Vad är det för speciellt med Blåherremölla i Maglehem?
Blåherremölla, ljuvligt inbäddad i Julebodaåns grönskande dalgång i Maglehem, är unikt på flera sätt. Den gamla kvarnen har sannolikt en gång utgjort centrum i en gammal handelsplats med anor ner i medeltiden. Den smala grusvägen ner till bäckenravinen har förmodligen också varit densamma genom tiderna. Likaså det rogivande bruset och jämna porlet från det kristallklara vattnet i den slingrande Julebodaån, där laxen under århundraden i rika mängder sökte sig uppför fallet bakom kvarnen för att leka. Åns vatten utgör för övrigt även gräns mellan Gärds och Albo härader.
Såväl kvarnen som den lilla kvarnbyn ägdes en gång av den danske kungen och Kristianstadsgrundaren, Christian IV. År 1621 överlät han den till en av sina adelsmän, den sanslöst förmögne Jakob Beck, mot att denne gav kungen sitt stora gods på Själland. Utöver lilla Blåherremölla fick Beck gods, slott och flera socknar i Skåne, bland andra S:t Olof, Vitaby och Ravlunda, samt fiskelägena Baskemölla, Vik, Kivik och Knäbäck.
Efter adelsmannen död splittrades ägorna på olika arvingar. Efter olika transaktioner kom kvarnen sedan i den mångomtalade Christina Pipers ägo och ända fram till 1944 låg kvarnen under Christinehofs god. Detta år maldes den sista säcken mjöl i kvarnen, som därefter förde en stillsam och tynande tillvaro. Byggnaderna förföll så sakteliga. Med varsam hand togs den sedermera omhand av Gärds Härads hembygdsförening, men såldes sedan och är i dag i privat ägo.
Den grönskande dalgångens namn är gåtfullt och omtvistat. I den romantiska folktraditionen lever ännu olika förklaringar – två varianter dominerar – till namnet Blåherremölla. Den ena varianten uppger att det var en mycket rik och högt uppsatt adelsman, “med blått blod i sina ådror”, som skall ha gett upphov till namnet. Han hade orättfärdigt kastats i fängelse, men lyckats fly och efter långa irrfärder omhändertagits av folket i kvarnbyn och hållits gömd i kvarnen. Efter lång tid lämnade den blåblodige herremannen sitt gömställe, blev dock igenkänd av sina fiender och bortförd till okänt öde, men fick ge namn åt sitt gömställe.
Den andra förklaringen har sin uppkomst i att heden ovanför dalgången förr utgjorde häckningsplats för hägrar. Här anordnades till och med organiserade hägerjakter. Så sent som på trettiotalet, då det ännu rådde liv och rörelse i den lilla kvarnbyn, berättas om hur man tidigt om morgonen kunde se hundratals hägrar spatsera på de doftande hedmarkerna – i folkmun kallad hägerrummen – som var täckta av revegräs, blommande timjan, timotej, blåklockor, harsyra och oräkneliga rödblommande örter.
Den gamla beteckningen för häger var “blåhäre”. Det blev ”möllan där blåhärarna häckade”, som med tiden formade namnet Blåherremölla åt den grönskande dalgången, vars rika vårflora domineras av den rabarberbladsliknande Pestskråpen, som trivs ypperligt invid Julebodaåns fuktighet. Pestskråpen, vars blad är större än någon annan vildväxande svensk växt, är en medicinalväxt som munkarna införde på 1300-talet som botemedel mot den fruktade pesten, därav namnet. (I en läkarbok från 1500-talet uppges att den dessutom är starkt svettdrivande om den intas tillsammans med vin).
Dalsänkans skyddade läge ger ett milt och behagligt klimat, där många växter trivs om våren och sommaren. Något uppströms från kvarnen möter den rika lundens färgsprakande arter som blåsippor, gulsippor och vitsippor. På åns sydsida lyser marken gul av mängder av vårlökar. I de närliggande hassellundarna dominerar den vitlöksdoftande Ramslöken, som med sina blanka gröna blad och snövita blommor bildar ett gnistrande grönvitt täcke. Längs åkanten samsas murgrönan om utrymmet med strutsbräken och foderbräken, innan den lyfter från marken och klättrar uppför avenbokskogens kraftiga stammar och slingrar sig vidare ut på grenverken.
