För de flesta är det tämligen klart att en förälder inte kan göra sina barn arvlösa. Barn har nämligen alltid rätt till sin laglott. Men frågan om detta är bra eller inte dyker upp lite då och då.
Laglott är halva arvslotten vilket medför att föräldern har möjlighet att göra vad man vill med den ena halvan av det framtida arvet. Man kan snedfördela mellan syskon eller ge barnbarn en slant istället för att de egna barnen skall få kapitalet först eller helt enkelt ge kapitalet till helt andra personer eller organisationer.
Vill man i testamente skicka ner kapital förbi barnen till barnbarnen så kanske det finns en risk att föräldrarna missköter förvaltningen av barnbarnens arv. I sådana situationer kan Du i testamente förordna om särskild förvaltning av kapitalet. Sådan kan gälla även efter det att barnbarnet fyllt 18 år. Då kan inte föräldrarna ta ner fingrarna i syltburken och försnilla barnens pengar. Ett lite trevligt sätt att jävlas med ungarna om man nu inte vill att de skall ha mer än minsta möjliga och säkerställa barnbarnens arv.
Det är viktigt att hålla i minne att det är bara barn som har någon form av arvsgaranti. Alla andra arvsberättigade enligt lag kan man göra arvlösa.
Första funderingen i denna text är om det är bra att barn garanteras visst arv. Det känns oftast tämligen naturligt att så skall vara fallet. Men….vad händer med det där barnet som man av olika skäl aldrig haft kontakt med på 40 år men som dyker upp på bouppteckningen eller den som slagit sig in på kriminalitetens eller missbrukets bana. Varför skall dessa barn stöttas av lagen på samma sätt som de som är i familjen? Varför måste föräldrarna lämna laglotten även till dem? Vad vet jag? Här finns nog många svar på dessa frågor utan att något är rätt och de andra fel.
Man kan också tänka sig situationen med ett barn som är i personlig konkurs och sedan ”måste ärva” sina föräldrar vilket medför att hela arvet/laglotten kanske går till Kronofogden. Konkursförvaltaren misstycker nog att barnet i konkurs avstår arv till förfång för borgenärerna. Även detta problem har flera svarsvinklingar.
Problematiken blir sådan att många försöker fixa och trixa så man försöker runda reglerna om laglott. Det är faktiskt inte så lätt då det finns skydd för laglotten dels genom regler om förskott på arv och sedan ett stramare regelverk som kallas förstärkt laglottsskydd.
Det är lätt att tro att man bara för att man skriver att en viss gåva inte skall vara förskott på arv så ”klarar man sig”. Men så är inte fallet. Har läst om fall där det t.o.m. tolkades som att det var förskott på arv när det stod att det inte skulle vara det. Här blir juridiken lite snurrig. Man skriver ja och så tolkas det nej.
Varför bidde det så? Jo för att om man t.ex. vet om att man snart skall skjutas ut i rymden och lämna jordelivet så kanske man försöker planera med gåvor mm så att det i praktiken blir att man rundar laglotten så några av barnen inte kommer att få hela sin lagliga andel. Juridiken anser då att gåvan skall likställas med ett testamentariskt förordnande och om det inkräktar på laglotten så kan den förfördelade klandra testamentet. Gåvan kan därför komma att dras in i arvskiftet.
Det finns trots allt bara ett vettigt sätt att försöka reglera sitt kapital för eftervärlden och det är genom testamente. Lappar och berättande vid öppna spisen på julafton om hur man vill att det skall vara har ingen bärighet. Såvida det inte är ett nödfallstestamente men då krävs det att Du håller på att dö eller bra nära i alla fall.
Är man gift så är det inte sällan man gör ett sk inbördes testamente där båda makarna reglerar vad som skall hända med arvet. Om sådant finns och den ene maken avlider så är det bra att veta att den efterlevande normalt aldrig kan ändra den avlidnes testamente. Skriver den efterlevande nytt testamente så är det bara för hans/hennes del av kapitalet.
Vad kan man då använda testamentet till? Man kan ha det bara för att skapa enskild egendom för barnen så kapitalet är räddat till barnet vid en framtida separation. Detta kan man göra även om man i övrigt anser att lagen skall ha sin gilla gång.
Ett förordnande om enskild egendom gäller lääääänge. Den som ärver med sådant förbehåll kan inte ensidigt själv ändra på detta!
Sen kan man se till att ändra arvsordningen och fördelningen i förhållande till lagens tankar. Här blir det aktuellt att tänka på laglotten men även om man kränker laglotten kan testamentet vara gällande – så länge ingen klandrar detsamma.
Har Du inga släktingar alls som skall ärva utifrån legala arvsordningen är det väsentligt att Du skriver testamente såvida Du inte är bekväm med att Allmänna arvsfonden ärver Din förmögenhet.
En allt för vanlig fråga är ….Var skall jag förvara testamentet? Hur vet jag säkert att någon inte river sönder detsamma. Svaret är dessvärre att det inte finns några centrala register på detta på det sätt som finns med äktenskapsförord utan det är upp till Dig att säkerställa en bra förvaring av originalet.
Har förstått att åtminstone några som nischat sig på familjerättsliga dokument också har förvaringstjänst där man gör löpande uppföljningar med folkbokföringen så man har koll på döläget om man så säger. Annars är det kassaskåp, vapenskåp, plåtburkar mm.
Jag sprang (?) på en variant där en kyrklig organisation hjälpte sina församlingsmedlemmar att skriva testamente – förutsätter att det var endast de testamenten som gav kyrkan viss avkastning – och ordnade med två original. Det ena fick medlemmen och det andra förvarades på kyrkans expedition. Jag kan ge mig den på att de också var noggranna med att titta på familjesidornas dödsannonser.
Men detta kan även Du använda. Att Du har ett exemplar själv och sen – kanske bäst om det klart framgår i testamentet – att det andra finns på visst annat ställe. Detta kan vara ett sätt att försvåra för släktingar som känner sig förfördelade att tända brasan med det testamente som de inte önskar sig.
Har man ingen koll på sina testamenten eller om det finns flera original så kan Du reparera detta med ett helt nytt som tar udden av åtminstone alla Dina tidigare testamenten. Det är bra att det klart sägs att så är fallet så det inte blir problem vid tolkningen om huruvida Du har gjort ett helt nytt eller om Du bara gjort tillägg.
Om Du börjar ”kladda” på Ditt originaltestamente så finns det en uppenbar risk att det blir svårt att tyda. Vad ville Du egentligen? Man kanske vid tolkningen helt kommer att bortse från det ursprungliga testamentet …..det var kanske inte Din egentliga vilja när Du dog. Inte med hänsyn till allt kladdande!
Skall ett testamente vara ett testamente så måste det vara bevittnat. Så blir det sällan vid kladdandet och då faller kanske hela den tankegången. Men tolkningen kan påverkas!
Det finns också exempel på att testamenten underkänts då det står att ”två samtidigt närvarande vittnen” eller liknande bevittnat Din namnteckning och så framkommer det att de inte kan ha varit där samtidigt.
Avslutningsvis en liten avrådan. Det finns de som gärna vill styra vart deras kapital tar vägen efter sin egen bortgång och inte bara i ett utan kanske två eller flera led. Det där kan vara enerverande och det är långt ifrån säker/troligt att andra arvet efter arvet efter Dig fortfarande skall vara bundet av ett testamente som första gången användes för massor med år sedan. Så släpp taget……Du är ju trots allt inte kvar på banan då.
Bengt Åkesson
Advokat vid advokatfirman
Lindenlaw och adjunkt i juridik vid Högskolan Kristianstad.