Vilken sommar! För mig har den varit fylld med bad, sol, regn, vänner, böcker och viktiga samtal. Flera veckor har jag gått och funderat på om jag någonsin varit med om en finare sommar och för ett par dagar sedan konstaterade jag att, nej, det har jag aldrig. Detta har varit den bästa sommaren i mitt liv. För första gången någonsin har jag kunnat koppla av och inte känna stress över någonting. Tagit dagen som den kommer.
Vi har inte varit längre ifrån vårt hem än max en knapp timme med bil. Sverige är fantastiskt. Och det är Kristianstad också. Ni som följer mina krönikor vet att jag aldrig har bott i en roligare och finare stad än Kristianstad. Och mycket handlar självklart om alla härliga människor som finns runt omkring mig.
Det händer liksom roliga saker hela tiden. Häromdagen var jag inne i den eminenta lilla butiken Symaskinshuset i stan. När jag stod där och fick hjälp av den trevliga expediten hör jag plötsligt en välkänd röst inifrån hörnet. Det var allas vår Josef, Sveriges mest kända skräddare. Han tog ju hand om och opererade vår lille King, dörrstoppen från Toronto, vars mage hade spruckit när en dörr slog igen på honom.
Detta har jag skrivit om här och nu berättade Josef glatt att han numera, förutom att vara en eminent skräddare, även får agera ”kirurg” för andra små gosedjur. Det fullkomligt väller in folk på hans skrädderi efter att ha läst om honom här i KristianstadsJournalen. Med sig har de sina barns söndertrasade små ögonstenar. Josef känner sig väldigt hedrad och stolt över att ha kunnat lägga till kirurg till sin meritlista.
Om det är något jag har lärt mig här i livet så är det att ingenting blir roligare än man gör det till. Därför kunde jag ju inte hålla tyst häromdagen när jag stod i kassakön på Systembolaget i Åhus. Före mig var en ung kille som fick visa legitimation. Uppenbarligen hade han fyllt 20 år för allt gick bra och sedan var det min tur. ”Jag är ledsen”, sa jag uppriktigt till expediten, ”men jag har faktiskt glömt mitt leg idag”. Hon tittade bistert på mig och svarade: ”OK, det får gå för idag, men gör inte om det!”
Jag skrattade hela vägen till parkeringen och ja, faktiskt skrattar jag fortfarande när jag tänker på det. För killen som hade fått visa leg hörde ju också konversationen och bidrog till att göra allt ännu roligare när han stod och packade ner sina flaskor och sa till mig: ”Detta är ju ren diskriminering – varför slipper DU visa leg?”
Just sådana här små, vardagliga skojigheter är fantastiska, tycker jag, och de kan verkligen göra en hel dag extra rolig. För flera år sedan stod jag i kassakön på ICA Maxi när jag plötsligt känner hur någon kommer fram till mig bakifrån och knäar mig i knävecken. Det första jag tänkte var så klart: ”Jisses, när var senaste gången jag blev knäad???” Alltså, sådant gör man ju bara inte längre.
Ännu roligare blev det ju när jag vände mig om och såg att det var ägaren själv, Linda, som hade gjort det. Vi skrattade glatt båda två och detta är något som hon verkligen har fått ”äta upp” under åren som gått. Jag har berättat det för massor av människor, tror även att jag har skrivit om det här.
Så döm om min totala förtjusning när jag nyligen gled omkring inne på MAXI och fick syn på Linda ståendes vid läsken, pratandes med en av de anställda, med ryggen mot mig… Nu, tänkte jag, ska jag äntligen få min hämnd! Jag gled försiktigt fram mot henne, fick ögonkontakt med killen hon pratade med och DÄR SATT DEN! Jag knäade henne, hon skrek i panik, vände sig om, fick syn på mig och sedan bröt vi alla tre ihop i gapskratt. Jag fick stå och ”badda” henne i flera minuter medan tårarna rann på oss båda. Sååå, sååå otroligt kul!
Så. Med detta berättat tänker jag nu öppna min nyinköpta bok, ”Den lyckligaste mannen på jorden”. Den handlar om en judisk man som satt i förintelseläger i Tyskland i sju år, var den ende i hela sin familj som överlevde och flyttade till Australien efter kriget. Han bestämde sig för att bli världens lyckligaste man och nu ska jag ta reda på hur han bar sig åt.
Åsa Scharin