Pojkvännen och jag är på Heathrow för att flyga hem från London. Eftersom jag älskar böcker vill jag så klart ta en liten sväng inom bokhandeln innan vi sticker till loungen för lite lunch. Rakt framför ögonen fastnar jag för boken ”Rules of life – för ett bättre, lyckligare och mer framgångsrikt liv”. Jag tänker: ”Hmm, borde jag köpa den”? Sedan tänker jag: ”Nej, varför ska jag göra det – jag kan ju redan det där”.
Pojkvännen dyker upp bakom mig, ser att jag står och tvekar och säger: – Kul bok, det där kan du ju redan. Det avgör saken och jag vänder mig om och går för att leta upp lite andra böcker istället. Men när vi kommer till kassan blir jag tveksam igen. Jag kan liksom inte släppa den där boken trots allt och frågar Pojkvännen om jag ändå borde köpa den. Han tittar förvånat på mig och utbrister: – Det är väl klart att du ska köpa den så att du får bekräftat att du har rätt!
Det är absolut något som drar och jag är därför trots allt ganska förväntansfull, när jag några kvällar senare börjar läsa. Visst är det en fantastisk känsla att få bekräftelse på att man gör rätt? Så kändes det under flera kapitel. Check på den och check på den och check på den. Jag somnade väldigt tillfreds med mig själv under många kvällar.
Bland annat påstår författaren Richard Templar att man ska acceptera sig själv – fullt ut. Acceptera att det som har hänt har hänt, att vara snäll mot sig själv i alla lägen och situationer, att inte låta sig styras av vad andra tycker och acceptera att livet är en pizza. Med det senare menar han att man kanske inte gillar alla ingredienserna på pizzan men att man får hacka i sig det. Antingen äter man allt i alla fall eller så plockar man bort det man inte vill ha. Man kan inte gå omkring och gnälla.
Men ju mer jag läste desto otåligare blev jag. Det måste finnas något mer här. Jag hade ju haft en bestämd känsla av att boken skulle innehålla något som var viktigt. Och så plötsligt en kväll så ser jag det. Författaren berättar att han för några år sedan samtalat med en person som hade utvecklat en teori om livet. Personen menade att oavsett om man är troende eller inte så finns det – i bästa fall – bara en sak som man kan ta med sig när man dör. Sin själ.
Det är en svindlande, fantastisk tanke och jag undrar varför jag aldrig har tänkt på det själv. Med detta konstaterande finns det bara en sak man borde ägna sig åt att utveckla under livet och det är just själen, eller jaget – hur man nu väljer att uttrycka det. Annorlunda uttryckt – det finns ingen tid att förlora när det handlar om att få ett så härligt, roligt, spännande och intressant liv som överhuvudtaget möjligt!
Med detta konstaterat och klart tänker jag nu börja fundera på vad vi ska laga för gott till middag ikväll, tända massor av stearinljus, kolla om det finns någon intressant dokumentär eller en bra film att titta på efteråt tillsammans med ett litet glas gott vin. Och kanske en chokladbit. Under tiden som vi lagar middagen ska jag ägna mig åt livliga och spännande samtal med Pojkvännen och avsluta dagen med en riktigt, riktigt bra bok i min egen varma, sköna och mjuka säng.
När jag släcker lampan kommer jag – som alltid – att tacka min lyckliga stjärna för att jag har möjligheten att leva mitt liv så här. Men här är grejen: Allt börjar med att bestämma sig för att man är värd ett bra liv. Att med självklarhet unna sig vardagsnjutning. Så mår vi bra i själen och vem vet, kanske får vi med oss den till en annan plats en dag? Då ska vi se till att det är en riktigt, riktigt glad och underbar själ som får följa med…
Åsa Scharin