Bild: Kommunalrådet Pierre Månsson gratulerar Asta Olsson på sin 90-årsdag 2017. Under hennes livstid skedde ett antal historiska omvälvningar och händelser.
Tacksam om du kan redogöra för olika, stora som lokala, omvärldshändelser som en människa, född tidigt under förra århundradet, kunde uppleva under den första halvan av 1900-talet med bland annat två världskrig.
Den första personen jag tänkte på direkt när jag fick frågan till mig, var Nils Elowsson från Kristianstad. Samma år han föddes, 1890, avrättades Yngsjömörderskan Anna Månsdotter genom halshuggning på fängelsegården i Kristianstad. Ännu hade inte den första automobilen funnit vägen till Sverige. Elowsson var 5 år när den första biografföreställningen gavs i landet, skulle hinna bli 20 innan den första flygmaskinen kunde ses i vårt land, 24 då första världskriget bröt ut, 91 då den första persondatorn kom till Sverige och drygt 100 år när CD-spelaren slog igenom på allvar.
Då Elowsson fick sin första anställning var Sverige och Norge fortfarande en union. Han var närmare de 30 vid ryska revolutionens utbrott, liksom då parlamentarismen genomfördes i Sverige. Han var drygt 40 då Per Albin Hansson bildade sin första regering, vilken inledde det långa socialdemokratiska maktinnehavet i Sverige. Han utsågs 1932 till chefredaktör för arbetarrörelsens nystartade tidning, Kristianstads Läns-Demokraten, som han blev trogen fram till nedläggningen 25 år senare då LO, som grundades när han var 8 år, valde att inte längre satsa pengar på tidningen.
Elowsson var blott ett år yngre än Sveriges socialdemokratiska parti, som han företrädde i riksdagens första kammare under 23 år. Vid närmare 90 års ålder debuterar han som romanförfattare med en bok om snapphanar, som sedan följdes av ytterligare två i samma genre och han blev en erkänd auktoritet inom ämnet.
Hela hans liv kretsade kring arbetarrörelsen och han kom personligen att träffa och prata med samtliga då dittills sju socialdemokratiska statsministrar i landets historia: Hjalmar Branting, Rickard Sandler, Per Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson. Den sistnämnde uppvaktade för övrigt Elowsson på hans 107-årsdag.
Nils Elowsson var Sveriges äldst levande man när han avled den 27 oktober 1999, fyra dagar efter sin 109:e födelsedag. Med hans bortgång var en i det närmaste obegripligt lång och unik livsgärning till ända. Han var endast drygt två månader från att genomleva två sekelskiften.
När jag skrivit klart texten om Elowsson råkade jag läsa läsarfrågan igen och upptäckte då att personen skulle vara född under 1900-talet, Nils Elowsson var ju född 1890. Så det var bara att börja om och göra rätt, men Elowssons levnadsöde är så fascinerande att det får stå kvar.
Efter en stunds funderingar slog det mig att jag istället kunde skriva några rader om Asta Olsson, född 1927 och årsbarn med svenska storheter som politikern Olof Palme, skådespelarna Jarl Kulle och Per Oscarsson, författarna Marianne Fredriksson och Jan Myrdal samt sopranen Elisabeth Söderström. För att placera Astas födelseår i en större historisk kontext, så kan nämnas att det år Asta föds lanserar Volvo sin första serietillverkade bil, förbudet för Adolf Hitler att hålla tal i Bayern upphävs, de svenska kolgruvorna på Spetsbergen säljs till Sovjet, Charles Linderberg genomför den första soloflygningen över Atlanten, Greta Garbo slår igenom som internationell filmstjärna, Vilhelm Moberg ger ut sin genombrottsroman Raskens, flickor får rätt att gå på svenska läroverk. Men Per Albin Hansson har ännu inte myntat begreppet ”Folkhemmet”, Lev Trotskij ännu inte utvisats från Sovjetunionen, Wall Street-kraschen i New York ännu inte inträffat, penicillinet ännu inte upptäckts, inte heller planeten Pluto, tragedin i Ådalen ännu inte inträffat då svensk militär skjuter ihjäl fem personer och det återstår sex år till Adolf Hitler blir rikskansler i Tyskland.
