Detta fullkomligt osannolika uttalande är i själva verket mitt eget, när jag för ett par veckor sedan exalterat ringde runt till några väninnor. Vem hade för några månader sedan kunnat föreställa sig att detta skulle kunna hända (konstaterade Pojkvännen…)?
Jag har under många år varit med i något som heter ”Kundkraft”. De har för sina medlemmar varje år förhandlat fram det bästa elavtalet och i år blev det något som heter Tibber. Detta elbolag är ett av de få, som levererar el till timpris och med hjälp av deras app kan man enkelt se hur mycket man betalar för elen just nu och en timme framåt.
Priset har varierat mellan 11 öre per kilowatt-timme och ca 800 öre. Helt sjukt, egentligen. Jag kan berätta att när det exempelvis blåser riktigt mycket så är det läge att tvätta eller duscha. En god idé är annars att vänta med tvätten till helgen, när industrin inte använder lika mycket el.
Pojkvännen är fascinerad över mitt nya intresse. Så här kan våra samtal gå till numera: Pojkvännen: – Vad ska vi äta ikväll tycker du, min darling?
Jag: – Låt mig tänka lite, men, oj (!) jag måste kolla elpriset! Jag har ju inte gjort det på flera timmar!!
Onekligen en ny tillvaro… Häromdagen fick vi faktura från C4Energi, som just nu bara levererar själva överföringen av elen till oss. Vi använder alltså deras ledningar för att frakta elen från Tibber (ni ser ju själva vilken expert jag har blivit). För första gången någonsin nagelfor jag fakturan genom att vända på pappret och se specifikationen. Jag har ärligt talat inte ens vetat att det har funnits någon baksida på fakturan. Bara en så’n sak.
Om ni inte har koll, så tar C4Energi 9 öre per kilowatt-timme för att jag ska få använda deras ledningar. Det är ju inte jättemycket, ändå. Men ovanpå det lägger staten 36 öre per kilowatt-timme i skatt!!! Och ovanpå det tar sedan staten 25 procent i moms (!) på hela beloppet! I vårt fall innebär det att av det totala beloppet på 750 kronor är 362 kronor pengar som går till staten – 388 kronor går till C4Energi.
Det är alltså nästan hälften av hela fakturan som ramlar in till staten. Tänk. På. Det.
Och som alla förstår värmer vi inte upp vårt hem med el – då hade ju fakturan haft en nolla till…
Men livet är ju mer än elektricitet. I min förra krönika skrev jag om gråtande män på biografer och jag har fått många, många kommentarer på detta. I ärlighetens namn är det bara män som har kommenterat. De verkar känna en stor lättnad över att höra att de inte är ensamma om att på detta geniala sätt frigöra sina känslor.
Någon sa till och med att han alltid gråter på bio – är det inte så det ska vara, utbrast han. I skydd av mörker och en känslosam film är allt tillåtet. Och om man känner för att gråta över elpriserna så kan ju en biograf funka även för detta syfte…
Åsa Scharin