstår i kameran eller fusk. Därtill måste undersökaren själv besitta kunskap om och insikt i psykologi och mänsklig varseblivning då det bakom varje enskild observation finns en vanlig människa med alla de brister som en människa normalt besitter.
Från slutet av 1940-talet och ett par årtionden framåt fanns det speciella handläggare inom försvarsstaben som undersökte inkomna ufo-rapporter. I dag hanteras det av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), som tar hand om det som har militärt intresse. Övriga skickas till den seriösa Riksorganisationen UFO-Sverige, som i de allra, allra flesta fall finner en naturlig förklaring efter att undersökt ufo-rapporterna.
Men det gäller inte händelsen tisdagen den 31 juli 1990 vid Everöd. Ett yngre par är då vid fyratiden på morgonen, med ett nyfött barn som plötsligt insjuknat, på väg i bil till Centralsjukhuset i Kristianstad. De kör på nuvarande riksväg 19 från Degeberga när mannen, i närheten av dåvarande järnvägsövergången strax söder om Everöd, noterar ett oförklarligt starkt sken en bit väster om vägen. Det stannar till och upptäcker ett föremål på åkern ungefär 100 meter från bilen. Enligt paret är det väldigt stort, liknar en tillplattad halvcirkel med två lampor upptill där den ena lyser grönt, den andra gult, men sistnämnda var inte blixtrande eller blinkande, utan som man häller gul olja i en glasburk.
Under lamporna följer ett något mindre och smalt mörkare parti. Därefter ett något större upplyst parti, likt en cockpit varifrån det sken. Men skenet såg inte ut att komma igenom ett renodlat fönster, utan mer som ett frostat badrumsfönster som man inte kan se in i. Därunder följer ännu ett mörkt parti, vilket utgör resterande nedre och klart största delen av föremålet. Det lyser och skiner som sagt från nämnda delar av föremålet, men marken omkring ligger i mörker. Inga ljud hörs. De två ögonvittnena jämför storleken på föremålet med två bilar på längden.
På vägen hem från sjukhuset förmiddagen efter passerar de åter platsen och upptäcker ett pumphus med en illröd lampa på gaveln. Men det tefatsliknande föremålets lampor hade lyst i andra färger, dessutom befunnit sig 15-20 meter därifrån ute i sädesfältet. Paret noterar även en stor cirkel där säden vikts ner som om något kommit uppifrån och tryckt ner den, men i kanten av cirkeln står säden som vanligt. De frågar sig om det kunde ha varit en skördetröska, men då säden fortfarande inte var slagen faller tanken.
Händelsen uppmärksammas stort i medierna: I TV och radio, lokal- och rikstidningar, veckopressen samt sedermera också i bokform genom Dagen Nyheter-journalisten Clas Svahns: UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar (2014). Försvarsmakten tog sin an händelsen vid Everöd. De uppgav att i nio av tio fall finner de en naturlig förklaring efter att ha undersökt händelsen. Men det gjordes inte i det här fallet!
När Riksorganisationen UFO-Sverige året efter händelsen hos försvarsstaben begär att få del av deras Everödsrapport, får de överraskande svaret att den är hemligstämplad. Det sker endast om en ufo-händelse bedöms som ett möjligt hot mot rikets säkerhet eller att förhållandet till främmande makt kan skadas.
En tid senare förklarar militären att hemligstämpeln varit ett missförstånd och UFO-Sverige får tillgång till rapporten. I den står att läsa att paret ute på sädesfältet sett något som kan liknas vid ett landat 10-15 meter stort tefat med kupol med ”två `glödande lampor´ vid toppen och en cockpit därunder” samt att ”grödan var nedtryckt på ett cirkulärt område, cirka 10 meter”.
På förfrågan från för UFO-Sverige gör ögonvittnena 1991 varsin teckning av vad de såg vid pumpstationen vid Everöd. Teckningarna visar sig vara i hög grad samstämmiga (till denna text publicerade illustrationen utgår bland annat från dessa två teckningar).
När UFO-Sverige undersökt händelsen anser fem av sju personer i bedömningsgruppen att den ska betecknas som en ufo-observation, det vill säga att de inte funnit någon naturlig förklaring till fenomenet, vilket är mycket ovanligt i sammanhanget.
Så frågan kvarstår: Vad var det paret såg utanför Everöd 1990?
