Vilken höst vi har haft! Det var långt in i november innan jag behövde plocka fram en jacka. Och vilken tur var inte det..! Hade det varit kallare så hade detta underbara lilla möte aldrig ägt rum: Jag var på väg hem från stan och passerade precis Tingsrätten i min collegetröja med en gul, gigantisk Smiley-gubbe mitt på bröstet. I full fart möter jag en man som spricker upp i ett stort leende och säger: – Vilken underbar tröja! Helt underbar! Man blir ju bara så glad!
Detta möte varade i max 10 sekunder men jag tror att både han och jag tänkte på det mycket längre än så. Det är faktiskt riktigt häftigt för under ganska lång tid nu har jag observerat hur mycket man ”får” när man ”ger”. Så här: Jag hade på mig en tröja som gjorde den här mannen glad. När han blev glad och berättade det för mig, så gjorde han mig glad. Jag gav – han gav – jag fick och han fick. Lätt som en plätt, eller hur!
Jag har två goda vänner, som tidigare i år upplevde att deras relation hade kört fast. De hade liksom inte lika roligt tillsammans som de haft tidigare. Min enda fråga var: ”älskar ni fortfarande varandra?” Det svarade båda snabbt att de verkligen gjorde. Jag log lättad och berättade för dem att jag då skulle ge dem ett verktyg som garanterat skulle fixa problemet.
För några veckor sedan träffades vi och åt middag på Bara Vin o Bistro. Jag frågade hur det gick med allt och de bekräftade att jag hade haft rätt – problemet var löst! Och anledningen till att jag skriver om detta här är att de bad mig göra det. – Du måste ge andra människor samma chans som du gav oss, sa de.
Nu är ni allt bra nyfikna, va? Vad var det för ”mirakelkur” jag gav mina vänner? Det är så löjligt enkelt att jag nästan skäms, men sanningen är att det funkar till hundra procent om man uppfyller dessa två kriterier: 1. Båda måste fortfarande älska varandra och vilja vara tillsammans. 2. Båda två (!) måste göra det jag nu avslöjar:
Säg till varandra sisådär en 10-12 gånger per daq att ni älskar den andra. Varje dag. Varenda dag. Året om. Utan uppehåll. Se din partner i ögonen. Krama honom/henne och säg: ”Jag älskar dig”. Och sedan ska du få svaret: ”Jag älskar dig också”. Klappat och klart! Mina vänner hälsar till er alla och säger att detta har förändrat deras liv och relation.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag älskar Kristianstads Badrike. Egentligen vet jag inte vad jag älskar mest. Är det simningen och vår fantastiske simlärare Hans, relaxen med alla bastuar och bassänger eller är det hela personalen, som är helt underbar?
Häromveckan satt jag i utomhusbassängen uppe på taket (på relaxavdelningen) och började prata med ett danskt par från Köpenhamn. De var fullkomligt överväldigade och tyckte att allt var fantastiskt. Mannen sa: – Det skulle ju faktiskt vara värt att flytta till Kristianstad bara för Badrikets skull… Fantastiskt, eller hur?
Nu finns det ju också en massa andra anledningar till att Kristianstad är en härlig stad att bo i. Bland annat händer det så mycket hela tiden – Hasse Kvinnaböske Andersson, Henrik Schyffert, Batra/Glans, Wine & Dine på Borgmästargården, Champagneprovning på Bara Vin o Bistro, härliga möten på Bar-B-Ko och – inte att förglömma – en pianokonsert av Mozart i Helige Trefaldighets kyrkan en skön söndagseftermiddag.
Det var faktiskt helt knökfullt i kyrkan och konserten var fantastisk. Efter ungefär en timme meddelades det att det skulle bli en paus på tio minuter. Vi reste oss ur kyrkbänken och blev ståendes. Vad skulle vi hitta på nu? De förlösande orden kom ur min sambos mun när han ställde frågan: – Var är baren…?
Ja, VAR ÄR BAREN i Heliga Trefaldighetskyrkan? Något för kyrkorådet att ta upp på nästa möte, kanske…?
Åsa Scharin