Snart invigs Kristianstads nya badhus. Men hur gick invigningen till av nuvarande Tivolibadet 1957? Hur många badhus har det funnits i staden? Vad händer med de unika väggmålningarna när Tivolibadet rivs?
Invigningen av nya badhuset, döpt till Kristianstads Badrike, sker till hösten, närmare bestämt den 30 september och på dagen 65 år efter att Tivolibadet invigdes samt efter åratal av politisk polemik om utformning och placering av det nya badhuset. Det var ändå föredömligt raskt marscherat jämfört med tillkomsten av Tivolibadet, som föregicks av politiskt tjafs under ett kvarts århundrade. Mer om det längre fram. Nu över till frågeställaren och jag väljer att börja med invigningen av Tivolibadet.
Det länge efterlängtade nya badhuset med simhall – ritat av arkitekten Robert Larsson och byggt av byggmästare och huvudentreprenören Einar Nyström – stod klart för invigning den 30 september 1957. Det nya badhuset, uppfört i tegel med stora glaspartier, hade byggts på den uppfyllda gamla båthamnen vid Helgeå, precis norr om Tivoliparken. För att säkra grundläggningen på den sanka tomtmarken fick Bröderna Perssons byggfirma slå ner 2 500 meter pålar i den gamla båthamnen. Badhuset kostade tre miljoner kronor att bygga och tömde nästan hela Kristianstads dåvarande investeringsfond. Men resultatet blev bra!
Vid invigningen överöstes stadens styrande av lovord för vad de hade åstadkommit. Flera påpekade att det som nu invigts var landets modernaste badhus. Simfrämjandets ordförande, direktör Sigurd Walbom, betonade i sitt invigningstal att ”ärggrön av avund måste en stockholmare som jag bli när man jämför er fina simhall med huvudstadens påvra anläggningar”.
Stadsfullmäktiges ordförande Axel Kroon betecknade å sin sida i sitt tal anläggningen som ”ett drömmarnas badhus”. Från ett par badentusiaster fick de styrande vid invigningen en gåva i form av en bankbok med 60 kronor, spärrad i 200 år. Beloppet skulle då beräknas uppgå till 1 miljon, vilket skulle användas som grundplåt till ett nytt badhus år 2157 (verkligheten skulle visa att det krävdes ett nytt badhus i bruk betydligt tidigare, närmare bestämt 135 år tidigare än badentusiasternas optimistiska beräkning).
Landshövding Per Westling, som förrättade invigningen, konstaterade belåtet att av samma storlek som Kristianstads badhus fanns det inte mer än 12 i Sverige, och den församlade simexpertisen var överens om att endast Malmö simhall kunde konkurrera på allvar med Kristianstad. Byggnadskommitténs ordförande och byggets främste tillskyndare, annonschef Roger Johansson, redogjorde i sitt tal om det fina badhusets mångåriga förhistoria. Han fick i sin tur beröm av Drätselkammarens ordförande (motsvarande ungefär kommunstyrelsens ordförandepost i dag), doktor Nils Svantesson, som betonade att Roger Johansson aldrig förlorade hoppet och aldrig förtröttnade att tala för badhuset sak.
Han avslutade med orden: ”Liksom Cato i gamla Rom slutade varje anförande i senaten med de berömda orden: Dessutom anser jag att Kartago ska förstöras´ har herr Roland Johansson i Kristianstads Drätselkammare slutat varje anförande med:
Dessutom anser jag att badhuset bör gå före alla andra investeringar´”.
Den storslagna invigningen avslutades med en imponerande uppvisning i simhopp från trampolinerna.
Frågeställaren undrar därutöver vad som ska hända med de unika väggmålningarna i Tivolibadet när byggnaden rivs?
Det var den kände Åhuskonstnären Andreas Björkman som prydde södra långväggens insida med frescomålningar föreställande simhoppande flickor, polospelare och seglare. I den fuktiga miljön tvingades han använda äggvitan från 800 ägg för att konservera färgerna till hans stora målningar.