År 1927 är också födelseåret för en rad internationella berömdheter som Roger Moore, Günter Grass, Robert Ludlum, Eartha Kitt, Sidney Poitier, Harry Belafonte och Ferenc Puskás.
Avseende den lokalhistoriska kontexten, det vill säga det som närmast berör Kristianstadstrakten, kan noteras att året då Asta Olsson kom till världen utger den Kristianstadsfödde Gustaf Hellström sin mest kända roman ”Snörmakare Lekholm får en idé” och en annan känd författare från staden, Fredrik Böök, publicerar ”Sommarleken”. Båda verken skildrar minnen från deras hemstad Kristianstad. Husen på Egna hem börjar byggas. Det konkursade Ljunggrens verkstadsbyggnader säljs och styckas i flera tomter. Yllefabriken har cirka 600 anställda och 180 vävstolar.
Bostadsföreningen stämmer stadsarkitekten och yrkar skadestånd för att deras stora huskomplex på Östermalm börjat sjunka (idag kallad ”Sjunkande huset”). Nya tåghållplatser öppnas vid Läroverket (nuvarande Söderportgymnasiet) och Ekenabben. Stadens första busstation anläggs. Teatern i Tivoliparken öppnar biograf och Wendes beridna musikkår ger sin sista konsert på Stora torg inför drygt 4000 personer.
Hur såg då prisbilden ut i Kristianstadstrakten året för Asta Olssons födelse? Jo, 1 kg smör kostar mer än vad en kvinnlig arbetare tjänar i genomsnitt i dagslön. Ett tre minuters telefonsamtal kostar 1,10 kr. 1 flaska sherry 3,50 kr. 1 korsett 20 kr. 1 Fiat automobil 4 450 kr och 1 liter bensin 22 öre. 1 liter mjölk 20 öre och 1 flaska 33 cl pilsner 22 öre. 1 kg färsk strömming 66 öre. 1 kg smör 3,88 kr. 1 höna 1,88 kr. 1 kostym 50 kr. 1 kristallradio 30 kr. Kostnaden för 1 pyjamas, liksom för 1 kjol, är 10 kr. En manlig arbetare tjänar 5,23 kr/dag och en kvinna 3,51 kr/dag.
Asta Olsson närmade sig tonåren vid andra världskrigets utbrott då krigsrubrikerna lyste svarta i de fyra lokaltidningarna: Christianstads Weckoblad, Kristianstads Läns Tidning, Kristianstads Läns Demokraten och Kristianstadsbladet. Kristianstad präglades av intensiv militär aktivitet vid staden två regementen: I6 (sedermera P6) och Wendes A3, där sistnämnda regemente tillgodosett sitt behov av 3000 hästar genom att tvångsinlösa dem från bondgårdarna i den omkringliggande bygden. Det fanns en flygsiren och ett luftvärnsbatteri invid tågstationen vid Långebro. Alla tilldelades ransoneringskort. Staden var mörklagd, gatubelysningen släckt och för privatbostädernas fönster sattes mörkläggningspapper.
För sina barn kunde Asta Olsson berätta om hur hennes pappa under kriget intensivt lyssnade på radions knastrande utsändningar. Så kom rösten. Ingen av dem förstod språket, men kände intuitivt ondskan i det som vrålades ut. Rösten var Adolf Hitlers. Hon berättade också hur hon om nätterna hemma i Lyngby vaknade av det karaktäristiska dova mullret från amerikanska ”Flygande fästningar” som hamnat ur kurs, eller skadats av luftvärn, efter bombangreppen mot Nazi-Tyskland. De flög då in över svenskt luftrum för att nödlanda. På närliggande Everöds flygplats (som låg under militären fram till 1969) fanns det fullt av svenska militära flygplan.
Även vid Ripa, där det anlagts en militär flygplats 1939, startade och landade svenska militära flygplan. Men de amerikanska bombplan som hamnat ur kurs landade aldrig på Everöd eller Ripa, utan på Rinkaby. Totalt landade under andra världskriget 14 amerikanska bombplan på Rinkaby flygfält.