Bo Lindvall skriver att på de flesta gamla kartor placeras Villands härad i Skåne men på andra kartor i Blekinge och undrar om jag kan hjälpa till att bena upp denna rörighet?
Jag ska göra ett gott försök, men det är långt ifrån enkelt då det i de flesta fall saknas källor, framför allt avseende tidsperioderna för häraders flytt över landskapsgränser.
Lindvall hänvisar bland annat till boken med den besynnerliga tyska titeln: Kurze Beschreibung Von Der Haubtfestungs CHRISTIANSTAD in Blekingen. Författaren är okänd, men man vet att skriften utgavs av bokhandlaren Daniel Paulli 1676 under Skånska kriget. Visst kan det tyckas förvånande att den tyska titeln placerar Kristianstad i Blekinge, men det beror på att dåvarande landskapsgräns vid bokens publicering var en annan än i dag. Villands härad har under perioder hört till Blekinge och därmed ansåg en del att även staden Kristianstad måste tillhörde Blekinge, andra menade att staden som eget län stannade kvar under landskapet Skåne. (Ett eget län var å andra sidan också Villands härad före Kristianstads tillkomst).
Under exakt vilka år Villands härad tillhörde Blekinge går inte att utröna då källorna framhärdar med sin stumhet. Men generellt kan noteras att genom århundraden har det inte varit ovanligt alls att socknar skiftat härader och härader skiftat landskap och att härader ibland också utsågs till egna län. Det innebar att det då och då kunde bli riktigt rörigt vid gränsdragningar om häradstillhörighet. Ett gott bevis på det är en gränskarta från 1794 där man ger upp försöken att dra häradsgränser för en del socknar, som hoppat mellan Villands härad och Listers härad, då ägorna, skriver man, ”ligga korss om hvarannan belägna”. Samma kan noteras på storskifteskartan 1806 som rör ett par gränssocknar mellan Villands och Lister.
En stor ändring av Villands härads utsträckning skedde 1639 då Jämshögs socken med Kyrkhult överfördes till Listers härad i Blekinge och 1890 då även Valje och delar av Ynde i Sölvesborgs socken överfördes till blekingska Listers härad. I 1874 års jordebok omfattade Villands härad 18 socknar. Därefter har tre socknar lagts ner (Elleköpinge, Åraslöv och Råbelöv). I dag omfattas häradet 15 socknar, 12 inom Kristianstads kommun och tre i Bromölla kommun.
Ett utmärkt exempel på rörigheten med ständiga gränsjusteringar är den lilla byn Yngsjö, som genom historien omväxlande tillhört såväl Gärds- som Villands härad och vid något tillfälle båda samtidigt. Om Yngsjös komplicerade häradstillhörighet kan följande beläggas i källor:
År 1615 införlivades Gärds härad med Åhus län som i sin tur 1617, i samband med Åhus förlorade stadsprivilegier, ersätts med Kristianstads län. Kung Christian IV, staden Kristianstads grundare, kompenserar det drabbade Åhus genom att året efter, 1618, införliva Elleköpinge församling i Åhus församling. Det förde med sig en egenartad geografisk konstruktion där Yngsjö (som tillhört Elleköpinge församling) och flera andra byar införlivades i kyrkligt hänseende med Åhus församling och därmed i Villands härad.
Men i administrativt borgerligt hänseende hörde Yngsjö fortfarande till Gärds härad eftersom häradsgränsen följde Helgeåns dåvarande sträckning (inte förrän drygt 150 år senare, 1775, bröts det nya utloppet i havet som idag utgörs av Gropahålet). Häradet utgjorde en regional enhet inom den kyrkliga förvaltningsapparaten, men var också distriktsindelning för kunglig förvaltning och uppbörd. Redan i kungliga privilegiebrev för Lunds domkyrka från Knut år 1085 och Erik Emune år 1135 anges Yngsjö tillhöra Gärds härad. Byborna i Yngsjö valde exempelvis sin riksdagsman till bondeståndet inom Gärds härad ända fram till den nya representationsformens genomförande 1865.
Ännu 1882 räknades också Yngsjö med Äspet till Gärds tingslag. I judiciell mening hörde Yngsjö till Gärds härad fram till årsskiftet 1886/87 då byn överfördes till Villands härads tingslag. I lantmäterihandlingar tillhörde Yngsjö Gärds härad fram till 1888.
Kenth Olsson