Bild: Edvard Persson träffar Ålakungen i samband med en filminspelning i Åhus hösten 1949. Erik Liljeroth ur boken ”Skåneland – Ett bildverk”
Vad vet du om filmen Pimpernel Svensson från 1950 med bland annat Åhus som inspelningsplats? (Rune Larsson)
Filmen är en komedi, där det förutom svenska även talas tyska och ryska, som mycket fritt bygger på pjäsen The Scarlet Pimpernel (Röda Nejlikan) från 1905. Den blev odödliggjord i en brittisk storfilm 1934 med den engelske skådespelaren Leslie Howard i huvudrollen.
Filmen spelades delvis in i Åhus, där bland annat området kring Helgeåns mynning fick föreställa Stettin (Szczecin) i Polen. Under inspelningsdagarna, som var utspridda mellan oktober och december 1949 samt mars och juni 1950, bodde Edvard Persson på Åhus Gästgifvaregård, där han åt (mycket) och drack (måttligt) i glada vänners lag. Det var för övrigt efter en av filmtagningarna i Åhus som Edvard Persson fotograferades greppande en ål. Fotot togs på en ålkvass utanför Ålexporten, som låg granne med Gästis, tillsammans med Ålakungen Henning Wilhelm Nilsson.
Varför det blev en andra inspelningsperiod våren 1950 berodde på att Europa Film var missnöjda med det första resultatet. Stora partier av det materialet klipptes bort och även berättelsen gavs delvis en annan inriktning, vilket krävde flera kompletteringar. En av de mer tidsbundna repliker som klipptes bort och försvann vid omredigeringen var: ”Vilken hutlöshet att sätta en svensk i koncentrationsläger”.
Den svenska handlingen tar avstamp vid andra världskrigets slut då de befriade folken firar freden. Den något arbetsskygge och sorglöse hemmansägaren och mejerikontrollanten Anders (Pimpernel) Svensson, spelad av Edvard Persson, övertalas, inledningsvis något motvilligt, att ge upp sin lugna tillvaro på landsbygden. Anledningen är att han ska leta efter sin brorson, som under kriget hamnat i tyskt fångläger, vid kapitulationen våren 1945 anslutit till en flyktingvåg och då hamnat i den av sovjetarmén besatta staden Stettin.
Anders Svensson anländer med en liten båt till hamnen Stettin (inspelningsplats är som nämnts Helgeåns mynning i Åhus). Efter många om och men bakom rysk taggtråd lyckas han få med sin brorson hem. Han hyllas av ortsbefolkningen, som döper honom till ”Pimpernel” Svensson. Ett smeknamn han så småningom, när han inser att det inte har med hans forna brännvinspimplande att göra, accepterar som en hederstitel.
Filmen, som varade i 83 minuter (vilket vid denna tid innebar att man fick byta filmrullar sex gånger), hade svensk premiär på biografen Saga i Stockholm den 30 augusti 1950. Av politiska skäl totalförbjöds den av finska filmcensuren. I USA var det premiär den 5 februari 1953 och filmen recenserades dagen därpå ganska hårdhänt i New York Times.
Hur mottogs då filmen i Sverige? Kritiken varierade starkt, från rejält beröm till mer än uselt. En recensent skrev: ”Inte bara en av Edvard Perssons bästa filmer, utan ett av de bästa svenska lustspelen på länge”. En annan ansåg att om man var det ”minsta samvetsöm så ska Pimpernel Svensson räknas som den sista Edvard Persson-filmen”. Han gjorde förvisso ytterligare fem filmer, ”men att kalla dem lustspel skulle vara att begå våld på sanningen”.
Däremot var recensenten i Aftontidningen inte alls övertygad om filmens storhet: ”Upptakten hemma i Skåne är så eländigt amatörmässig att man skäms…”. Än mer skoningslös var Mikael Katz i Expressen: ”Man kan inte bedöma en film som denna på allvar. Den är så amatörmässig, så lallande uddlös, att vanliga bedömningsgrunder blir meningslösa”.
Filmen har visats i svensk TV vid tre tillfällen: 22 juli 1990, 4 oktober 1996 och 5 oktober 1999. Enligt obekräftade uppgifter ska Pimpernel Svensson ha visats på biograf såväl i Kristianstad som i Åhus.
Så vitt jag har kunnat utröna går den inte att köpa någonstans.
Varför kallas staden Kristianstad för Lilla Paris?
Många har försökt ge sig i kast med uppgiften att söka en enda förklaring till varför Kristianstad fick smeknamnet Lilla Paris, men ingen kan väl sägas ha lyckas föra fram fullständiga bevis för namnets uppkomst.
Närmast sanningen har, enligt mig, professor Sven-Anders Söderpalm kommit. Han medger att det att det inte går att finna en allmängiltig förklaring, utan flera plausibla förklaringar till bakgrunden för smeknamnets uppkomst. Första gången smeknamnet Lilla Paris dyker upp i lokal skrift är 1814, då i anknytning till stadens societetsdamers stora förtjusning i lyxiga kläder och prydnader. Andra förklaringar är kopplade till de för städerna Kristianstad och Paris tidstypiska boulevarderna.
När började invånarna i vår trakt att röka tobak i pipa?