Enligt expertis är det tyvärr alltför tekniskt komplicerat att försöka sig på att med precision nedmontera den ålderdomliga putsen så att målningarna bibehålls på ett tillfredsställande sätt. I stället föreslår expertisen, vilken kommunen kommer att realisera, att frescomålningarna dokumenteras och fotograferas för att sedan monteras i storformat på en nostalgivägg i entrén till det nya badhuset på Näsby. Gott så!
Intressant kuriosa i sammanhanget är att helt nyligen dök Andreas Björkmans i original signerade förskisser till målningarna i Tivolibadet plötsligt upp på auktion. Det är skisserna till de tidigare angivna motiven som samlats och ramats in på en tavla (se bilden). På tavlans baksida framgår att konstnären skänkt dem till ”Byggmästare Einar Nyström den 15 december 1960”. Tavlan ropades in så sent som april i år av antikintresserade Pierre Månsson i Ripa, för allmänheten mera känd som mångårigt liberalt kommunalråd för de styrande i Kristianstad.
Om jag får göra en helt egen personlig reflektion, så hade denna tavla med originalskisser passat utmärkt bredvid de avfotograferade målningarna i storformat. Jag föreslår därför att operation övertalning inleds från olika håll och nivåer så Pierre Månsson förverkligar detta önskemål genom att helt enkelt välja att skänka sitt auktionsfynds vid invigningen den 30 september.
Frågeställaren tredje och sista fråga var hur många badhus som funnits i Kristianstad genom tiderna?
Den enkla och övergripande svaret är att den vattenomgivna stadens badhus varit åtskilliga sedan det första kom till under 1800-talets första hälft. Det mera preciserande och utförliga svaret följer här:
En period på 1800-talet fanns det samtidigt fyra badhus öppna i staden, därtill livligt frekventerade. Väder och vind gick emellertid hårt åt träbyggnaderna och på 1860-talet revs två av dem och ersattes med två nya kallbadhus på pålar ute i Helge å. Några år senare byggdes ytterligare ett kallbadhus. På 1940-talet tillkom ett fem meter högt hopptorn i vattnet utanför Tivoliparken som fanns kvar in på 50-talet. Kallbadhusen i Kristianstad var i byggstil tämligen lika anrika ”Ribban” i Malmö. Det sista kallbadhuset i Kristianstad revs 1958.
Stadens första varmbadhus invigdes 1832 i en envåningsbyggnad, närmare 20 meter lång och 5 meter bred, belägen vid hörnet Nya Boulevarden – Östra Vallgatan. Byggnaden revs inte förrän 1993, medan badverksamheten upphörde redan vid 1800-talets mitt. Det andra byggdes 1862, inrymt i ett 1 ½ – plans trähus på den plats där östra fästet i dag finns till bron till Naturum. Det tredje invigdes 1893 och låg i ett tvåvåningshus i tegel, restaurerades i omgångar, men var uttjänt i början av 1930-talet. Byggnaden var belägen vid Tivoliparkens nordöstra hörn där parkeringen för bland annat elbilar finns i dag och revs 1958.
I Roger Johansson ovan nämnda invigningstal om Tivolibadets mångåriga förhistoria nämner han detta varmbadhus som föregick det nya Tivolibadet: ”Det gamla badhuset i norra delen av Tivoli – byggt på 1890-talet – var visserligen en på sitt sätt trivsam idyll men alldeles för litet. Det saknade simhall. De båda bassängerna som fanns i finska och ryska avdelningarna var så ynkligt smått tilltagna att man kunde ta sig över dem med ett enda simtag”.
Redan under första halvan av 1930-talet började man politiskt tvista om var och hur och med vilket innehåll stadens nya moderna varmbadhus skulle byggas. Livliga diskussioner följde om badhuset skulle inrymma simhall, både simhall och sporthall, eller till och med en ny brandstation. Kommittéer tillsattes och upplöstes. Politiska beslut fattades, ändrades och upphävdes under drygt 25 år. Oenigheten var stundtals total.
