För ett par veckor sedan gjorde jag mitt allra första inköp online på ICA Maxi i Kristianstad. Detta efter flera års (!) påstötningar från Maxi’s onlineansvarie, Alex. Han har verkligen försökt få mig att prova detta. Stöttat mig när vi pratat om det och sagt att jag absolut kommer att klara av det, att det är så lätt och smidigt. Så till slut gjorde jag ett försök.
Allt började rätt så bra. Jag lyckade hitta in i ”shoppen” och tog sats. Sedan blev det jättejobbigt. Det tog säkert tio minuter innan jag insåg hur alla varor var kategoriserade och jag ägnade därför massor av tid på att skrolla ned, ned, ned bland mejerivarorna för att hitta min yoghurt – himmel så många mejeriprodukter det finns: smör, mjölk, margarin, ost, grädde, keso – hjälp!
Till slut fick jag i alla fall kläm på det och förstod att det fanns underavdelningar man kunde söka bland. Typ ”yoghurt”. Nu började det gå mycket snabbare och efter en stund hade jag faktiskt lyckats få ihop mina matkassar och klickat på ”betala”. Även den biten gick väldigt smidigt och jag kände mig jättenöjd.
Tills jag skulle skriva in registreringsnumret på min bil. Alltså, vem kan sin bils registreringsnummer??? Inte jag i alla fall. Så jag fick parkera allt tills Pojkvännen kommit hem. Med bilen. Så. In med registreringsnumret. Och sedan kom mailet med bekräftelse och kvitto. Först tänkte jag inte så mycket på det men av någon anledning klickade jag upp mailet för att se vad jag hade handlat. Döm om min oerhörda förvåning när jag såg säkert tio varor som jag absolut inte hade köpt!
Jag ringde till ICA Maxi och fick tag på Alex. Snäll som han är sa han bara försiktigt att jag nog hade lyckats trycka på några knappar av misstag men att han omedelbart skulle ta bort de varor jag inte ville ha. Tyvärr avslutade jag samtalet med Alex då. För sedan fortsatte jag att läsa på mitt kvitto och såg att jag skulle få ett sms när mina varor var färdiga för leverans påföljande dag. Och jag fattade absolut inte alls vad jag skulle göra.
Jag fick alltså ringa upp Alex igen, som tålmodigt förklarade hur det funkade. ”Det där kommer du att fixa hur lätt som helst”, sa han glatt. Jag har faktiskt sett hur det går till ute på parkeringen, när jag är på ICA Maxi och det ser ju ärligt talat inte så svårt ut. Man parkerar sin bil och ut kommer en glad Maxi-medarbetare med en massa kassar som de hjälper till att lyfta in i bagaget. Jo visst…
Dagen därpå fick jag ett sms där det stod att mina varor var färdiga för leverans. Jag skulle bara klicka på sms:et och åka dit och hämta kassarna! Blixtsnabbt klickade jag och sedan kom jag på det – det där skulle jag ju inte ha gjort förrän jag verkligen var på parkeringen! I panik fick jag ringa Maxi. För tredje gången.
Det samtalet slapp stackars Alex ta, istället var det en jättegullig tjej som svarade. Jag förklarade att jag hade råkat agera för tidigt och slängde mig sedan i bilen. Några minuter senare var jag på plats. Men var skulle jag parkera bilen? Alla platserna, som är till för online-kunderna, var upptagna och jag stod liksom i vägen också, så ingen kom varken framåt eller bakåt. Suck.
Till slut hade jag mina kassar och kunde köra hem. Men det kändes faktiskt ganska ledsamt. Jag älskar nämligen ICA Maxi. Det är så otroligt kul att gå omkring där, låta sig inspireras av allt – hitta nya produkter man inte provat innan, stå och prata lite med personalen, utbyta recept med Jocke i fiskdisken, skratta ihop med de trevliga tjejerna i kassorna. För att inte tala om alla bekanta man träffar!
Det finns helt enkelt inget bättre sätt att mingla på.
Åsa Scharin