Två av 1800-talets giganter i svensk litteratur, Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) och Fredrika Bremer (1801-1865), var mycket väl orienterade i det samtida Kristianstad.
Love Almqvist gjorde flera resor hit och Fredrika Bremer hade sin syster Charlotte gift i staden.
Att de båda kände till varandra vet vi, men det är mer osäkert om de träffades eller ens hade någon egentlig kontakt. Almqvist reste mycket inom Sverige och både 1837 och 1838 besökte han Kristianstad.
Romanen Amalia Hillner som gavs ut 1840 har åtskilliga beskrivningar av Kristianstad och området runt omkring. Så här ser det ut när en av bokens huvudpersoner kommer till staden:
”När han åker på den långa, långa bron öfver Helgeån, och strax därefter kommer på chausséen till Christianstads Söderport, varseblifver han artillerister, jämte tjocka gråstensmurar, och hör hur det dånar i fästningens porthvalf medan han rullar in därigenom. Men så fort detta militäriska äfventyr lyckligen genomfarits, befinner han sig på en grön, gräsbeväxt plan inom staden, i nejden af kaserner och lasarettet. Han stannar dock icke här, utan kör Hospitalsgatan fram till Lilla Torg, som han likväl också åker förbi, och kommer på Östra Storgatan fram till Stortorget, hvars norra fasad utgöres af Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.”
Hospitalsgatan var den sydligaste delen av Östra Storgatan där hospitalet då låg.
Amalia Hillner är en roman som utspelar sig i högreståndsmiljö där problematiken rör sig kring ett så modernt ämne som polyamorösitet. Almqvist ställer frågan: kan man samtidigt älska mer än en person?
Han rör sig i kretsarna kring hovrätten som på den tiden gav Kristianstad lite extra status. Han åker till Maltesholm, besöker landshövding de la Gardie och i boken far han ut från stan mot Fjälkinge backe i det fina sällskapet:
”De åtta hofrättsnotarierna, hvartill Carl Elbers anslöt sig såsom själfnionde och Oscar Ekensparre med acklamation blef den tionde, satte sig i tvenne kalescher för att resa ut genom Christianstads Norrport, stora vägen förbi Nosaby kyrka till Fjelkinge.”
Här får vi möjligen den enda litterära beskrivningen av Fjälkinge backe, eller Storkullen som Almqvist säger att höjden också kallas, som gjorts:
”Promenaden uppför Backen gick ej så fort, ty vägen till toppen var längre och kullen vida större än den synts från Fjelkinge. Äfven hindrades man genom den otaliga mängd stengärdsgårdar, som voro att öfverklifva. Så mycket härligare blef belöningen då man nått spetsen.”
Det var kanske ingen händelse att Almqvist valde att besöka Fjälkinge. Han var personligen bekant med Johan Henrik Thomander, Lundaprofessor, biskop, riksdagsman och senare också medlem av Svenska Akademien.
Thomander var född och uppvuxen i Fjälkinge.
Under sin resa i södra Sverige 1837 fortsatte Almqvist från Kristianstad mot Lund för att tillbringa en tid tillsammans med den stridbare Thomander, som var känd för att, likt Almqvist vara en ivrig debattör, inte sällan med satiriska och polemiska angrepp.
Året därpå var Almqvist tillbaka i Skåne och Kristianstad. Samma år gav han ut essän Varför reser du? Han torgför sin egen resefilosofi och man skulle nästan kunna se det som en handbok i turistande.
Det primära för Almqvists resande är att träffa folk ur alla samhällsklasser.
Och då uppstår frågan om han överhuvudtaget träffade Fredrik Bremer?
Något möte finns inte belagt någonstans, och Carin Cederblad skriver också i sin bok Fredrika Bremer att författare och vetenskapsmän sökte upp fröken Bremer för umgänge och vänskap – men Sveriges då verksammaste författare, Love Almqvist, gjorde det inte. De läste varandras böcker, men med en kritisk hållning.
Cederblad hävdar också att Almqvist sällan lät ett tillfälle att förlöjliga Bremer gå sig ur händerna.
I Amalia Hillner kommer det i all fall en klar och tydlig blinkning åt Fredrika Bremers håll när Almqvist skriver:
”…änkefru Öhrlander, en gästgifverska, den trefligaste gumma naturen alstrat, som just stod i begrepp att öfverlämna gästgifveriet åt den unge bondsonen Olof Åkeson, själf något krympling, men hvilken, genom biträde af den snälla mamsell Lysén ifrån Christianstad (där hon verkligen varit i huset hos assessor Quiding), hoppades göra Vram förträffligt.”
Assessor Quiding var i verkligheten Fredrika Bremers svåger, make till hennes syster Charlotte. Det sägs att det arrangerades litterära salonger hos Quidings men att Fredrika Bremer sällan deltog.
Olof Holm, sekreterare i Almqvistsällskapet säger i en kommentar:
– Almqvists teknik i 40-talsromanerna brukar vara att då och då lägga in lokala kändisar och kanske han gjorde det här också, men jag har inte kunnat upptäcka vilka de skulle vara. Kanske någon med lokalkännedom kan hitta vilka det är.
Tillbaka till Fredrika Bremer. Det var framförallt i början av 1830-talet, en handfull år innan Almqvists Skåneresor, som hon tillbringade i Kristianstad.
Carin Cederblad skriver:
”En liten leksaksstad tyckte Fredrika Bremer, att Kristianstad liknade, när hon på avstånd såg det – omgivet av fästningsvallar, mitt ute på den väldiga skånska slätten. Men staden rymde 5 000 personer, hovrätt och regemente – och det Quidingska huset, där Fredriks syster Charlotte bodde med sin man, hovrättsassessor Per Quiding.”
Istället träffade och umgicks Fredrika Bremer med en annan man, läraren Per Böklin som ansågs vara stadens lärdaste man. Efter en tids umgänge dristar denne sig också till att fria till Fredrika Bremer, men avvisas.
Carin Cederblad:
”Böklin tycks vara ungefär så gammal som hon, antagligen ett par år äldre. Lite till växten är han och spenslig i sin åtsittande syrtut. Verkar anspråkslös. Egentligen ser han inte bra ut, anletsdragen är oregelbundna, men ett präktigt brunt hår har han. Och ögonen? De är vackra, bruna och klara.”
I Fredrikas Bremers bekantskapskrets i Kristianstadstrakten ingår också slottsfrun på Ovesholm, grevinnan Hedda Wrangel. Cederblad kallar henne ”den firade medelpunkten i Kristianstads förnäma värld.”.
Almqvist reste band annat till Paris innan han drevs i landsflykt, först till Amerika innan han återvände till Bremen i Tyskland där han avled. Fredrika Bremer blev också resenär av rang, for till Amerika, gjorde många resor i Europa och även till Egypten och Jerusalem. Hon blev en uppskattad reseskribent.
Per Erik Tell