År 1936 föreslogs kvarteret Bajonetten (sedermera Tempotorget) som plats för ett badhus med idrottshall. På 40- och 50-talen fortsatte bråken om placering. Ett antal platser föreslogs, som Härlövs ängar, Udden, Sommaro och Östra Kasern. Till slut hamnade badhuset strax norr om Tivoliparken.
Hösten 1957 invigdes så äntligen stadens fjärde varmbadhus, i folkmun Tivolibadet. Knappt fyra decennier senare, 1995, byggdes detta badhus till och om med nästan fördubbling av ytan som följd. Det blev stadens femte varmbadhus – ett modernt rekreationscenter med relaxrum, äventyrsbad med vattenrutschbana, solarier och möjlighet till lek och umgänge i alla åldrar. År 2006 byggdes badhuset ut ytterligare.
Så gick åren och Tivolibadet blev till slut utdömt. Men det tog hela 13 år – alltså mer än en genomgången grundskola och gymnasieutbildning – efter att projektet om ett nytt badhus påbörjats i kommunen till att det om några månader äntligen står klart att tas i bruk på Näsby. Det blir det sjätte varmbadhuset i stadens mer än 400-åriga historia.
Hur många fabriksvisslor fanns det förr Kristianstad?
Skånska Yllefabriken – med som mest över 1000 anställda – var den enda industri i staden med fabriksvissla.
Hur många järnvägsstationer har det funnits i Tollarp och i Åhus?
I Åhus fanns det två järnvägsstationer, tillhörande olika bolag och som dessutom låg mitt emot varandra. Byggnaderna finns kvar och inrymmer i dag bland annat bibliotek och fritidsgård respektive möbelaffär. I Tollarp fanns sammantaget tre stationshus i Tollarp. De två äldre blev 1881 uthus respektive 1886 bostad åt maskiningenjören på Östra Skånes Järnvägar. Det tredje stationshuset revs 1970.
Du har tidigare skrivit om Formel I-historien på Råbelövsbanan. Det påstås ha funnits ett lokalt kostall som sponsrade världsstjärnorna med gratis mjölk?
Dåtidens Formel I-stjärnor var inte sponsrade av något lokalt mejeri, men jag tror att du blandat samman det med en annan, dock lika fantastisk som sann historia. Strax före start i Kristianstad blev Stirling Moss (i dag en legendar inom Formel I-sporten) nämligen sugen på ett glas mjölk, vilket fick till följd att en helikopter vid tävlingsdepån fick lyfta och flyga bort till kostallen på Råbelöfs gods för att anskaffa den eftertraktade drycken. Piloten hann med nöd och näppe tillbaka i tid till en nöjd Stirling Moss som svepte glaset med mjölk.
Händelsen utnyttjades sedermera av Nordöstra Skånes mejeriförbunds i sin marknadsföring. En tid efter loppet gjorde mejeriet reklam för sin produkt i stort uppslagna tidningsannonser med slogan som ”Mjölk är bäst tyckte även Stirling Moss som fick mjölk med helikopter” och i en annan annons kund man läsa: ”Män i täten dricker mjölk”.
Är det korrekt att Kristianstad, kallad Lilla Paris för sina boulevarder, anlade sina boulevarder före det riktiga Paris i Frankrike?
Denna fråga har jag genom åren besvarat tvåsiffrigt. Men skoj att den hela tiden dyker upp på nytt och aktualiseras. Här ett kort svar: Hösten 1847 tillskrev staden Kristianstad konungen angående ett tomtregleringsförslag med planritning om bland annat utbyggnad av nuvarande boulevarder. Ungefär samtidigt framställs en karta där ordet ”Boulevard” används för första gången för stadens vidkommande. Vintern 1848 börjar man söderifrån bygga det som i dag utgör Västra Boulevarden. De stora boulevarderna i Paris började byggas 1853. Kristianstad var alltså före Paris med boulevarder. Varför Kristianstads började kallas Lilla Paris är mer avhängigt dåtidens tydliga sociala hierarkier och då i synnerhet den kvinnliga överklassens intresse för modet i Paris.
Kenth Olsson