Har herr B äntligen fått frid på Borgmästaregården?

För sju år sedan var spöket på Borgmästaregården i centrala Kristianstad högaktuellt. De senaste åren har det varit tyst om det.
– Nej, jag har inte hört någonting om spöken, säger Dan Fribert, som är en av de som sedan tre år tillbaka driver krog i det anrika huset vid Stora Torg, i hörnet av Östra Storgatan och Tyggårdsgatan.

Annat var det några år tidigare.

Sommaren 2011 visade spöket sig för Andreas Carlsson i gruppen The Playtones, då dessa skulle spela på Stora Torg. Flera ögonvittnen var med då orkesterns gitarrist, Andreas Carlsson, fick en upplevelse utöver det vanliga. När bandet skulle klä om till scenkläder i ett rum i huset och ladda inför kvällens konsert dök det upp en okänd man.
– Efter ett tag så märkte jag att det fanns någon annan i rummet. En äldre man i min egen längd. Han ville att jag skulle kolla upp en sak på vinden, berättar Andreas Carlsson.
– Han drog mig bort mot en hörna. Han kallade det ”sin hörna”.
Ingen annan av de närvarande såg mannen.
– Det var en jättestark känsla, säger Andreas Carlsson.
Han blev inte orolig. Andreas har så långt tillbaka han kan minnas haft upplevelser av att ha sett, eller fått förnimmelser av, personer som ingen annan märkt av.
– Ibland kan det vara starka syner, ibland bara konturer eller skuggor och ibland blir det bara en bild i huvudet, säger han.
Rädd har han aldrig varit vid sina möten. Möjligen var han lite orolig då han var liten, berättar han, eftersom han då inte visste vad det handlade om. I dag är han van vid sina syner, som han säger att han har i stort sett varje dag.

Att The Playtones klädde om, och villa upp inför spelningen på Stora Torg, berodde på att de fick låna ett utrymme i det som då var kommunens turistbyrå.
Eva Richter jobbade på festivalkontoret i anslutning till Turistbyrån. Hon var med då Andreas Carlsson mötte spöket.
– Han berättade att det var en man som var klädd ungefär som om han levde på 1940- eller 50-talet. Han hade skepparkrans. Hans namn började på B, berättar hon.
Denne okände herr B var väldigt angelägen att man kollade upp någonting på loftet som, enligt hans mening, inte var bra.
– Jag drogs bort mot en lucka i taket, säger Andreas Carlsson.
En lucka som ingen av de som jobbade i huset ens hade noterat tidigare. Claes Sandén, som är projektledare för Spirit of Food och i flera år haft sitt kontor i Borgmästaregården, berättar:
– Jag har städat och röjt här massor av gånger. Ändå har jag inte sett den här luckan förrän Andreas Carlsson visade den.

En stege hämtades fram, men Andreas hade glittriga scenkläder och ville av naturliga skäl inte ge sig upp bland taknockar och isoleringsmassa på en dammig och smutsig krypvind. Eva Richters klätterviga och modiga son Johan fick uppdraget. Han kröp upp, för att kunna se vad det var som den okände vålnaden herr B ville uppmärksamma dem på. Han hittade ingenting som inte var bra, ingenting som borde bekymra herr B.
– Det enda han såg var en tegelmur som hade murats ihop på ett mycket besynnerligt sätt, säger Eva Richter.

Hon tog upp saken på ett morgonmöte dagen efter, trots att det fanns en stor portion skepsis gentemot mötet med spöket.
– Vi ville inte chansa, säger Eva Richter.

Hon fortsätter:
– Var det så att det var någonting som inte var bra på vinden, så tyckte vi att det skulle utredas. Det är ju inte många år sedan vi hade en förfärlig kvartersbrand vid Lilla Torg, som spred sig snabbt på grund av dåliga brandväggar. Vi tog kontakt med Räddningstjänsten.
Brandingenjör Anders Pålsson tog sig upp på vinden.
Han kunde inte se att det behövde göras något särskilt för brandsäkerheten på loftet på Borgmästaregården. Det han såg var helt OK.

Förutom en sak.
– Det var en väldigt märklig tegelmur. Kanske en murare som hade lekt. Jag vet inte.
– Om det fanns något där under, eller så, vet jag ju inte, säger han.

Borgmästaregården är en av Kristianstads absolut äldsta byggnader och den finns omnämnd redan åren omedelbart efter Kristianstads grundande 1614.
Huset kallas för Borgmästaregården då det var en av stadens första borgmästare, Jörgen Hansen, som lät uppföra det. Sedan dess har det byggts om och till i ett antal olika omgångar. I slutet av 1700-talet köpte handlaren Salomon Friedrich Cedergren huset och 1811-1812 flyttade generalen Georg Carl von Döbeln in för en tid då han blev chef för Norra Skånska Regementet. Cedergrens änka var hans hyresvärdinna.

Men herr B då? Vem var det?

Jo, 1895 gör en herr B entré. Han heter Per Jönsson Borg och köper fastigheten och förvandlar den till speceriaffär. Butiken kallar han ”Borgs Hörna”. Notera att vålnaden som Andreas Carlsson mötte pratade om just ”sin hörna”.
Per Jönsson Borg blir en aktad profil i hemstaden, tituleras vicekonsul och tar plats i Skånska Yllefabrikens styrelse. Han är född 1867 och avlider 76 år gammal, 1943. Per Jönsson Borg är begravd på kyrkogården i Skepparslöv.
Exakt vad det var som Per Jönsson Borg ville berätta om, från vinden på Borgmästaregården vet varken Andreas Carlsson eller Eva Richter. Men när han väl hade uppmärksammat dem på hur det såg ut däruppe, så verkade han nöjd.

• Ja, förutom att det stod en del flaggor och vimplar och grejor i ett hörn av lokalen som han ville att vi skulle ta bort, så det gjorde vi också, säger Eva Richter.

När Anci Ostenfeld på Turistbyrån vek ihop och plockade undan flaggorna hörde hon ett ljud av lättnad från bortre delen av rummet. Det fanns ingen där!

Claes Sandén berättar att han under sina år i Borgmästaregården fick åtskilliga bevis på att någon spökade i huset. Han berättar hur dörrar plötsligt smällde igen, trots att det inte var det minsta tvärdrag. Han hörde steg på vindsvåningen, framförallt i den där hörnan som Andreas Carlsson pekade ut.

• En tidig morgon då jag var på jobbet före klockan sju hörde jag steg däruppe och gick ut på gatan för att se om jag kunde se något på ovanvåningen. Då var ljuset tänt däruppe, berättar Claes Sandén.

Tillsammans med en arbetskamrat gick han en stund senare upp på vinden. Då var det tyst och släckt. Under tiden som Borgmästaregården fungerade som turistbyrå var det heller inte helt ovanligt att en nyckel som hängde på ett hemligt ställe med jämna mellanrum försvann.

Sedan Borgmästaregården blev krog för tre år sedan verkar det dock som om herr B har lugnat ned sig i sin hörna. Eller har ingen bara hunnit ta notis om honom.

Per Erik Tell