Tornet på Gustav Adolf kyrka i Viby avviker från resten av kyrkobyggnaden. Medan långhus, kor och absid från 1100-talet lyser vitkalkat så har tornet en magnifik fasad av gråsten från det svenska urberget.
Det ger ett stabilt intryck. Men tornet har varit olycksdrabbat sedan det uppfördes 1784. Två gånger har det ringts så våldsamt i klockorna att de fallit ned.
– Ja, en gång föll klockan inne i tornet. Den andra gången for den iväg och slog sönder trappan till kyrkans entré och kläppen hamnade vid skolan, berättar Gert Hjalmarsson som i många år varit aktiv i kyrkan i Viby.
Den gången lär dock klockan inte ha suttit i tornet utan i den klockstapel som förr fanns strax utanför kyrkan.
Ingen människa kom dock till skada i samband med någon av olyckorna.
När de båda olyckorna med klockorna skedde har inte kunnat slås fast. Däremot hände nästa olycka, som skulle kunna ha blivit en riktig katastrof, den 2 juli 2003.
Den dagen brann kyrkotornet och sannolikt var det den då så aktive Gryningspyromanen som varit framme. Polisen kunde långt efteråt konstatera att branden var anlagd på samma sätt som den som inträffade året efter i Västra Vemmenhögs kyrka. Där hittades också ett skoavtryck som kunde knytas till Gryningspyromanen. Den branden fälldes han för i Ystads tingsrätt, men friades senare i hovrätten.
För branden i Viby ställdes han aldrig till svars.
Ur Lennart Svenezons referat i Kristianstadsbladet 2 juli 2003:
”Räddningsstyrkorna från Kristianstad och Åhus ryckte ut med fem brandbilar och 14 brandmän plus befäl.
– Vi gick in i tornet och satsade i första hand på invändig släckning nerifrån, berättar räddningsledaren Michael Svensson. Räddningstjänstens stora stegbil med en kapacitet på 33 meter nådde nätt och jämnt upp till plåtluckorna högst upp i tornet.
En brandman lyftes upp dit, bröt loss luckorna och började spruta vatten på elden också uppifrån.
– Det brann rejält i bjälklager och allt annat som finns inne i tornet. Våra rökdykare hade ett tufft arbete därinne, berättar Michael Svensson.”
När Journalen följer kyrkovaktmästare Åsa Bratt uppför trappan för att titta på de gamla klockorna och känna av stämningen i tornet syns det tydligt hur bjälkar i tornets topp är svarta och rökskadade. Det syns också var virket har bytts ut. Det lyser av kärnfriskt och ljust trä från innertaket.
Åsa Bratt berättar att taket lades om och efter branden fick tornet ett nytt vackert koppartak.
Klockorna hänger bredvid varann. Den stora klockan är gjuten av Gerhard Meyer i Stockholm 1752 och är 90 centimeter hög och har en diameter av en meter jämnt. Johan Bjugg var då kyrkoherde och hans namn finns i inskriptionen på klockan.
Den mindre klockan är obetydligt mindre. Den är 83 centimeter hög och 95 i diameter. Den är omgjuten 1771 när Sven Aulin var kyrkoherde. Även kungen, landshövdingen och biskopen har i god ordning fått sina namn ristade i klockan.
Uppgiften att den blev omgjuten 1771 skulle kunna betyda att det är en av klockorna som dråsade i backen och därför fick gjutas om. Abraham Palmberg i Kristianstad fick uppdraget. 1771 fanns ju inte kyrkotornet och därför hängde den i den yttre klockstapeln.
Det står på klockan:
”Åhr 1771 blev denna klåckan omgjuten på Wiby kyrkas egen bekostnad…”
Då hette kyrkan och församlingen fortfarande Viby.
Informationsskrifter om kyrkan i Viby berättar att den döptes om till Gustav Adolf i rojalistisk yra över den nyfödde arvprinsen, Gustav III:s son. Det är ju en vacker tanke, men närmare sanningen är nog att namnbytet var en bricka i den svenska storpolitiken.
Han som begärde namnändringen hette Nils Svensson i Håslöv och var en av ledarna för bönderna i ståndsriksdagen. Han var en av Gustav III:s handgångna män under revolutionen i Kristianstad och dennes statskupp då Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna, förbjöds.
Svensson blev väl belönad. Han var den förste bonden från Skåne att bli talman, han var den förste bonden att bjudas in till Kungliga Operan och han tog emot pengar ur kungens ficka. Dessutom fick han stå fadder till den nye prinsen Gustav Adolf.
I en artikel av Mats Pettersson i Villands Härads Hembygdsförenings årsbok 2003 översätts begreppet rojalistisk yra med underdånigt fjäsk.
