För prästen Karin Hansson är mötet med ett brudpar glädjefyllt och ett tillfälle att prata relationer och livsfrågor. Kyrkan är alltid det främsta rummet för vigslar, men Karin kan även viga på annan plats om det finns önskemål om det.
Karin Hansson är numera pensionerad präst, men hoppar in vid behov i olika församlingar. Det var så hon kom i kontakt med Ronja och Victor Leuhusen, som berättar om sitt bröllop i det här numret av KrJ. Karin vikarierade i Nosaby församling förra sommaren och vigde bland andra Ronja och Victor.
– När jag får en förfrågan om att viga ett par så skickar jag alltid ut ett mail till dem med en del frågor som jag gärna ser att de svarar separat på. Utifrån de svaren och tankarna pratar vi sedan när vi träffas inför vigseln, säger Karin.
Frågorna rör allt från hur paret träffades och vad de föll för hos den andra till hur de löser problem och vad de har för tankar om äktenskapet framöver.
– Vi pratar om hur man kan bygga relationer och paren har ofta så kloka tankar. När vi träffas övar vi också på hur de ska stå och gå. Det är jag som håller reda på ordningen som när ringen ska fram och vad som ska göras. Jag brukar säga att jag ansvarar för ordningen och de för relationen, säger Karin.
Det finns alltid en viss ordning som ska hållas under en vigsel. Det ska bland annat ingå minst två psalmer, inledningsord, bibelläsning, böner och så klart frågan om paret tager varandra och deras löften efter det. Utöver det finns frihet att lägga till musik, sånger eller diktläsning.
Karin har arbetat som präst sedan 1977. Hon har tjänstgjort i bland annat Ignaberga, Västra Vram, Åhus och på Gotland. Under några år bodde hon i Kina när hennes man arbetade där.
– På Gotland var det väldigt mycket vigslar. Det var många som ville gifta sig på semestern där och jag hade flera vigslar vid raukarna och på stranden. Även under åren i Åhus blev det några vigslar på stranden, säger Karin.
Det är upp till varje enskild församling och till prästen om de vill ordna vigslar utanför kyrkan. Karin har gjort det flera gånger.
– Alla vigslar är lika giltiga oavsett var de äger rum, om det är en borgerlig vigsel eller en kyrklig. Många upplever att kyrkan ger ett större rum, inte bara sett till ytan utan att där finns något som är större än oss själva, säger Karin.
Hon har många härliga minnen från sin yrkestid.
– Något som gav otroligt mycket var leva vidare-grupperna vi startade i Åhus för de som hade förlorat sin livskamrat eller när vi fjällvandrade med konfirmanderna och där pratade om livsfrågor. Självklart är också alla vigslar glädjefyllda och härliga minnen, säger Karin.
Hon växte upp i Nävlinge. Där i en grupp för kyrkans unga var det en präst som sa till Karin att hon borde läsa till präst. Karin ansåg att hon var för blyg, men det mognade fram under åren och det ledde till teologistudier i Lund.
– Jag har trivts bra och det har varit fint att få följa människor genom livet från dop till konfirmandläsning och senare vigsel. Även sorg, avsked och saknad ingår vid begravningar. Som präst finns man med genom hela livet, säger Karin.
Hennes tankar följer ofta med brudparen efter vigseln. Hon uppmuntrar dem att spara mailkonversationen med svaren på hennes frågor. De kan sedan plockas fram efter något år och paret har något att utgå från och prata om sin relation. Det gäller att vårda kärleken och lösa det som dyker upp längs vägen.
– Man har lovat att satsa på varandra hela livet, även när vardagen kommer. Det gäller att man ser och uppskattar varandra, säger Karin som minns den glädje som Ronja och Victor utstrålade vid vigseln.
Hon bor i Osby och är redo att hoppa in och vikariera som präst när det behövs. Inför bröllopssäsongen lär det bli fler vigslar, mer samtal om relationer och mer glädje.
Tina Persson