Enligt källorna var Peder Kremer, boende på Söndregade i Christianstad och son till gamle Christen guldsmed, den förste piprökaren i vår trakt. Händelsen omnämns i dokument den 13 februari 1626, men av anteckningen framgår att händelsen ägt rum redan i slutet av 1625. Kristianstad var som bekant då danskt, men om vi räknar Skåne till Sverige så blir resultatet att bruket av tobak kan beläggas i Kristianstad tre år tidigare än i övriga Sverige (tidigast belagt är i Uppsala 1629).
När stängde telefonväxeln i Everöd?
Växeln, som startade på 1890-talet, stängdes 1960.
Varifrån kommer det vackert gjutna staket som inramar infarten till Wendesgymnasiet i Åsum?
Det gamla staketet följde med regementet från Södra kasern i Kristianstad då A3 flyttade från centrum till Åsum under 1940-talets första hälft. När A3 flyttade till Hässleholm 1994 blev delar av området gymnasieskola.
Var låg det första Folket hus i Kristianstad?
Det låg ungefär där Föreningsgatan på Östermalm mynnar ut i Götgatan. Denna arbetarrörelsens byggnad blev för övrigt också landets första Folkets hus (även om det de första åren kallades för Föreningarnas hus), när det invigdes den 27 september 1890. Arbetarrörelsen i Malmö hade förvisso startat byggnationen av sitt Folket hus före Kristianstad, men Kristianstad var snabbare att färdigställa och inviga sitt.
När kom det lika obegripliga som idiotiska beslutet om att anlägga en soptipp på de underbara ängarna på Härlöv?
Det formella beslutet att förvandla en del av ängarna i Kristianstads Vattenrike till en soptipp i närheten av stadens centrum togs 1966.
Hur har staden Kristianstads hamn i Åhus utvecklats från begynnelsen?
I samma stund Helgeåns vatten för cirka 4000 år sedan nådde Hanöbukten skapades här skånska ostkustens främsta naturhamn. Redan på 800-talet seglade fartyg från fjärran land in genom Helgeåns mynning och en bit uppströms, där en av Nordens största vikingatida handelsplatser fanns.
Någonstans i detta vatten drabbade ett par hundra år senare också tre nordiska kungar samman med sina flottor. Detta mytomspunna och blodiga vikingaslag, som skall ha gett ”ulvinnan mycket ulvamat”, kan man med spänning läsa om i de isländska medeltidslegenderna.
Vid 1100-talets mitt övergick området vid Helgeåns mynning till kyrkan, som tidigt insåg de gynnsamma förutsättningar som naturhamnen gav. Ett slott och en marknadsplats anlades – det som senare blev staden Åhus. Ärkebiskop Sunesen använde hamnen vid 1200-talets början för ett av sitt beryktade baltiska korståg. Samma gjorde Valdemar Atterdag vid invasionen av Gotland 1361. I fredstider anlände fartyg från Europas alla hörn med tyska Hansan som dominerande handelspartner. Både i krig och fred förblev hamnen hjärtepunkten för det medeltida Åhus med omgivningar.
När Åhus miste stadsprivilegierna 1617 förlorade hamnen i värde, men blev omkring 1700-talets mitt åter ledande i Skåne. Det får sitt slut 1775 då Helgeån bryter ett nytt utlopp. Vattnet i ån sjunker och hamnmynningen slammas igen. Vid 1800-talets mitt rensas hamnen och byggs till. Men först vid den stora utbyggnaden 1895-1898 tar hamnnäringen ordentlig fart igen. Ytterligare upprustningar förekommer på 20- och 30-talen, åtföljt av en ny stor utbyggnad 1960–1963.
Kristianstads kommun har sedan fortsatt modernisera och bygga i hamnen.
Vem var ”hottentotten” Boström från Kristianstad?
I slutet på 1800-talet försågs Tivoliparken med en legitimerad kaj- och kråkjägare. Hans namn var Carl Wilhelm Boström: en excentrisk och ståtlig man i helskägg, tillhörande stadens översta societet, vittberest med många år i Afrika. Det viskades om att hans förmögenhet grundlagts på storviltsjakt och slavhandel.
I 35-årsåldern återkom han till Sverige och bosatte sig efter en tid i centrala Kristianstad. Iförd sin gamla tropikhjälm åkte han ståndsmässig runt i en vagn, dragen av en ponny, och pricksköt kajor och kråkor i parken med samma stora dubbelpipiga bössa som han jagat med i Afrika. Hans safariliknade framfart fick parkflanörerna att kalla honom ”Hotentotten” och föräldrar skrämde sina barn med: ”Är du inte snäll kommer Hotentotten och tar dig”. Carl Wilhelm Boström dog 87 år gammal 1924 och fick sin vila i familjegraven i Åsum.
När började man bygga villor på nuvarande Egna Hem?
Det var 1908 som det bildades en egnahemsförening som började bebygga området nordost om Östermalm, där stadens fängelse och sjukhuset uppförts, med egnahemsvillor. För området Egna Hem fastställdes särskilda föreskrifter 1917. Det blev en egen liten värld för sig, präglad av en känsla av gemenskap som förenade de boende, som anordnades gemensamma fester och andra arrangemang.
Kenth Olsson