Redan på första sidan i Mats Lundmans senaste, och kanske sista, bok om journalisten Moa Lönn, Grävarna, som gavs ut i höst möter läsaren en klassisk Kristianstadsmiljö i lätt maskering:
”Smedens källare räknade anor sedan sextonhundratalet då en ölstuga etablerats här i en källare vid Södra Larmgatan. För hundra år sedan började krogen stiga i graderna…”
Visst är det Kippers källare som beskrivs. Vi som kan vårt Kristianstad känner oss hemma.
När Stockholmsförfattaren Mats Lundman nu ger ut den tionde boken i serien om journalisten och redaktören Moa Lönn återvänder hon överraskande till Kristianstad och Kristianstadsbladet.
Eller ja, till Sjöstad och tidningen Sjöstads-Kuriren. Men det är ingen hemlighet att Kristianstad stått modell för det fiktiva Sjöstad och Kuriren tagit stort intryck av Lundmans tid på Bladet.
Mats Lundman har uppfunnit en alldeles egen litterär genre, redaktionsthrillern. Spänning i kombination med journalistik där publiceringsfrågorna är viktigare och intressantare än de brott och straff polisen möjligen utreder.
Lundmans tid som chefredaktör på Kristianstadsbladet 1996-1999 inspirerade till den första boken, D som i deadline. Fast kanske var det främst avslutningen på Bladet som gav honom incitament att skriva den första boken.
Han fick nämligen sparken.
Det har han aldrig hymlat med och boken blev ett sätt att bearbeta och förklara det som hände för såväl sig själv som andra.
Trots den snöpliga reträtten har Mats Lundman genom åren behållit en sorts klockarkärlek för Kristianstad, där hans alter ego Moa Lönn lätt maskerat bosätter sig på Östermalm, köper korv på Stora Torg, joggar Linnérundan och för diskreta samtal i Kippers källare.
Ja, Kristianstad har betytt mycket. Dels de där åren som satte sina spår och dels har jag aldrig släppt intresset för stan. Det är intressant att se utvecklingen, säger han.
I den första boken om Sjöstads-Kuriren är själva ramberättelsen hur Moa Lönn får sparken som chefredaktör. Även om detaljer och personer förändrats är det i mångt och mycket Lundmans egen historia. I den nya boken är intrigen friare från verkliga händelser. Ändå:
Kristianstad har ju blivit en av de där städerna som är lagom stor för att den gängkriminella knarkhandeln vill ha ett fotfäste, så en sådan konflikt finns med på ett hörn, säger Mats Lundman om det som sker i nya boken.
Dessutom är Kuriren numera del i en stor koncern, liksom Bladet, och konkurrenten i grannstaden köps upp. I verkligheten har Norra Skåne tagits över av Bladet.
Det ger mig anledning att utveckla synpunkter på vad en lokaltidning bör vara, säger Lundman.
Förutom en muthärva som grävs fram av journalisterna tas diskussionen kring ledarsidan upp. Vad är det egentligen och vilken roll spelar den idag?
De publicistiska frågorna står i fokus i Lundmans romaner. Det har handlat om nyhetsjakt, pressetik, tidningsdöd, ny teknik och intåget på sociala medier, med mera. Moa Lönn har passerat de flesta redaktionella miljöer och flera böcker utspelar sig på förortstidningen Stockholm Syd.
Varför återvänder då Moa till Sjöstad?
Bokserien skulle ju få ett slut. Miljön i förortskommunerna söder om Stockholm började kännas utforskad och risk förelåg för bara mer av samma. Det fanns skäl att byta till en lite mer komplicerad redaktionell situation. Och en annan mediemiljö.
Jag hade länge tänkt att det där med att återvända till platsen för brottet var en lockande tanke, säger han med glimten i ögat.
Är den tionde boken också den sista om Moa Lönn? I ett efterord säger Lundman att det är så och motiverar med att förändringarna inom pressen nu är så stora, med bland annat tillkomsten av AI att han inte längre har insyn i vad som utspelar sig på redaktionerna.
Böckerna har varit ett sätt för mig att hålla mig kvar i en miljö jag har älskat sedan jag som tjugoåring en sommar klev in på Arbetet Västs redaktion i Göteborg och hörde knattret från nattredaktörernas skrivmaskiner, avslutar han.
Sedan det mötet har Lundmans odyssé genom den publicistiska världen varit en lång och bred resa där stoppet i Kristianstad blev en av de mer färgrika hållplatserna.
Per Erik Tell
1 svar på ”Kristianstad blir åter sjöstad i Lundmans journalistthriller”