Vi skriver slutet av oktober och många dagar känns det som att sommaren bara fortsätter! Jag har faktiskt gått utomhus utan jacka flera gånger. Att solen fortsätter att värma oss är fantastiskt och för mig och min sambo är det extra underbart. Gissa varför!? Vi har nämligen bestämt oss för att det är vår födelsedag varje dag med solsken.
Det började med att jag fyllde år i augusti. I år var det på en söndag så vi firade lite på fredagen och lördagen också. När det sedan var dags för min sambos födelsedag i september så blev firandet extra utdraget. Han älskar nämligen SOLEN (!) och i samband med hans dag var det faktiskt helt underbart väder i drygt en vecka, varpå jag påbjöd att det fortsatte att vara hans födelsedag, som en present, liksom.
Till slut tyckte sambon att detta började bli lite orättvist och det var då jag kom på det: Varje dag som solen skiner under resten av vårt liv (!) så ska det vara vår gemensamma födelsedag! Och detta är numera fullkomligt etablerat bland våra vänner. Så enkelt är det att sätta lite guldkant på Livet.
Alla som bor i Kristianstad har sannolikt märkt av de många vägarbeten som pågår sedan ganska lång tid tillbaka. Min promenad till och från centrum har till exempel påverkats rätt mycket sedan man startade arbetet med Kanalgatan. Eller som min vän Dans-Martin, som bor mitt emot Coop Sommarlust, uttryckte det: ”Nu vet jag hur det känns att vara dement, jag hittar ju inte hem längre”…
Hur som helst. För ett tag sedan blev rondellen Kanalgatan/Nya Boulevarden färdig. Det har blivit sååå fint! Jag var på väg hem från stan just den dagen och hälsade givetvis glatt på vägarbetarna och berömde deras jobb. Gissa om de blev glada! En av männen uttryckte sig så här: ”Tusen tack, om du visste hur mycket skit vi får hela tiden”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Uttryck tacksamhet när det förtjänas och säg till när det är något som behöver ändras!
Kanske minns du att mitt toalettpapper på ICA Maxi plötsligt inte längre fanns i hyllan? Och att Olle fixade det till mig på ett par dagar? Nu har jag träffat honom igen, under min shoppingtur på Maxi och vad sa han då? Jo, att det var bra att jag sa till om toalettpappret, för de hade plötsligt bytt artikelnummer på det och det var därför de hade missat att beställa hem det!
Häromdagen var jag hos Josef Skräddare med en klänning som behövde sys in (tack vare kapslarna med grönt kaffe från Hälsokraft – hurra!). På en provdocka direkt innanför dörren hängde en t-shirt med texten: ”Gud skapade alla människor lika, men bara de bästa blir skräddare”. – Den fick jag av Olle Jönsson i Lasse Stefanz för ett tag sedan, förklarade Josef stolt. Han bara kom in med ett inslaget paket och stack!
Jag skrattade hjärtligt åt detta – dels för att det är sååå typiskt Olle att göra något sådant och självklart för att det inte finns någon som förtjänar t-shirten mer än Josef. Han är faktiskt solklart bäst.
Många har säkert märkt att kommunen nyligen har tagit bort de två platserna längs vägen strax innan Åhus där det tidigare stod långtradare parkerade. Detta säger kommunen beror på att de inte längre behövs. Underligt, säger jag, med tanke på hur många långtradare jag nästan alltid såg där när jag var på väg till Åhus. Men det är en annan historia.
Att köra långtradare måste vara ett av de ensammaste jobben som finns. Inga arbetskamrater att prata med och ingen familj att träffa under de många kvällar när man ligger ute på vägarna. Vilket så klart gör det extra trevligt att kunna parkera för natten på ett ställe där man kan träffa lite kollegor.
Det är därför med varmt hjärta jag tänker tillbaka på dagen när jag och sambon satt i en bilkö, som rörde sig i snigelfart. Jag satt i passagerarsätet och vi körde under ett par minuter bredvid en långtradare från Litauen. Jag tittade för ett ögonblick upp och fick ögonkontakt med den litauiske chauffören. Självklart log jag mot honom och vinkade. Och han log och vinkade glatt tillbaka. Ett kort möte kan verkligen betyda så mycket. Jag kommer aldrig att glömma det. Kanske gör han inte heller det.
Åsa Scharin