Bild: Per Nilsson framstår alltmer som en gåtfull natur, inte minst tonar det fram i det fasansfulla drama som gått till historien som Yngsjömordet.
Hur vet man att Per Nilsson var utan skuld i Yngsjömordet? (Anja L)
Fyra månader efter bröllopet blev hustrun brutalt mördad i Yngsjö. Dramat den 27 mars 1889 på Möllegården har gått tillkriminalhistorien som Yngsjömordet. Det slutade med att en enig häradsrätt dömde svärmodern Anna Månsdotter och hennes son, maken Per Nilsson, till döden. Båda begärde nåd hos regeringen, men bara Pers ansökan bifölls. Han dömdes istället till livstids fängelse. Moderns dödsdom kvarstod och hon halshöggs på fängelsegården i Kristianstad.
Vem var då Per Nilsson? Beskrivningarna av honom förbryllar. Enligt kyrkoherden i Åhus hade Per varit ”ett av hans mest begåvade nattvardsbarn”, men framstod som ”något kall och hård till lynnet”. En granne, som mötte Per på morddagens morgon uppgav att han ”visslat högljutt och skrattat för sig själv”, detta vid en tidpunkt bara timmar efter mordet på hans hustru och innan kroppen ännu upptäckts.
När Per vid första rättegångstillfället fördes inför rätten ansåg Nyaste Kristianstadsbladet att hans anletsdrag vittnade om en ”tämligen inskränkt intelligens” och ”ganska stor” tröghet. Alltså rakt motsatt det som kyrkoherden i Åhus upplevde honom som. Om Per skrev lokaltidningen att det var med ”samma slöa och likgiltiga blick som mötte domare och nämnd”. Och under lång tid i förhör och rättegång vidhöll Per ”lugnt och resignerat” att han ensam mördat hustrun.
Men efter en tid ändrade sig såväl Per som modern, Anna Månsdotter. Det blev sammantaget åtskilliga – och sinsemellan motstridiga – bekännelser. Moder och son bekände, tog tillbaka och bekände igen. Men den som läser rättegångsutdragen blir ganska snart övertygad om att det inte kunde vara någon annan än modern som ströp Pers hustru. Det stod för övrigt både Anna och Per fast vid i de senare versionerna.
I vilken utsträckning var då Per modern behjälplig vid mordet på hustrun? I nutidens ljus framtonar Yngsjömörderskans son som en alltmer gåtfull och själsligt vilsen varelse. Efter 23 år på Långholmen var Per Nilsson en fri man. Därefter och livet ut, berättar en bekant till honom, bar i en berlock i sin klockkedja, i bröstfickan närmast hjärtat, ett tummat fotografi på modern, den hatade Yngsjömörderskan.
Berlocken hade plats för två fotografier, men i den andra bottnen var det tomt. Varken i berlocken, i hans bostad eller på annan plats hade han från mordet fram till sin död någon gång något synligt foto på sin mördade hustru.
Det är svårt att värja sig mot tanken att Per Nilsson inom sig bar på en besynnerlig dubbelnatur. Utåt snäll, skötsam och omtänksam. Men medan en del beskrev honom som intelligent upplevde andra honom som raka motsatsen. Även i känsloyttringar – eller avsaknaden därav – framstår han som dubbelbottnad. Ett vittne, som besökte Per i hemmet strax efter att hustrun hittats död i källaren, uppgav att Per låtsades vara ledsen, men ”han fällde inte en verklig tår”. Däremot föll han innerligt gråt när han fick se sin hund under rättegångstiden. Samtidigt som han under de otaliga förhören periodvis var både kall, hård och likgiltig. Vad som rörde sig i hans inre själsrum förblir en gåta.
När Per avled 1918 tog han sanningen om graden av sin egen inblandning i det grymma mord- och incestdramat med sig i sin namnlösa grav.
När modern vid förhören pressades att erkänna sa hon om sin älskade Per:
”Han är väl ej oskyldig han heller”.
När stod Brännvinskungen L. O. Smith på topp? Vad orsakade hans fall och vad blev arvet efter honom? (Ellinor E).
Lars Olsson föddes i Kiaby den 13 oktober 1836 och får, liksom de åtta syskonen, en fattig uppväxt. När han är åtta år besöker en konsul Carl Smith familjen för att kräva den skuldsatte fadern på en fordran. Konsuln imponeras över den livlige, rödhårige bondpojkens sällsynta begåvning. Det slutar med att Lars Olsson, efter att fadern tvingats i konkurs, flyttar till konsuln och dennes familj i Karlshamn. Här sätts han i skola men slutar efter två år då han ansåg ha lärt sig vad han behövde. Som 17-åring går flyttlasset till Stockholm där han snart visar prov på god affärstalang, särskilt inom brännvinshandeln. Sin lediga tid använder han till att studera språk och efter några år behärskar han sju främmande språk.
