Nosaby kyrka är en av tre kyrkor i nordöstra Skåne som hovarkitekten Helgo Zettervall (1831-1907) från Lund ritade i slutet av 1800-talet. De båda andra är Västra Vram i Tollarp och Österslöv.
Omdömet om kyrkan i Nosaby, liksom om Zettervalls gärning i helhet, har skiftat genom åren.
Förre museichefen Thorsten Andersson och journalisten Gunnar Lindbom skriver i sin bok Vägvisare till 50 kyrkor i Kristianstadsbygden:
”… Zettervalls försök att i Nosaby skapa en gotisk katedral i miniatyr som ersättning för en uttjänt 1100-talskyrka blev väl inte helt lyckat. En lektion i konsthistoria har man ironiskt kallat den 1875 invigda kyrkobyggnaden.”
Det lät annorlunda i pressen i samband med invigningen som förrättades av biskopen Wilhelm Flensburg på pingstdagen 1875 i ett ruskigt vårväder.
Cimbrishamnsbladet har ett uttömmande reportage kring den nya kyrkan den 25 maj 1875. Där döljer man inte sin beundran inför nybygget.
”Wi se nämligen här en kyrka, som idé är uppförd på det för kyrkobyggnader under detta och föregående århundraden wanliga sättet, der det inte enbart är en hwitmenad sal, och all prydnad utgår från kalkborsten, eller till det högsta från ett målarsnille, som saknat all aning om kyrkomålning. Här se wi ett tempel, wid hwars uppförande man återgått till den gamla goda kyrkobyggnadsstilen, ett tempel i ren götisk spetsbågstil.”
Man fortsätter med att harangera Zettervalls inflytande på kyrkoarkitekturen som en klar återgång till det man kallar det bättre.
Skriftställaren K O Hammarlund försökte också rentvå Zettervalls rykte i ett inlägg i Kristianstad Läns Tidning 1937:
”Modiga röster ha till och med … påpekat väsentliga dygder hos den nitiske nydanaren.”
Hur som haver var Helgo Zettervall en hårt arbetande och under några decennier ständigt engagerad arkitekt för offentliga byggnader. Han inte bara byggde nytt. Han anlitades ofta för komplicerade renoveringar. På hans CV finns förutom de tre nämnda kyrkorna bland mycket annat också renoveringen av Lunds domkyrka, Lunds universitet, Kungliga Operan och bygget av Riksdagshuset, där han dock blev sur och hoppade av arbetet när byggnadskommittén ville flytta fasaden sex meter.
I Kristianstad har hovarkitekten uppmärksammats och fått en gata uppkallad efter sig alldeles tvärs över länsväg 118 från kyrkan i Nosaby.
Församlingsborna själva var nog nöjda med kyrkobygget som sådant men hade svårt att acceptera slutnotan, berättar förre kyrkvärden Göte Persson som guidar Journalen i kyrkan.
– Hela kyrkobygget skulle kosta 40 000 riksdaler riksmynt men fakturan blev betydligt högre och det var mycket pengar för Nosabyborna, säger han.
Göte Persson säger att slutsumman hamnade på över 60 000 riksdaler, när intäkter för försäljning av den gamla orgeln och det gamla koppartaket dragits från. Byggmästaren hette Holmgren och kom från Kristianstad.
I invigningstalet sopade biskop Flensburg kritiken mot slutnotan under mattan med orden:
”Ingen, då han ser det det nya templet resa sig i sin höga och värdiga gestalt, känner i sitt hjerta den fråga uppstiga: …måtte icke den stora omkostnaden hellre hafva använts till ett timligt ändamål och timlig nytta.”
Nosaby nya kyrka byggdes i princip på exakt samma plats som kyrkan den ersatte, en stenkyrka från 1100-talet. Det finns en liten skylt som visar hur de båda byggnaderna överlappar varandra.
Varför revs den?
– Jo, den var i förfärligt dåligt skick och när man hade rivit väggen mellan kyrkorummet och vapenhuset i tornet i väster så blev hela tornet så instabilt att det fanns rasrisk, berättar Göte Persson.
Orsaken till att den väggen togs ned var att kyrkan behövde större utrymme. Församlingen växte under 1800-talets andra hälft då kyrkogång var obligatorisk.
Större utrymme fick man definitivt. Nosaby kyrka hade under invigningen omkring tusen sittande åhörare, enligt Cimrishamnsbladets referat.
