I en ny reportageserie ska KristianstadJournalen ge sig i kast med det okända.
Vi ska titta närmare på det här som kallas spöken. Höra vittnen som sett och upplevt saker som inte går att förklara. Vad är det paranormala som vissa upplever, andra inte? Vad är det som händer? På kyrkogårdar, i skogsdungar, i slott och koja.
I första avsnittet åker vi till nordöstra Skånes mest kända spökslott – Bäckaskog, vid Kiaby.
Natten till den 21 maj fick en kvinna besök på sitt rum i hotelldelen på Bäckaskogs slott. En man i gammaldags kläder stod vid hennes säng utan att säga något.
Det var mörkt i rummet, men ett svagt försommarljus silade in genom glipan vid rullgardinen. Det var skugglikt, men knäpptyst.
– Kvinnan som vaknade till upptäckte efter att han försvunnit att han lämnade en stark odör efter sig. Han luktade helt enkelt illa, berättar Anna Lundin, som är en i familjen som driver konferens- och hotellanläggningen Bäckaskogs slott.
Bäckaskog, alldeles på näset mellan Oppmannasjön och Ivösjön, öster om Kristianstad, är kanske Skånes mest kända slott där det okända ofta blir påtagligt och spökhistorierna flödar.
Anna Lundin berättar vidare hur kvinnan morgonen efter nämnde sin upplevelse för personalen. Hon blev aldrig särskilt rädd, utan tyckte mest att det var pinsamt att berätta det. För hon trodde ju inte på spöken.
– Vi kunde inte förklara det för henne, mer än att det inte är så ovanligt att våra gäster får sällsamma upplevelser, säger Anna Lundin.
Några dagar senare ringde kvinnan till slottets reception. Hon hade googlat en del och upptäckt att den 21 maj, natten då hon sov i rummet, var just den dagen som Johan Christopher Toll hade avlidit på Bäckaskogs slott.
– Då förstod vi att det måste handlat om Toll som visade sig för henne, säger Anna Lundin.
Johan Christopher Toll var en ovanlig man i många avseenden. Han föddes vid Mölleröd i Finja socken och var den siste generalguvernören i Skåne. Han var mycket lojal till Gustav III och när denne skulle göra revolution 1772 var det Toll som drog igång spektaklet i Kristianstad. Han var general och fältmarskalk och stundtals överbefälhavare för svenska armén. Han var också den förste som tog emot Jean Baptiste Bernadotte då denne landsteg på svensk jord för att bli Karl XIV Johan.
Men privat var han inte lycklig – han blev aldrig gift.
Det var hans olycka. Det sägs att Toll friade tolv gånger till olika mamseller och att han fick nobben lika många gånger. Han grämde sig och för varje nej planterade han ett träd i slottsträdgården.
– Det sägs att han luktade illa och att det var därför kvinnorna inte ville ge sig i lag med honom, säger Anna Lundin.
Hon kan inte säga att John Christopher Toll är en av de trofasta gengångarna på slottet, men det verkar ganska troligt att det just i det här fallet var honom som gästen såg.
Bäckaskogs slott har anor från 1200-talet då det grundades som ett premonstratenserkloster och delar av klostret finns kvar, även om verksamheten försvann i samband med reformationen i mitten av 1500-talet.
Adelsätterna Ulfstand, Brahe, Bille och Parsberg, samt Ramel har varit slottsägare, tills det blev svenska kronans egendom efter de danska krigen i slutet av 1600-talet.
Fredrik VIII av Danmark har ägt slottet, liksom Oscar I, men det är framförallt kung Oscars son, Karl XV, som kommit att förknippas med Bäckaskog.
Karl XV var mycket förtjust i Bäckaskog och inte minst i alla vackra kvinnor som jobbade på slottet och i dess närhet. Det går massor av historier om kung Karls eskapader. Hade han levt i dag hade hans framfart bland kvinnorna sannolikt rättmätigt skapat såväl feta rubriker som skandaler, rättegångar och metoo-uppror.
Karl XV dog i Malmö 1872 och det är tveksamt om han någonsin efter det gått igen på Bäckaskog. Det finns inga sådana rapporter.
Det finns det däremot om Shejk, kungens hingst.