Så fort han blir myndig övertar han sin välgörares släktnamn och blir L. O. Smith. Efter stora framgångar som grosshandlare i brännvin köper han1868 en fabrik på Reimersholme, bygger om den och börjar tillverka finkelfritt konsumtionsbrännvin. Det saluförs som Absolut Rent Brännvin och blir en enorm succé.
Redan 1865 hade Smith, eller Brännvinskungen som han blir känd som, öppnat en spritfilial i Kristianstad. År 1878 övertar han också stadens främsta spritfabrik, som byggs ut och moderniseras. Den står färdig 1882 som Skånes största spritfabrik med en kapacitet om 12 miljoner liter per år. Fabriken är belägen intill en av stadens vattenkanaler och utmärker sig genom sitt höga fyrkantiga sprittorn
Under ett par decennier kring förra sekelskiftet finns två konkurrerande spritfabriker i Kristianstad: L. O. Smiths stora fabrik och Marcus Neumans mindre fabrik. Under en period fick de dessutom konkurrens av stadens apotekare, Gustaf Reinhold Gauffin, som blir känd för sin Gauffins Dubbelblandning (ingick i Systembolagets sortiment till 1998).
L. O. Smith, som inte själv drack brännvin och förespråkade en måttlig konsumtion, styr den svenska brännvinsmarknaden med järnhand och blir en av landets mäktigaste, rikaste och kändaste personer. Till det bidrar även hans komplicerade natur. Han utmärker sig genom svavelosande inlägg på offentliga möten och i riksdagens första kammare, där han sitter några år utan att företräda något parti. I vänners ögon är han initiativkraftig, känslosam och briljant, utrustad med ett stort självförtroende, men också hetlevrad och otålig. I motståndarnas ögon en äregirig och lågsinnad uppkomling; obalanserad, burdus och härsklysten.
De ständiga kontroverserna med myndigheter och konkurrenter slås upp i pressen som oförsonliga ”brännvinskrig”. Efter ett sådant säljer han fabriken på Reimersholme, men köper genast flera andra spritfabriker och börjar exportera i stor skala till Spanien. Men en ny spansk lag om en särskild skatt, därtill retroaktiv, på importerad sprit får Smiths brännvinsimperium att falla samman. Han förlorar hela sitt livsverk och sin förmögenhet. Hustrun lämnar honom och hans fyra barn inleder en livslång bitter rättslig kamp mot sin fader.
Smiths hälsa bryts ner och under en häftig debatt i riksdagen drabbas han av en hjärtattack. Sjuk och märkt av alla motgångar lämnar han Sverige. Under en stor del av 1890-talet reser han, sjuklig och krasslig, runt i världen på jakt efter nya affärsuppslag. Han gifter om sig med en nästan 40 år yngre tjänsteflicka. Genom förmedling av lån och investeringar, bland annat i guld- och diamantgruvor i Sydafrika, bygger han upp en ny förmögenhet, men förlorar allt igen när krig bryter ut i landet.
Han är nu 63 år och orkar inte börja om en tredje gång. Med sin hustru isolerar han sig i en enkel hyreslägenhet i Blekinge. Sagan om fattigpojken Lars Olsson från Kiaby, som blev landets okrönte brännvinskung, får sitt slut den 9 december 1913 då L. O. Smith dör, utblottad och bitter på livet.
Men efterföljaren till hans epokgörande Absolut Rent Brännvin – världssuccén Absolut Vodka – har eviggjort honom som den mest avporträtterade personen i svensk historia. Vi möter honom i dag som den allvarlige och skäggige mannen på Absolutflaskans medaljong.
Torsebro krutbruk, när grundades det och vilket år lades det ner? (Erik och Lilian Evander).
Krutbruket i Torsebro grundades 1682 av Karl XI i syfte att förse svenska krigsmakten med krut. Bruket förlades vid Helgeån eftersom tillgång till vattenkraft var en viktig förutsättning för driften av de många krutkvarnarna. Vid den så kallade Krutgatan finns fortfarande en del krutmagasin bevarade, inrymda i vallar, byggda av grus och gråsten. Bruket övergick 1784 i privat ägo, driften lades ner 1923.
Den stora målningen i absiden i Vinslövs kyrka lär vara omtvistad, på vilket sätt? (Thomas och Aina).
Vinslövs kyrka uppfördes i sina äldsta delar under förra hälften av 1100-talet i kalksten från Ignaberga. De romanska målningarna i kyrkan har onekligen förbryllat konstvetarna. Den monumentala gravläggningsscenen i absiden, som togs fram 1917-18, blev snabbt berömd som Kristi gravläggning. Men på 1970-talet kunde forskare slå fast att den döde på målningen inte kunde vara Kristus. Istället visade det sig att den avbildade sannolikt kunde vara S:t Stefanus, det vill säga folkvisans Staffan Stalledräng.
Kenth Olsson