Design inom flera olika områden har under många år varit ett stort intresse. Men jag vill inte påstå att det började 1966, även om jag faktiskt då ”designade” min första möbel. En golvstående mindre hyllsektion för min dåvarande stereo som var en Philips mono i plast med högtalare i locket. Hyllan innehöll även ett 20 cm brett skåp som förvaring åt mina LP-skivor, vilka då var typ femton till antalet.
Emellertid började mitt design-intresse med motorcyklar vid en klassresa till en motormässa i Malmö, våren 1969. Vilket minner mig om att jag var den ende i följet som då var ”klädd i min första flamma”. Den ursköna Vivianne från parallellklassen, som jag hängt med i något halvår.
MC-kortet tog jag genom FMCK sommaren 1969 på dåvarande P6. Detta kostade med foto och läkarintyg 99,50 kr. Morsan slantade och farsgubben som endast hade båtar i skallen var måttligt förtjust.
Efter gubbens tidiga bortgång i mars 1970 såldes hans sista båt för 4.100 kronor, vilket var exakt vad den snyggaste MC som då fanns att tillgå kostade. En grön/vit Honda 125 cc, vilken redan då var en fulländad teknisk japansk innovation i fantastisk design.
Det blev sammanlagt sex olika MC fram till hösten 1974 då intresset övergick till bildesign.
Bland andra en röd Ford Fairlaine 2-dörrars hardtop med en mindre V8. Därefter, 1975, en Chevrolet Corvette 68:a med en riktigt fet V8. Och 1976, (strax innan designintresset helt övergick till möbler och inredning) en Mercedes 280 SE med 3,5 liters V8.
Det begynnande intresset för möbler, inredning, form, färg och design, kom sig av vad jag under 70-talets sommarar kunde hitta på alla loppmarknader runt Kristianstad. Då kunde man exempelvis hitta en och annan ”Bumling”, pendellampa från Ateljé Lyktan i Åhus för en 50-lapp. Bland de första designprylar från den tiden som jag har kvar än idag, är den citrongula flaskvasen ”Carnaby” formgiven av Otto Brauer för Holmegaard i Danmark, vilken kostade 20 kronor. Dessa vaser finns i tre olika storlekar och sju olika färger och är idag hett eftertraktade.
Annat i möbelväg man då hittade på loppisar var prylar som lätt kunde re-designas med hyfsat enkla medel. Och såg man container stå någonstans, så blev man ju tvungen att botanisera om denna kunde innehålla något användbart. Folk kasserade då och slänger fortfarande prylar som med hyfsat flinka fingrar, färg och verktyg, samt lite tankeverksamhet blev till annorlunda inredningsprylar. Men ibland har tankeverksamheten pågått i typ 20 år, eller mer, innan det slutgiltiga resultatet har uppenbarat sig.
Väl hemkommen efter en längre vistelse (bland annat som försäljare av damskor invid Venice Beach) i Los Angeles 1981/82, tog slumpen och inredningsintresset mig in i möbelbranschen hösten 1982. Det var dåvarande ägaren till Facit-kontoret i Kristianstad, Bertil Juhlin som erbjöd mig en tjänst, först som representant i en kampanj för JEDE:s kaffeapparater. Och därefter som allt-i-allo, vilket visade sig vara den bästa skola jag kom att gå vad gäller inköp och administrativa rutiner.
Efter att jag varit hos Bertil Juhlin i två år sökte jag mig till Tony Fältman Interiör & Design, då ytterligare en dimension gällande möbler och inredning öppnades. Hos Tony sysslade man i huvudsak med modern svensk design av högsta kvalitet. Från golv/matta till belysning, textiler och innertak och allt däremellan. Detta blev tterliggare två år av ytterst värdefull lärdom och erfarenhet innan jag 1986 övergick till egen verksamhet inom möbel-, pryl- och inredningsbranschen. Nu i huvudsak med möbler, textiler, belysning och inredning för hemmiljö.
Det finns ett stort antal möbler och inredningsprylar från 1910-talet och framåt som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Det går exempelvis aldrig att komma förbi funkisarkitekten och möbeldesignern Le Cobusier och den serie möbler ”LC” som Corbusier och dennes två medarbetare skapade till en större villa man ritat runt 1924. De så kallade LC-originalen, vilka är extremt dyra, tillverkas fortfarande av Cassina i Italien. Men en uppsjö av betydligt billigare ”kopior” finns på marknaden.