I en dunge i slottsträdgården ligger kung Karl XV:s hingst Shejk begravd. Han har en fin sten rest över graven, men om man får tro alla de otaliga historier som berättas om hur hästen nattetid galopperar genom trädgården har han troligen ännu inte fått ro.
Då, när kungen dog var det kutym bland höga militärer och adelsmän att låta hans häst följa honom i döden. Så när dödsbudet kom från Malmö om kungens död, leddes Shejk ut på borggården och sköts.
– Vi har en del övernattningsrum i annexbyggnaderna i slottsträdgården. De fanns inte här på 1800-talet och gäster som bott där har berättat att de sett konturerna av en häst galoppera rakt genom väggar och rum, berättar Anna Lundin.
Anna Lundin tar med KristianstadJournalen till tornet som ligger längst bort från receptionen. Här finns en gammal trätrappa som i serpentiner leder upp till två rum. Rum nummer 19 och nummer 20.
Det här är själva epicentrum av spökerierna på Bäckaskog. Rum 19 är numera så välkänt och omskrivet att det finns incheckande gäster som vägrar att bo i det rummet. En som vågade och gjorde det var Barbro Lill-Babs Svensson. När SVT spelade in Stjärnorna på slottet 2012 var Lill-Babs en av deltagarna. Hon fick rum 19.
Hon berättade utan större åthävor att det varit någon och klappat henne på kinden varje natt hon sov där. Men det var en god människa, sade hon, somnade om och brydde sig inte särskilt mycket om det.
Här brukar sängen förbli obäddad. Även om rummet ställts i ordning av personalen så kan det hända att sängen är obäddad när en gäst kommer dit.
– Det finns de som berättar om ett par som träffas här. Vi har forskat lite och förstått att det handlar om en kusk och en hovdam som hade en kärlekshistoria, säger Anna Lundin.
Ett sådant förhållande ansågs inte vara lämpligt.
Ibland stängs fönstren som står på glänt under varma sommarnätter av sig själv. Ibland hörs det steg i trappan. Och ibland ser man kärleksparet i spegeln i rummet.
Ett annat par som fått namn, Hans och Malin, har också funnits på Bäckaskogs slott men de båda lär inte finnas kvar. Det här är en annan märklig historia som Anna Lundin berättar:
-En kvinna bodde här med sin syster och det hände konstiga saker hela tiden. Sängen brakade ihop och lampor blinkade. De såg dessutom en man och en kvinna.
När kvinnan kom hem från sin vistelse på slottet så hade hon fortsatt besvär av konstigheter. Hon kontaktade ett medium som berättade för henne att det var Hans och Malin som kom från Bäckaskog.
– Mediet hade ingen aning om att kvinnan hade varit på Bäckaskog och hon kom inte från trakten alls men av någon okänd anledning hade de följt med kvinnan hem, säger Anna Lundin.
På något rum har gästerna vaknat av att det lyser i badrummet. När de gått upp för att släcka har det varit – släckt.
Anna Lundin säger att det finns gäster som har fotograferat konstiga saker. Skuggor och reflexer som de egentligen inte sett förrän de tittar på bilden. Hon har själv tagit en bild en gång som hade reflexer hon först inte kunde förklara.
-Men jag tror att det var reflexer från en kristallkrona, säger hon.
Anna Lundin säger att hon aldrig egentligen upplevt något, men att det finns andra i personalen som känt av konstigheter. Så minns hon plötsligt.
-Jag satt med Inger Lundin, min svärmor. som tidigare höll i spökvandringarna här och pratade. Det var bara vi två här, då det plötsligt kom ljud, glasklirr, från baren. Det var lite läskigt.
I tjugo år har det genomförts spökvandringar på Bäckaskogs slott. Det var Inger Lundin som började med dem. I dag är det Anna som för stafettpinnen vidare. Det berättas om Bäckaskogs historia, om alla de personligheter som levt här, och naturligtvis om det okända som så många har vittnat om.
Man tassar mörka vinterkvällar omkring i trånga trappor, över knarrande salsgolv och knackar på i rum som ingen vågat bo i på många år.
Det kan bli riktigt spännande. Även för spökguiderna.
– Ja, vid ett tillfälle för en femton år sedan skulle vi skrämma deltagarna uppe på vinden, men då flög det flaxande upp en stor svart korp någonstans ifrån och skrämde livet ur oss, skrattar Anna Lundin.
Per Erik Tell