Bild: Elia är ett landmärke för Herning och ett omdebatterat konstverk som man är stolta över, trots sin tragiska historia.
När man närmar sig jylländska Herning söderifrån på motorvägen från Vejle ser man siluetten av Elia – Danmarks största konstverk. Fyra pelare sticker upp ur en kupol, som en perfekt avrundad kulle. Det syns vida omkring.
Konstnären heter Ingvar Cronhammar (1947-2021), är uppväxt i Kristianstad men flyttade redan på 1960-talet till Danmark där han blev en lika uppskattad som omdebatterad konstnär.
– Det tog tolv år att få till stånd Elia. Det var mycket diskussioner fram och tillbaka, från idé till färdigt konstverk, berättar Sara Duborg Døssing, curator på HEART, Herning Museum of Contemporary Art.
Hon säger att Elia idag är ett landmärke för Herning som används flitigt för att marknadsföra kommunen. Det kostade 23 miljoner danska kronor att bygga.
Som människa är det inte helt enkelt att beundra ett konstverk som orsakat tre personers död. Men man kan fascineras. Inte bara av bygget utan också av den historia den gett upphov till.
Det är en stor konstruktion. Kupolen har en diameter av 60 meter. Höga trappor från de fyra väderstrecken leder upp till toppen. Ett kvadratiskt hål öppnar sig inför det tomma innandömet. I varje hörn står en pelare som ger verket en totalhöjd av 32 meter över marken.
Allt är byggt i stålplåt. När man klättrar uppför de branta trappstegen ekar det tomma innandömet ungefär som om man klampade runt på ett gammalt oljefat.
Nere i verket sitter en gasolbrännare och slumpartat och oregelbundet sprutar verket en eldslåga åtta meter upp i luften. Det sägs att det sker i genomsnitt var 19:e dag. Ingen vet när. Om någon befinner sig i närheten av eller på skulpturen finns en säkerhetsspärr. Då sker ingenting.
Man ska ha tur om man ska få uppleva verket spruta eld ur sitt inre.
– Jag har själv aldrig sett det, säger Sara Duborg Døssing.
Elia stod klar 2001 och är ett millennieverk. Det kastar skuggor såväl bakåt historiskt som framåt in i framtiden. Pendlar mellan en vilande helvetesmaskin och en gudom.
Det finns både något mörkt sciencie-fiction och industrikomplext över skapelsen, liksom något sinnligt gudomligt, som vore det en modernare variant av ett gammalt mayatempel. Det sistnämnda är en svår tanke att hantera då man vet att personer störtat mot döden i dess inre.
Två ungdomar dog då Elia var nybyggd. En ung man föll ned i innandömet och några månader därpå begick en ung kvinna självmord. Hon hoppade på samma plats. Efter de båda dödsfallen har ett säkerhetsnät spänts upp i dess innandöme. Jag får ändå betydande svindelkänslor vid gallergrinden på toppen.
Man ser ned som i ett gravlikt schakt. Ser man ut över slätten och Herning är istället utsikten superb. På en skylt varnas för att klättra upp i skulpturen vid åskväder. De fyra pelarna är de högsta punkterna inom en stor radie och kan dra åt sig blixten. Det händer ibland och skapar då en infernalisk resonans i bygget. Ger ytterligare liv åt verket.
Det tredje dödsfallet var en arbetsplatsolycka för bara några år sedan då en man utförde reparationer av pelarna. Olyckorna fick stor publicitet.
Ingvar Cronhammar själv avled 2021. Sara Duborg Døssing säger att han var mycket tagen av det som skett. Verket är döpt till Elia efter profeten i Bibeln som inte dog utan fördes upp till himlen i en brinnande vagn. Det ska handla om uppståndelse. Inte död.
-Ingvar Cronhammar berättade aldrig själv vad hans olika verk betydde eller vad han hade för avsikt med dem. Han ansåg alltid att det var upp till betraktaren att skapa sig en uppfattning.
– Han har däremot inte förnekat att namnet syftar på den bibliske Elia, tillägger Sara Duborg Døssing.
Det kretsar mycket kring liv och död i Cronhammars konst. Existentialismen blev viktigare med åldern. Det finns en kristen symbolik hos honom och Sara Duborg Døssing menar att han nog bar på sin egen form av kristenhet även om han inte gillade den danska kyrkan. Han hade också en dragning till det ockulta och gjorde en utställning under namnet Heart of Darkness, titeln på Conrads roman Mörkrets hjärta om kolonialismens skräckfyllda Kongo.
Ingvar Cronhammar föddes i Hässleholm, växte upp i Kristianstad, men menade själv att han flydde till Danmark 1965 och levde i exil. Han utbildade sig på konstskolan i Århus och slog igenom på allvar på 1980-talet med den enorma skulpturen The Gate.
Sara Duborg Døssing säger att han blev mer dansk än svensk.
– Han pratade till och med jydsk med en svag utländsk brytning, skrattar hon.
Innan The Gate hade han sysslat med skulpturer av djurdelar, eller till och med levande djur. Ett känt verk var när han lät levande kycklingar springa runt med ficklampor på ryggen.
HEART äger den största samlingen av Cronhammarverk, inalles 23 stycken. Just nu är de alla magasinerade. När vi går en runda i bottenvåningens magasin ser jag bland annat ett grishuvud, uppfäst som en jakttrofé.
The Gate är ett inferno av stål, ljud, ljus och rörelse som kan tolkas både som framsteg och död. En maskin som upptar ett helt rum och som får museet att vibrera då det sätter igång.
Kristianstadsbladets recensent Thomas Kjellgren skriver 2012 efter att ha sett The Gate:
”En monumental skulpturkropp, 12 x 5 meter, en lysande port men också en maskin som har en melankoliskt larmande, tung rytm i de rasslande kedjorna som tar sig igenom den vattenfyllda bassängen med sitt lysande valkranium i centrum.”
Det finns i flera av Cronhammars verk en lockande dubbelhet där tingen både skänker liv och förstör.
När The Gate monterades och sattes upp för en retrospektiv utställning 2022 efter Cronhammars död säger Sara Duborg Døssing att den gick sönder gång på gång och att man då var övertygade om att det var konstnären själv som bråkade med dem.
Lika var det när utställningen, som kom att heta Ulvetimer (vargatimmar) skulle invigas. Museidirektören Holger Reenberg trampade fel, golvet gav vika och han föll i bassängen i verkets mitt. Ungefär 35 000 personer såg den utställningen.
Ingvar Cronhammar finns representerad inte bara i Herning utan på många håll i Danmark där han var känd för sitt stora skägg, stora hjärta och sin stora konst. I Sverige är han närmast okänd.
Per Erik Tell