Göte Persson berättar att det i området också troligen har funnits en stavkyrka i trä som föregångare till 1100-talskyrkan. Man har hittat gravar som daterats från 900 eller 1000-talet. Först trodde man att de härrörde från det beryktade slaget vid Helge å men det tror man inte längre, utan ser det som vanliga gravar.
Det är idag en korskyrka med tre långskepp, avdelade av imponerande pelarkolonner i Vångagranit, och med läktare i trä vid varje korsarm. Göte Persson berättar att de båda läktarna nu är avstängda av brandskyddsskäl.
Det är högt i tak, rymd, och det välvda trätaket och alla dessa trädetaljer och dess färger ger en näst intill nationalromantisk känsla. Lite Carl Larsson. Vilket sannolikt inte vara Zettervalls avsikt.
Det kostar att värma upp en så stor volym med vattenburna element men idag är oljepannan ersatt med fjärrvärme från det kommunala värmeverket.
I koret i öster bakom altarringen sitter ett runt rosettfönster med glasmålningar som är utförda av Erik Jerken (1898-1947). Det var först i samband med en renovering 1937 som dessa sattes in och de ersatte då helt vanliga transparenta rutor. Anledningen till det var att den starka morgonsolen bländade prästen och församlingen som ju är vända mot den uppåtgående solen.
Jerkens blyinfattade färgrika glaskonst berättar om Jesu liv i sju runda fönster, med själva korsfästelsen i centrumglaset.
Predikstolen, jämngammal med kyrkan, byggdes av snickare Persson på Näsby. Den kostade 1 050 kronor. Den är utförd i ljus ek och har målade partier i flera färger. Som brukligt är de fyra evangelisterna representerade på predikstolen.
Dopfunten tros vara från 1884. Den är snidad i ljus ek, trots att församlingen enligt Göte Persson ansåg ek vara för dyrt och därför beställde en dopfunt i fur. Men ek blev det. Dopfatet som används vid dop är sannolikt från 1550-talet.
Nosaby kyrka har två orglar. På läktaren står en orgel från Mårtenssons Orgelfabrik i Lund med 19 stämmor på två manualer och i koret står en mindre orgel, byggd 1990 av Walter Thur i Torshälla. Den har sex stämmor på en manual. Bredvid den finns sedan 1975 också en Schimmel-flygel.
Den förste prästen som finns dokumenterad i Nosaby församling hette Jepp Persson. Han signerade ett dokument som sognepräst i Nysaby i Naesby sogn i oktober 1509.
Kristianstads grundare, Christian IV, beordrade alla präster att dokumentera märkligheter och fornfynd från sina socknar och en av dem, Peder Pedersön i Nosaby, åstadkom både en rapport om Baltzar som bodde i Balsberget och att byborna i Åraslöv hade upptäckt grunden av en tidigare kyrka då det var lågvatten i Helge å.
Den eventuella kyrkogrunden som rapporterades i början av 1600-talet har fallit i glömska.
Lars Schult (1728-1814) med en lång tjänstgöringstid från 1759 till sin död, 54 år, var en av största profilerna. Hans namn står på båda klockorna som än idag hänger i tornet.
Schult prästvigdes vid 24 års ålder, blev magister i Greifswald 1753 och garnisonspredikant i hemstaden Kristianstad 1758, där han bland annat ägnade sig åt själavård för de 560 preussiska krigsfångar som fanns i fästningen. Han sägs ha varit oerhört lärd, språkkunnig och mångsidig, men samtidigt övergick hans lynne ibland i våldsamheter!
Göte Persson minns själv Eric Kastman (1905-1983) som en mycket duglig präst som dessutom blev svensk juniormästare i kulstötning.
Journalen ger sig upp för stentrappan i tornet. Den ersätts på nästa plan av en sliten trätrappa med smala trappsteg innan man når upp till klockorna. Båda är omgjutna på Gustav III:s tid under 1770-talet av klockgjutaren Abraham Palmberg i Kristianstad.
Om man krånglar sig förbi storklockan, vilket inte är helt enkelt, finns det också en aluminiumstege som leder ännu högre upp i tornet. Spindelväven avslöjar att den stegen sällan används av besökare. Högst upp finns ett till synes virrvarr av bjälkar i kärnfriskt virke som löper kors och tvärs och ger det spetsiga tornet både sitt särpräglade utseende och sin stadga.
Per Erik Tell