Axel von Fersen kallar honom ”en genomdriven bov och hästtjuv”. Av hertig Karls drottning Hedvig Elisabeth Charlotta får Nils Svensson emellertid goda vitsord då hon skriver om honom till Sophie Piper:
”…en skånsk bonde vid namn Nils Svensson som lär vara rätt begåvad och hava mer kunskaper än vanligt folk av hans klass plägar äga…”
Hur som så bytte Viby församling 1778 namn till Gustav Adolf. Det finns fler församlingar i Sverige med detta namn, bland annat i Helsingborg och än mer känt är Gustav Adolfs torg i Malmö.
I dag kanske mindre hedrande då Gustav IV Adolf blev landets mest misslyckade kung. Han förlorade Finland till Ryssland, avsattes i en kupp och landsförvisades. Drottningen tog ut skilsmässa och slutligen drev han omkring bland Europas lätta damer i ett pågående alkoholrus under pseudonymen överste Gustafsson tills han avled på värdshuset Vita Hästen i schweiziska St Gallen 1833.
I Viby är man stolta över sitt annorlunda församlingsnamn och en mer sentida propå om att återgå till Viby församling avslogs.
Ovanför altartavlan i koret hänger en annan kungs namnchiffer. Det är Carl XI:s. Att kungens monogram kom upp väl synligt för kyrkobesökarna var en del i försvenskningen av Skåne.
Det finns också en Karl XII-bibel i förstaupplaga, utgiven 1703, i kyrkan.
Långhuset, det kvadratiska koret och den halvrunda absiden byggdes på 1100-talet. Klocktornet tillkom 1784 och 1822 byggdes sidoskeppet ut åt norr. Det ursprungligen platta innertaket i trä ersattes av ett tunnvalv, också i trä, och under 1400-talets slut slogs valv i sten som dekorerades i Everlövsmästarens stil.
I triumfbågen och koret finns målningarna kvar. De har varit överkalkade men 1939-40 skedde en omfattande restaurering av konservatorn Osvald Owald och då plockades målningarna pietetsfullt fram.
Målningarna är utförda i impressionistisk stil med en färgskala som skiljer dem från många andra. De fyra evangelisterna framställs med sina symboler; Matteus med ängeln, Markus med lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen.
Altaret har en inskription från 1692 men den nuvarande altartavlan som föreställer Kristus inför Pontius Pilatus ska ha utförts 1796 av den kände småländske konstnären Pehr Hörberg från Virestad. Den sattes in av nämnde Osvald Owald i samband med restaureringen 1940 och den tavla som satt i altarets mitt tidigare sitter nu på den södra väggen i långhuset.
Det i sin tur är en målning av Kristus med korset fångad i en vinpress som sägs symbolisera det ställföreträdande lidandet. Klart ovanligt motiv.
Ovan triumfbågen som leder till koret hänger ett krucifix av senmedeltida ursprung. Det var under femtio år deponerat hos Kulturen i Lund men återlämnades på 1934 till kyrkan i Viby.
På den norra väggen i koret hänger ytterligare ett krucifix. Det är från 1806, utfört i trä och förgyllt. Vid korsets fot ligger en dödskalle och ett ben. Kanske en urtima relik. Krucifixet har en gång fungerat som altarprydnad på altartavlans plats.
Predikstolen i kyrkan är från 1600-talet. Den är rikt snidad och även här förekommer de fyra evangelisterna med sina symboler. Baldakinen ovanför predikstolen har en duva som symbol för Den helige Ande och såväl baldakinen som trappan upp är av senare datum än själva predikstolen.
På orgelläktaren ligger ett snidat och målat överstycke som suttit över trappan upp till predikstolen för att påminna prästen om ”Hvilken som går in genom dörena är herden till fåren…”.
Kyrkan har två orglar. Den äldsta från 1902 ersatte en tidigare från 1851 och den nya från 1974. Orgelfasaden över den gamla orgeln är ännu äldre. Den lär vara uppsatt redan 1849.
Gert Hjalmarsson berättar att man hade problem med den gamla orgeln som spelade falskt under vinterhalvåret. Man kunde inte förstå varför man tvingades stämma om den varje gång tills man insåg att det var el-elementet i närheten som förändrade tonerna då det värmdes upp.
I kyrkan sitter en tavla med namn på präster som tjänstgjort i kyrkan från den först nämnde Jörgen Simonsen 1564 till Lennart Alfredsson som tjänstgjorde från 1990 och blev känd för många hjälpresor till Polen och sin förmåga att cykla enhjuling.
Under många år tillhörde Viby Åhus pastorat. Den kände prästen Casten Rönnow i Åhus predikade också i Viby (1681-82). Hans dotter Christina Catarina gifte sig med Olof Aulin (1682-1698) och blev prästfru. När Olof dog togs änkan över, som sedvänjan var, av näste präst Johan Billing (1699-1720). Hon fick sammanlagt tretton barn.
Det sägs att kyrkoherden Pehr Ågårdh (1902-1927) utsågs till hovpredikant sedan han skänkt en häst till kungen. Ågårdh ligger begravd på kyrkogården vid Gustav Adolf kyrka på en av Kristianstadsslättens allra vackraste platser, en liten höjd med utsikt över fälten, Hammarsjön och Vattenriket.
Per Erik Tell