När Asta Olsson 1943 fyllde 16 år kunde ”Hästregementet” Wendes äntligen organisera sitt första helt motoriserade förband. (Men de sista hästarna försvann inte från regementet förrän 12 år senare). I oktober samma år nödlandade en tysk jaktpilot med sin Messerschmitt på Näsby. Piloten tillfångatogs och fördes till Kronohuset vid Stora Torg för förhör. Vid ett toalettbesök lyckades han rymma och höll sig gömd i flera timmar i Kronohuset innan han hittades och förhören återupptogs. Efter en månad i fångenskap utlämnades piloten till Tyskland. Denna händelse berättade fadern Nils för sin dotter, Asta.
Per Albin-linjens värn blev alltfler längs Hanöbukten. Astas storebror var med och byggde en del av de mer än 1000 betongvärn av olika typ som åren 1939-40 uppfördes som pärlband längs Skånekusten, vilka än i dag minner om en orolig tid när världen stod i brand.
Asta Olsson kunde ännu på ålderns höst berätta om hur hon i detalj mindes exakt vad hon gjorde och befann sig när det i radion meddelades att Adolf Hitler var död, när atombomben över Hiroshima släpptes och när freden så äntligen kom.
Hon drog sig till minnes hur allt blev bättre åren efter kriget och i synnerhet efter Folkhemmets förverkligande. Hon var 20 när LP-skivan kom och närmare 30 år när den första TV¬-sändningen ägde rum i Sverige.
Därmed är vi framme vid 1900-talets mitt och frågeställarens bortre gräns för de stora och små omvärldshändelser han önskade få exempel på.
Avslutningsvis kan det vara på plats att nämna något kort om vem hon var, Asta Olsson. Hon föddes i Lyngby utanför Kristianstad. Kort efter avled modern och hon lämnades bort en tid till närstående. Asta genomgick sexårig folkskola med strålande betyg. Både läraren och prästen försökte övertala fadern att hon borde få studera vidare. Det gick inte, hon måste hjälpa till med försörjningen. Fattig-Sverige var ännu en realitet. Efter att ha serverat på gårdar fick Asta tjänst på Yllan i Kristianstad 1950 och upplevde dess storhetstid med 800 anställda. Hon gifte sig 1955, flyttade till Yngsjö och födde tre barn. Livet igenom kunde Asta aldrig riktigt njuta av somrarna, de påminde henne allt för mycket om barn- och ungdomsårens slit under långa dagar ute på åkrar och fält. Däremot kunde hon i detalj skildra glädjen i vårens ankomst. Hon satt då på sin kära altan till huset i Yngsjö, som familjen flyttat in i 1960 och som Asta sedan förblev trogen, och njöt av den pånyttfödda prakten i hennes älskade trädgård, som hon ömt vårdade och merparten själv skötte om tills hon var över 90 år.
Under hennes långa levnad gick Sverige från fattigt till rikt land. Familjens hus i Yngsjö hade 1960 blivit utrustad med både toalett, badkar och rinnande vatten, vilket Asta då betraktade som en närmast ofantlig lyx. Från 60-talets senare del till pensionen (och även flera år efteråt vid behov) arbetade Asta på Furuboda, en plats som förblev henne varmt om hjärtat.
Tänkaren Jean de la Bruyére skrev för 350 år sedan att de flesta dessvärre använder första delen av sitt liv till att göra resten av det eländigt. Asta gjorde tvärtom. Hon hade alltid nära till skrattet, spred glädje och njöt av nuet. Hon såg ljust på morgondagen, följde med sin tid och, helt enkelt, älskade tillvaron. Att en människas själ, som väger lätt som drömmen hos en dagslända, kunde rymma sådan innerlig värme, som Asta spred omkring sig, tronar som en för människan sällsam Gudagåva, få förunnat.
Men livet är ändligt. Alla har tilldelats sin stund på jorden. För Asta Olsson, född den 3 april 1927, ändades den stunden klockan 00.20 tisdagen den 5 januari innevarande år. Då överlämnade hon sig till himlens änglar. Ovan molnen ser hon nu med glädje fram emot den stundande vårens grönska. Asta blev 93 år och nio månader. Ett av hennes tre barn var undertecknad.
Kenth Olsson