Eller för den del den skottske arkitekten och möbelformgivaren Charles Rennie Mackintosh med bland annat dennes skulpturala stolar ”Hillhouse” från 1902 och ”Willow” från 1903, vilka fortfarande tillverkas av exklusiva Cassina i Italien. Naturligtvis är det många andra kända guldkorn från 30-, 40-, 50- och 60-talet som fortfarande idag efterfrågas och tillverkas. Nämligen, fulländad möbeldesign i hög kvalitet går alldrig ur tiden.
Ta exempelvis Börge Lindaus och Bo Lindekrantz barpall ”S70-3”, vilken ingick i en serie på 12 olika möbler som de båda designade för Lammhults Mekaniska 1968. S70-3 tillverkas och säljs fortfarande därför att dessa är sköna att besitta. Och när vi ändå rör oss i Börge Lindaus Åhus. Likadant med Ateljé Lyktans olika modeller av Bumlingen, vissa av modellerna tillverkas fortfarande. Och de olika modeller som inte tillverkas längre går för ansenliga summor, speciellt om de har en ovanlig färg. Exempelvis på Tradera.
Runt 1984 blev jag intresserad av två mycket speciella formgivare. Tysken Ingo Maurer som designade obskyr belsysning, varav golvlampan ”Ilios” blev en klar favorit. Det var för övrigt Ingo Maurer som lanserade wire-systemen för belysning. Och fransosen Philippe Starck, vilken förutom superfräcka möbler designade allt från tandborste till radio- och TV-apparater, samt motorcyklar och byggnader. Alla känner väl numera till Philippe Starcks trebenta lime-press ”Juicy Salif”.
Under första halvan av 1980-talet fick jag även upp ögonen för den italienska Memphisgruppen vilken bestod av ett tiotal formgivare med synnerligen udda idéer och med Ettore Sottsass som nestor. Två av många klara favoriter är hyllan, vilken snarare är en skulptur, ”Carlton” från 1981 av just Ettore Sottsass. Hyllan koste hos Inside i Stockholm då den kom, 99.500 pix.
Samt den uppnosiga fåtöljen ”Bei Air” från 1982 formgiven av Peter Shire, vilken på Hedbergs i Vinslöv då hade en prislapp på 24.500 kr. Tyvärr var jag inte stadd i kassa då Hedbergs senare reade detta guldkorn för endast 5.500 kr. Menphisgruppen många olika skapelser blev därefter inspiration till mina egna oftast mycket färgglada pryl- och möbelskapelser.
Hos Tony Fältman kom jag även i kontakt med den finske formgivaren Yrjö Kukkapuro. Denne nästan okände gigant född 1933, designade, förutom stolar och fåtöljer i glasfiber, möbler som är snarlika Memphisgruppens åt företaget Avarte. Jag hade tidigare bland annat sett Kukkapuros fåtölj ”Experiment” från 1983 på bild.
Då jag under möbelmässan 1986 anlände till Avartes showroom i Gamla Stan stod det ett exemplar av Experiment mitt på golvet i ett för övrigt tomt medeltida källarvalv. Och jag tänkte när jag såg fåtöljen på håll, har de gjort en barnmodell av Experiment. Jo så liten är den. Bekvämast är de två i Experiment-serien som har raka armstöd. Jag har den med gröna kurviga armstöd, klädd i lila Elmo-skinn (vilket skickades till Avarte) signerad och daterad 27/9 -88 undertill av Yrjö Kukkapuro.
Ett annat guldkorn från Cassina i Italien och som jag själv äger, är den onödigt sköna Musse Pigg-fåtöljen ”Wink” som är formgiven av japanen Toshiyuki Kita 1986. Överdrag till Wink finns i en mängd glada färger. Fäller man ut underdelen förvandlas skapelsen till en vilfåtölj. Jag vet inte hur många gånger jag somnat i denna och det utan att ha fällt ut underdelen. Jag fixade en begagnad Wink till en vän för ett tag sedan, vilken liksom jag, använder fåtöljen vid spisning av musik. Vännen har vittnat om att även han gärna somnar i fåtöljen, utan att ha fällt ut underdelen.
Önskar man veta mer om produkter eller formgivare finns allt en googling bort…
Jean A. Dahlquist