Även insekter trivs i Blåherremölla. Under en inventering 2019 fann man här flera intressanta svampsorter. Året efter hittades en mängd intressanta insekter. När man granskat en del av dessa närmare upptäckte man flera sensationella fynd. Mest uppseendeväckande var fyndet av vapenflugan Oxycera morrisii, som aldrig tidigare påträffats i Sverige. Samtidigt gjordes även det första fyndet i Skåne av den sällsynta styltflugan Argyra loewi. Därtill hittades den sällsynta och rödlistade gördelrovflugan, som är stor som en humla.
Blåherremölla, med sin kvarn och de handfull små korsvirkeshusen med vasstak, är en grönskande och rik oas av sällan skådat slag. Platsen är unik på mer än ett sätt!
Här några frågor som berör Östra Vrams historia. När fick man sin första skola? När startades bränneriet och när lades det ner? När fick byn gatubelysning?
Den första skolan var ambullerande (skiftade mellan byarna) och startade redan 1817. Fem år senare fick man sin första godkända skolmästare, men något skolhus fanns inte utan läraren fick flytta från gård till gård. Först några år senare byggdes det första skolhuset.
Bränneriet bildades i februari 1889 och efter kampanjen 1966-67 lades bränneriet ner. Det var år 1950 som beslutet togs om gatubelysning inom Östra Vrams tätbebyggelse. Den årliga underhålls- och energikostnaden beräknades till 600 kronor.
Var det Wendes artilleriregemente som hade hand om bastionen Konungen?
Bastionen Konungen kom till vid Kristianstads födelse 1614, då norra Europas modernaste stad, utformad strikt rektangulär och omsluten av tio bastioner. En av dem var Bastionen Konungen, belägen nordost om dagens korsning Östra Boulevarden – Norra Kaserngatan.
År 1847 upphörde Kristianstad att vara fästning, vallarna revs och huvuddelen av kanalerna fylldes igen. Genom ett särskilt beslut 1857 räddades delar av den norra fronten och dess utanverk inklusive Bastionen Konungen i fästningens nordöstra del. Bastionen Konungen betjänades av Wendes i 53 år men wendister nyttjade bastionområdet i 152 år.
På initiativ av tidigare stadskulturchefen Sune Friström kom Bastion Konungen att på nytt byggas upp utifrån de bevarade ritningarna från 1767, då bastionen var bestyckad med 13 kanoner och haubitzar.
Arbetet skedde i regi av Kristianstads kommun med stadskulturförvaltningen som ledande och ett massivt frivilligt engagemang. Men utan Sune Friströms helhjärtade engagemang och kreativitet hade det inte blivit någon restaurering. Invigningen av den återskapade Bastion Konungen skedde under högtidliga former vid Wendes 200-årsjubileum i maj 1994.
Vilken är den största brandskatt som Kristianstad fått betala till fienden?
Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava 1709 togs tillfället i akt och i januari 1710 marscherade 600 danska soldater in i ett militärt förfallet Kristianstad. Under en månad hölls staden ockuperad och köpmännen, som fick stå för fiendens mat, logi och förlustelser, utarmades. Vid danskarnas avtåg tvingades köpmännen därtill betala en enorm summa i brandskatt, annars skulle staden brännas.
De fick inte ihop hela beloppet, vilket fick till följd att ockupanterna tog med sig åtta av de främsta köpmännen som gisslan. En av dem dog i fångenskap. Resterande lösensumma lånades upp och de övriga släpptes. Det tog köpmännen närmare 50 år att betala av låneskulden. Översatt till nutid; som om drygt 100 av dagens mest framgångsrika köpmän i Kristianstad förts bort till främmande land och resterande skuldsatt sig i närmare ett halvt århundrade för att få dem tillbaka.
Coronapandemin har liknats vid Spanska sjukan för 100 år sedan. Hur drabbades Kristianstad av den?
Sommaren 1918 når världshärjaren Spanska sjukan Allön. Innan året var slut hade fler än 1000 personer insjuknat och ett 40-tal dött. Alla möten på Allön som medförde folksamlingar förbjöds. Teatern, stadens biografer, caféer, dansbanor och föreläsningar stängde ner. Farsoten återkom 1919 och 1920. Av stadsförsamlingens begravningslängd framgår att totalt anmäldes närmare 3000 fall av spanska sjukan, varav minst 70 personer dog i epidemin. Inberäknas omgivande trakt får dödssiffran flerdubblas.
Allön har därefter drabbats av Asiaten 1957, Hongkong-influensan 1968-70, Ryska snuvan 1977, Svininfluensan 2009 och från 2020 den ännu pågående coronapandemin.
Kenth Olsson